Varför har fotboll en så stor plats i folksjälen?
– Fotboll har funnits ganska länge, mer än 100 år. Det är helt enkelt en form av folklore, alltså en ”form of creative communication in a group”, enligt folkloristen Dan Ben Amos. Under det århundrade som gått har fotboll blivit en populärkulturell kontext. Man säger till exempel ”en yta stor som två fotbollsplaner” och förväntar sig att andra förstår det. Detsamma gäller uttrycket ”rött kort” till exempel.
– Sen finns det så mycket känslor där! Inte bara glädje. Man lär sig att hantera besvikelser, smärta, ilska, eller hat. Det är inte så, tycker jag, att fotbollen genererar sådana känslor, men den ger plats och utrymme för att uttrycka dem, och också hantera dem. Fotbollen är som en lekplats för ideér, ideal och åsikter.
Hur hänger magi och fotboll ihop?
– Magi fungerar mellan religion och teknologi – man måste tro på sina krafter, använda alla sina medel för att nå dit. Rutinerna på läktarna, att sjunga, hoppa, skrika, tända bengaler, kramas, gråta, bära sin laghalsduk, vifta med en stor flagga, applådera. Laget väntar sig support. Tänk om det skulle vara bara tyst och alla bara fokuserar på hur spelare rör sig på planen. Det skulle vara lite trist. Men att göra sig själv till en aktiv deltagare och inte bara passiv publik – det är magi.
Vad betyder fotbollen för oss och för vår identitet?
– Som alla andra kontexter, som familjen, arbetet, kanske kyrkan, olika hobbies, är fotboll konstruerad av många personer som uttrycker känslor och som det finns en interaktion emellan. Återkommande händelser är ofta viktiga för individer. Man lär sig hur det funkar och vilka mönster som finns. Samtidigt väljer man på något sätt att det är viktigt. Om man accepterar att det betyder nånting så har man ett stort utrymme att bygga olika emotionella kopplingar och basera sina känslor i historiska berättelser som betyder någonting för andra också, och det känns stort.
– Man är så glad för Island just nu för att de visar att man kan vara liten men stark, en klassisk David-mot-Goliat-berättelse, en hjälte som inte förväntas vinna men som gör det ändå.
Hur skapar fansen sin samhörighet och hur uttrycker de sin hängivenhet?
– Det beror på. Det finns olika ideal, olika stilar bland fansen. De moderna fansen som man ser nu på TV blev vanliga kring VM i Frankrike i 1998. Där började man måla ansiktet. I svensk fotboll finns fans som gillar bengaler och rök, de som är emot detta, och fans som bara ser fotboll på TV men älskar sporten ändå. Det finns de som syns mer och har mer medieutrymme, men de utgör ingen hegemoni. Det viktiga är att göra någonting tillsammans – skapa betydelse.
Många har nära och kära som INTE är intresserade av fotboll – hur får man med dem i VM-febern?
– Kanske man skulle titta på fotbollsfolk som om man vore på en etnografisk expedition i ett främmande land? Utforska främmande folk med främmande ritualer och traditioner? Det finns intressanta grejer – hur man pratar om olika länder med en stereotypisk blick, som Tyskland som måste vara som ”en maskin” eller Brasilien som beskrivits med ord som ”dans, samba”.
Det finns många spännande historiska referenser till berättelser som innehåller både hjältar och skurkar. Fotboll är, faktiskt, en kollektivt pågående saga – a fairy tale.
