I VR-labbet på Ingvar Kamprad Designcentrum pågår just nu forskning inom EU-projektet BlueHealth. Äldre människor som inte har möjlighet att ta sig ut i den riktiga naturen ska få uppleva VR-natur på sina egna boenden. Elisabeth Dalholm Hornyánszky är arkitekt och universitetslektor vid LTH, men just nu en av 40 försökspersoner som provar den virtuella naturen i labbet innan försöken fortsätter på riktiga äldreboenden under hösten.
− Många äldre på exempelvis demensboenden medicinerar mycket, sover dåligt och kan känna sig stressade av sin tillvaro. De har ofta få möjligheter att ta sig ut och vistas i naturen, så nu är tanken att låta naturen komma till dem istället, säger Mattias Wallergård, forskare i interaktionsdesign vid Designvetenskaper, LTH och en av dem som driver forskningsprojektet.
Blir hälsan bättre i VR-naturen?
− Att vistelse i naturmiljöer har en positiv påverkan på hälsan, det vet vi. I det pågående labbförsöket och i den kommande studien på äldreboenden vill vi undersöka om den virtuella naturen kan ha samma effekt.
Elisabeth Dalholm Hornyánszky vandrar i VR-naturen i tiominuterspass i fyra olika omgångar. Mellan sina naturupplevelser får hon besvara enkätfrågor, göra EKG för att undersöka hjärtfrekvensvariabiliteten och lämna salivprov för att följa nivån av stresshormon. Resultaten ger indikationer om hur försökspersonernas hälsa påverkas av VR-miljöerna – information som är användbar när studiens sista del genomförs ute på äldreboenden. Då ska även deltagarnas sömn och medicineringsmönster kartläggas och analyseras.
− Om de äldre får en positiv upplevelse av VR-naturen kan det skapa ett välmående, och mår man mentalt bättre så sover man ofta också bättre och kan kanske minska på viss medicinering, säger Mattias Wallergård.
När Elisabeth Dalholm Hornyánszkys test går mot sitt slut konstaterar hon att miljöerna är väldigt fina och naturtrogna, men att hon hade velat träffa fler människor under sina vandringar.
− Ens ensamhet blir väldigt påtaglig. Avsaknaden av andra människor understryker ensamheten som kanske många äldre känner.
Rikard Lundstedt, doktorand i forskningsprojektet, noterar Elisabeths önskan. Han kan beskrivas som den virtuella konstnären i projektet, det är hans naturmiljöer som försökspersonerna får uppleva. Användarnas intryck och tankar är viktig information för att naturmiljöerna ska kunna vidare-utvecklas efter deras behov.
− Vi vill att det ska vara känslomässigt, fysiskt och socialt även i VR-miljön. I virtual reality-sammanhang kallas det för ”presence” och kan beskrivas som själva nyckeln till VR – att vi får en upplevelse som känns så nära verkligheten som möjligt och att vi upp-lever en total närvaro, säger Rikard Lundstedt.
Mattias Wallergård håller med och menar att VR-teknikens snabba utveckling gör att vi har goda möjligheter att åstadkomma en stark närvarokänsla.
− Tidigare VR-glasögon var inte så kallad konsumentteknik, men mycket snabbt har det blivit så och allt fler har egna head mounted displays för hemmabruk i sina vardagsrum. VR-tekniken har också färre negativa bieffekter nu än tidigare, förr var det inte ovanligt att en del mådde illa när de använde VR.
Elisabeth Dalholm Hornyánszky känner inte av några bieffekter från VR-tekniken. Däremot tycker hon att salivproven lämnar mer att önska. Efter att ha tuggat på det svampaktiga materialet i en minut vid åtta olika tillfällen, utbrister hon:
− Kan man inte få smak på dem?
Jessika Sellergren
