Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Hybridisering kan leda till många olika kombinationer

För första gången har forskare konstaterat att två fågelarter kan ge upphov till en hybridart med stora variationer i arvsmassan. Orsaken är sannolikt att den nya arten uppstått genom oberoende hybridiseringar mellan föräldraarterna på olika öar.
Hybridarten italiensk sparv.
Hybridarten italiensk sparv. Foto: Julia M I Barth

Det är forskare i Sverige och Norge som tillsammans har studerat hybridarten italiensk sparv (Passer italiae). Arten har uppstått när gråsparvar och spanska sparvar parat sig. Forskarna har studerat italienska sparvar på Kreta, Korsika, Sicilien och Malta. Resultaten visar att hybridarten sannolikt uppstått på de olika öarna oberoende av varandra.

– Populationerna på öarna har väldigt olika genetisk sammansättning. Det stöder att det rör sig om oberoende hybridiseringar mellan föräldraarterna. Vi visar att hybridisering mellan samma föräldraarter kan leda till stor variation inom en ny hybridart, säger Anna Runemark, biolog vid Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.

Forskarna har också upptäckt begränsningar för vilka genkombinationer som fungerar tillsammans. Därmed har de identifierat gener som kan orsaka reproduktiv isolering mellan arter och därför kan vara viktiga när nya arter bildas.

Forskarna konstaterar att vissa specifika gener hos italiensk sparv alltid ärvs från gråsparven. Detta oavsett om den största delen av hybridens arvsmassa kommer från gråsparv eller spansk sparv. Bland de gener som italiensk sparv alltid ärver från gråsparv finns exempelvis gener som hjälper till att reparera DNA.

– De här generna som alltid ärvs från gråsparven är sannolikt viktiga för att hybriden ska överleva och få ungar. Vår upptäckt visar alltså att det finns begränsningar för vilka kombinationer av gener som fungerar tillsammans, säger Anna Runemark och fortsätter:

– I praktiken betyder det att vi har identifierat gener som är viktiga för artbildning.

Att veta vilka genkombinationer som fungerar tillsammans och vilka som inte gör det hjälper till att bättre förutse möjliga konsekvenser när arter flyttar till nya geografiska områden och då möter och parar sig med nära släktingar. Exempelvis när arter flyttar allt längre norrut på grund av varmare klimat.

Resultaten presenteras i veckan i en artikel i Nature Ecology & Evolution.

Jan Olsson

Kategorier

Kontakt

För mer information
Anna Runemark, forskare evolutionär ekologi
Biologiska institutionen, Lunds universitet
046-222 37 89
+46 73 267 90 27
anna [dot] runemark [at] biol [dot] lu [dot] se

Intresserad av forskning och samhälle? Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 4800 forskare.

Box 117, 221 00 LUND
Telefon 046-222 00 00 (växel)
Telefax 046-222 47 20
lu [at] lu [dot] se

Fakturaadress: Box 188, 221 00 LUND
Organisationsnummer: 202100-3211
Om webbplatsen