– Uppdraget känns verkligen meningsfullt. Jag vill visa vad vi forskare kan tillföra. Min förhoppning är att andra råd och styrelser ska vilja bjuda in fler personer från akademin, säger Louise Bringselius.
Docent Louise Bringselius har under flera år följt Riksrevisionens arbete i sin forskning, något som hon tror spelat in i det nya uppdraget som ledamot i Skolinspektionens insynsråd. Hon är även forskningsledare i regeringens tillitsdelegation med uppdrag att arbeta för ökad tillit till medarbetare i styrningen av den offentliga sektorn och välfärdstjänsterna.
Vad betyder det för dig att sitta i Skolinspektionens insynsråd från maj 2019 till mars 2023?
– Jag hoppas kunna ge stöd och råd utifrån min roll som forskare. För egen del är jag alltid lite extra intresserad av kunskapen för min forskning. Jag menar att man som organisationsvetare måste intressera sig för förvaltning, styrning och tillsyn. Varför väljer de att göra som de gör? Det kan bero på så många olika saker.
Louise Bringselius berättar att det är ovanligt att forskare sitter i insynsråden.
– I Sverige har det inte varit tradition att ha med forskare i styrelser, ledningsgrupper eller toppositioner. Det räcker att ta sig till Tyskland så ser det annorlunda ut. Nuförtiden talas det dock mycket om samverkan och det läggs stor press på akademin. Men man talar inte lika mycket om att släppa in akademin i förvaltning och näringsliv, som tvärtom.
Insynsrådens uppgift är att representera medborgarna och ge dem insyn i myndigheteters verksamhet. Louise önskar att fler forskare intresserar sig för, och erbjuds, plats i råden.
– Man behöver få in forskningen i de sammanhangen. Det borde vara fullständigt självklart. Både för att myndigheten ska kunna dra nytta av forskningsperspektivet och för att forskarna bättre ska förstå den praktiska verkligheten, säger hon och fortsätter:
– Jag hoppas att vi som forskare kan lära oss att ta mer plats och faktiskt se helheten. Den akademiska karriären premierar att man tittar snävt, men att ta helhetsperspektiv kräver en hel del. Det gäller att läsa in sig, vara på tårna. Det är nödvändigt om vi ska kunna förstå och bidra på djupet till offentlig sektors utveckling. Där har vi vårt samhällsuppdrag och om vi ska kunna vara en konstruktiv röst, så måste man verkligen skaffa sig helhetsförståelse.
Nytt projekt om värdegrundsarbete
Louise Bringselius kommer även de närmsta tiden att växla upp som forskare vid Ekonomihögskolan, då hon fått 2,3 miljoner kronor från forskningsrådet Forte för projektet ”Kampen om värderingarna när professionerna ska stärkas: Värdegrundsarbete och professionsetik på kollisionskurs i offentlig sektor?”
– En av de aspekter jag vill titta på är hur man arbetar med värdegrunder inom offentlig sektor. Det är bra att man jobbar med beteenden, etik och så vidare, men just värdegrundsarbete har fått mycket kritik från medarbetare där de tycker att det är intetsägande värdeord eller hyckleri när ledningen inte lever som den lär.
Louise Bringselius påpekar att det bland medarbetarna ofta redan finns en professionell etik, som kommer med den akademiska utbildningen, till exempel via läkarutbildningen.
– Hur värdefullt är det att varje organisation har en egen värdegrund? Det kan vara superviktigt och absolut avgörande, men det kan också underminera det som redan finns. Jag vill ta reda på vad som händer och hur man förhåller sig till det från professionernas sida.
I projektet studerar hon exempelvis spänningen mellan ledningens önskan att styra värderingarna (managerialism) och professionernas önskan att själva utveckla värderingarna utifrån sin kunskapsbas (professionalism). Det kan också ses som en spänning mellan ledningens styrning uppifrån versus det kollegiala – där värdegrunden utvecklas i dialog.
– Kan man värna om det professionella omdömet? Hur visar man respekt för professionerna så att det inte blir ännu en toppstyrning, med värdegrunden som en av alltför många styrsignaler? Kan man vända på det och låta medarbetarna ge feedback uppåt till cheferna?
