Jag vill uppmuntra mina kolleger från Sverige, Europa och hela världen, som tror att deras forskning skulle kunna dra nytta av att baseras i Afrika, till att kontakta lokala forskare för att utveckla undervisningsmöjligheter och internationella samarbeten och ta del i att bygga upp den lokala vetenskapliga gemenskapen. För mig var det möjligt att göra det i den biologiska forskningens framkant, från fält till laboratorium.
Mitt senaste besök i Yaoundé i Kamerun, fick mig att uppskatta hur priviligierad jag är som har fått en hög utbildning och haft möjligheten att forska vid universitet med faciliteter med hög standard. Jag anlände till Kamerun med den naiva idén att inte alla slags faciliteter skulle finnas på plats, men att några av de faciliteter som jag använder till vardags i mitt arbete skulle vara tillgängliga på samma sätt i detta afrikanska land. Men så var inte fallet, och därför var vi tvungna att se över och ändra planerna för mitt arbete under besöket och de framtida forskningssamarbetena med lokala partners.
En av huvudlinjerna i forskningen i min grupp är att undersöka de faktorer som påverkar värd-symbiont-interaktioner, till exempel klimatvariabler eller konkurrenter. För den här typen av arbete behöver vi burar för uppfödning av insektsvärdarna och ett enklare molekylärlaboratorium. Ett sådant laboratorium fanns inte tillgängligt vid University of Yaoundé 1. Trots deras uppenbara förståelse för teorierna om molekylärbiologi hade ingen av de tjugo studenterna som deltog i min workshop om insektssymbios i Yaoundé någonsin drivit en PCR, än mindre gjort en DNA-extraktion, två grundläggande molekylära metoder som erbjuds studenter vid både Lund och Helsingfors universitet, där jag för närvarande arbetar.
Länder som Kamerun behöver investera mer i forskning och högre utbildning. För närvarande är lokal infrastruktur av internationell standard sällsynta och bara tillgängliga för få, även om Kamerun har en mycket stor biodiversitet, och borde kunna ligga i framkant när det gäller biologisk, fysiologisk och mikrobiologisk forskning runt tropiska djur och växter. Utveckling av forskningsfaciliteter i allmänhet och molekylärbiologisk forskning i synnerhet, skulle stötta samarbeten med forskare från hela världen, och skapa möjligheter till utbyten för studenter, lärare, kunskap och kompetens. Kameruns studenter skulle kunna skaffa sig den kompetens som krävs för att komma ifråga för internationella stipendier och längre fram föra kunskapen vidare till egna studenter.
Mycket återstår att göra – samtidigt som förändringar pågår i hela Afrika. Den begränsade tillgången på grundläggande infrastruktur försvårar arbetet för våra afrikanska kollegor, men forskarsamhället i dessa länder är också ivrigt och ambitiöst, och arbetar hårt tillsammans med studenterna för att förbättra högre utbildning och forskning. Som en följd av detta är Afrika den kontinent som uppvisar den snabbast växande vetenskapliga produktionen. Sedan 2012 har antalet afrikanska författare till vetenskapliga artiklar ökat med 43% (Duermeijer m.fl. 2018).
Vi skulle alla vinna på att samarbeta med de vassaste hjärnorna i Afrika, något som skulle kunna resultera i vetenskapliga framsteg som skulle kunna stötta samhällen i hela världen, särskilt när det gäller klimatförändringar, biologisk mångfald, fattigdom, rent vatten och hälsa.
Anne Duplouy, forskare i biodiversitet
Fotnot: Anne Duplouys vistelse i Kamerun finansierades med anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, KAW; och ett individuellt Marie Curie-stipendium. Just nu utlyser KAW resebidrag för kontaktresor till existerande eller nya samarbetspartners utanför Europa. Sista ansökningsdag är 31 januari. Läs mer och ansök om resebidrag på medarbetarwebben
