Alla djur som flyger genom luften eller simmar i strömt vatten måste kunna avgöra hur strömmarna påverkar deras förflyttning. Detta kan jämföras med att sitta på en båt ute på öppet hav - om man inte ser någon fast referenspunkt, som kusten, kan man inte avgöra hur man förflyttas av strömmarna.

Flyttande sångfåglar och nattflyn ställs till stor del inför samma problem under flyttningen, som exempelvis hur de ska handskas med vindavdrift. Cecilia Nilsson, doktorerad vid Lunds universitet och en av huvudförfattarna till den nya studien, har tillsammans med kollegor från Storbritannien och Sverige jämfört flyttande sångfåglar och nattflyn för att se om de använder sig av samma lösningar på dessa problem eller inte.

– Vi var förvånade över att se att flyttfåglar och gammaflyn i fallet med vindavdrift inte ser ut att använda sig av samma lösningar. Det verkar istället vara så att gammaflyn faktiskt kan använda turbulenssignaler i själva vinden för att avgöra hur det blåser. Fåglar verkar inte göra detta, de använder sig förmodligen istället av visuella signaler, som landmärken, för att se hur de förflyttas av vinden, säger Cecilia Nilsson, doktorerad vid Lunds universitet.

Studien visar att evolutionen har löst samma problem, vindavdrift vid förflyttning, på två olika sätt hos fåglar och insekter. Mekanismerna som insekterna använder för att kontrollera sin flygning kan i förlängningen användas vid utveckling av automatiska flygande farkoster, exempelvis drönare.

– Detta är en första indikation av hur insekter kan känna av vindavdrift, som förhoppningsvis kan bana väg för nya studier av de inblandade mekanismerna, säger Cecilia Nilsson.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.