Att Gesine Paul-Visse skulle bosätta sig i Lund för att arbeta med neurologi och celltransplantation vid Parkinsons sjukdom var ingen självklarhet. Men efter att hennes fascination kring den svenska forskningsmiljön väckts 2001 i samband med ett åtta veckor långt gästbesök blev hon kvar.
-Jag fick möjlighet att forska kring väldigt intressanta ämnen. Efter två år som forskare här fortsatte jag sedan min specialistläkarutbildning i Lund. Under denna period har jag byggt upp en experimentell forskargrupp som syftar till att hitta neuroprotektiva och neurorestorativa metoder för sjukdomar där vi idag enbart har behandlingar mot symptomen. Parkinsons sjukdom är ett sådant exempel. Sjukdomen fortskrider trots behandling eftersom en viss celltyp i hjärnan, dopaminerga celler, försätter att dö. I nuläget finns det ingen sjukdomsbromsande behandling. Vi vill lära oss mer om hur vi kan skydda eller ersätta de celler som dör i sjukdomen.
Gesine Paul-Visse arbetar dessutom med en klinisk forskningsverksamhet i egenskap av läkare. Hon är med i ett team som driver kliniska studier, så kallade fas 1-studier, där man tar nya behandlingar till patienter för första gången. När man vill utveckla nya behandlingsmetoder måste man först ta fram ett koncept. Detta koncept ska sedan testas experimentellt, i en cellkultur eller i djurexperiment. När det sedan finns tillräckligt underlag för att behandlingen är säker och effektiv, kan forskarna gå vidare till en fas 1-studie där patienter involveras.
- Jag är läkare men jag har en pre-klinisk bakgrund och mitt fokus ligger på den translationella forskningen. Jag är intresserad av att överföra nya forskningsresultat från de pre-kliniska studierna till kliniken och därmed till patienterna. Jag inspireras av att få vara med och bidra till hela flödet, att ha kontakt med patienterna, att delta i de kliniska studierna och att utveckla nya behandlingsmetoder.
Donation ger luft under vingarna
En donation från privatpersonen Kerstin Hannerz har möjliggjort att Gesine Paul-Visse kunnat få tid för forskning på halvtid inom sin heltidstjänst som biträdande överläkare.
-Donationen har gjort det möjligt för mig att under tre år ägna mig åt forskning. Jag får möjlighet att träffa patienter och jag kan både leda min forskargrupp och delta i olika kliniska studier. Detta hade inte varit möjligt utan den externa finansieringen. Jag är mycket tacksam över att ha fått förtroendet att förvalta dessa pengar.
Projektet är tvärvetenskapligt och benämns som en ”Kreativ miljö”. Gesine Paul-Visse är samordnare av en grupp som består av två pre-kliniska forskare, en neurokirurg, en etiker och en hälsovetenskapsforskare.
- Det är ett fantastiskt team. Här finns all den kunskap och erfarenhet vi behöver. Etikern exempelvis kan belysa de frågeställningar som uppstår när man vill ta nya behandlingar till kliniken, medan hälsovetenskapsforskaren belyser patientperspektivet. Vad innebär exempelvis begreppet livskvalitet för parkinsonpatienten? Det kan handla om att fungera fysiskt, att få chans att återgå till sitt arbete eller att se till så att psyket är i balans. Vi som läkare har ibland en annan bild av vad en behandling skall uppnå, och det är det vi vill komma till rätta med.
Ny metod kan revolutionera forskningen
Vid Parkinsons sjukdom dör de dopaminerga cellerna, vilket påverkar vår rörelseförmåga negativt. Den grundläggande forskningen på området kommer från Lund. Här har man sett att det går att transplantera omogna dopaminerga celler till djur med sjukdomen och att dessa celler överlever och integrerar sig i hjärnan, vilket leder till en förbättring i rörelsemönstret. På 80-talet transplanterade forskare i Lund för första gången dopaminerga celler från donerade aborterade foster till patienter.
- Dessa experiment visade att det i princip är möjligt att ersätta celler i kroppen, enligt samma princip som vid organdonation. Det går alltså nästan att bota sjukdomen. Problem som kvarstår är att det behövs väldigt många celler, vilket medför stora logistiska problem. I den”Kreativa miljön” vill vi därför utveckla stamceller som en terapi för Parkinsonpatienter för att kunna erbjuda den här behandlingen till betydligt fler.
Många olika faktorer måste dock beaktas i detta arbete innan forskarna kan nå kliniska studier, påpekar Gesine Paul-Visse. Det handlar exempelvis om att avgöra vilka stamcelltyper som kan komma i fråga i stället för fosterceller.
-I teamet undersöks embryonala stamceller som extraheras väldigt tidigt efter befruktning. De har förmåga att utvecklas till vilken celltyp som helst. Kroppen har över 220 olika celltyper och det behövs ett protokoll för att driva dessa celler att utvecklas till dopaminerga celler. Visionen är att kunna skapa en stor mängd celler som kan lagras i en biobank och kan beställas vid behov för transplantation. Erfarenhet från studier med fosterceller kan appliceras på våra kommande stamcellsstudier, exempelvis kunskap om patientsäkerhetsfrågor och urvalskriterier.
I nuläget finns det redan utvecklade och fungerande protokoll för stamceller som inte innehåller några substanser från djur och som därför skulle kunna användas i kliniska tester. Cellerna har en väldigt hög säkerhetsgrad men måste testas ytterligare innan de kan tas till kliniska studier.
-Vi följer säkerhetskriterier och europeiska regler. Att efterleva nationella och internationella regelverk kostar oerhört mycket tid i form av administration.
Den största utmaningen
Enligt Gesine Paul-Visse finns det idag stora förväntningar på stamcellsbehandling, inte minst på grund av medias ibland skeva rapportering. Kompetensnivån för att ta forskningen i Lund vidare till nästa stadie finns, men bristande infrastruktur bromsar utvecklingen. Om nya behandlingar för Parkinsons sjukdom i Lund ska nå internationella genombrott behövs krafttag både vad gäller skapandet av ett renrumslaboratorium och även bättre möjligheter till djurförsök.
-Vi har en fantastisk pre-klinisk forskning och ett väldigt välfungerande kliniskt team med gedigen erfarenhet kring fas 1-studier. Vi har folk som förstår länken däremellan, inklusive kompetens inom etiken. Men steget att ta detta vidare till praktiska behandlingar är stort. Vi är i behov av ett laboratorium där vi under sterila förhållanden kan hantera en stor mängd celler. Vi vill också vidareutveckla våra djurmodeller för att ytterligare testa säkerhet och effektivitet av stamcellerna. Sådana studier måste idag läggas ut på underleverantörer utomlands, vilket är väldigt kostsamt. Här kommer vi att behöva ytterligare finansieringsstöd från regionen, universitetet och externa finansiärer för att kunna göra de infrastrukturinvesteringar vi behöver.
Bred behandling inom tio år
Utöver cellterapiutveckling arbetar Gesine Paul-Visse med neuroprotektiva metoder, det är behandlingar som kan skydda celler eller terapier som kan leda till regeneration av hjärnan på olika sätt.
- I min forskargrupp tittar vi bland annat också på hur vi kan manipulera befintliga stamceller i hjärnan. Detta arbete sker parallellt med en pågående klinisk studie här i Lund. Vi hoppas att vi kan börja med kliniska prövningar med stamceller inom fem år. Detta förutsätter att vi samarbetar mer med andra forskargrupper runt om i världen. Innan dessa behandlingar finns tillgängliga för det stora antalet patienter kan det dröja ytterligare fem år.
Faktaruta Parkinsons sjukdom
Parkinsons sjukdom är en kronisk sjukdom som framförallt drabbar äldre, men som i vissa fall även kan ta sin början i unga år. Sjukdomen medför stelhet, skakningar, långsamhet, balansstörningar, gångsvårigheter, och ibland även depression och minnessvårigheter. Parkinsons sjukdom innebär en stor förändring i livet, inte enbart för patienterna, utan också för deras anhöriga. Den bakomliggande orsaken till sjukdomen är ännu inte fullt klarlagd, men i hjärnan dör framför allt en viss nervcell som producerar signalsubstansen dopamin, en substans som är viktig för att kroppen ska kunna genomföra olika rörelser. I början av sjukdomen kan rörligheten återställas med tablettbehandling. Tyvärr så fortskrider dock sjukdomen och så småningom så verkar läkemedlen mindre effektivt och oftast kommer biverkningarna att dominera. Det finns i nuläget ingen behandling som kan bota, stoppa eller reversera sjukdomen.
Text: Oscar Heimburg
Publicerad: 2014-11-04
