Att kunna kopiera andras beteende gör oss till effektiva elever och det gör att kompetens, kunskap och uppfinningar kan vandra från en generation till nästa. Imitation betraktas därför som den enskilt viktigaste kognitiva förmåga som krävs för att få mänsklig kultur att växa och utveckla sådana saker som språk, teknik, konst och vetenskap. Decennier av forskning har visat att apor, trots uttrycket att “apa efter”, är ganska dåliga imitatörer, särskilt i jämförelse med mänskliga barn. Barnens imitativa överlägsenhet har tillskrivits en större social motivation att kommunicera och dela erfarenheter med andra. Aktuella teorier menar att apor är dåliga imitatörer då de saknar denna sociala och kommunikativa sida av imitation. Studierna bakom dessa teorier har dock fokuserat på imitation när det gäller inlärningen av lösningar på fysiska problem.
En ny studie från Lunds universitet, som publicerats i tidskriften Primates, har istället riktat in sig direkt på den interaktiva sidan av imitation, och kunde konstatera att skillnaden mellan människor och schimpanser då blir mindre självklar. Genom att systematiskt observera spontana interaktioner mellan djurparksbesökare och schimpanser på Furuviksparken i Sverige fann forskarna att båda arterna imiterade i lika stor utsträckning. Cirka 10% av de handlingar som producerades av endera arter var en efterapning av den andra artens handlingar.
– Detta ägde rum i en typisk djurparksmiljö där både schimpanser och besökare försöker fånga varandras intresse på olika sätt. Vi studerade dessa interaktioner, förklarar Tomas Persson, en av de forskare som genomförde studien.
Man fann också betydande överlapp vad gäller vilken typ av handlingar som kopierades av de två arterna. Både människor och schimpanser imiterade typiskt handklappningar och pussar eller knackningar på fönster.
– De handlingar som kopierades av både människor och schimpanser var varken nya eller originella, vilket tyder på att imitationen i de här fallen inte hade med inlärning att göra. Syftet tycks vara rent socialt och kommunikativt, säger Persson.
Resultaten visade också att interaktioner som inkluderade imitation varade längre än de utan imitation. Imitation av enkla gester var sålunda ett bra sätt att initiera kontakt och hålla igång interaktionen.
– Flera gånger har vi observerat långvariga interaktioner präglade av lekfullhet, vilket påminner om hur småbarn kan interagera genom att imitera andras lekhandlingar, säger Dr. Gabriela-Alina Sauciuc, som genomförde studien tillsammans med Persson.
Studien är den första som systematiskt undersökt spontan imitation mellan djurparksschimpanser och djurparksbesökare samt den sociala och kommunikativa roll som imitation kan förvärva genom kopiering av välbekanta rutinhandlingar. Resultaten tyder på att avsiktlig imitation i apors evolution kan ha utvecklats för kommunikation och för att skapa samhörighet, förutom den mer erkända inlärningsfunktionen.
Länk till studien: http://rdcu.be/u5M5