Jonas Frisén, professor vid Karolinska institutet, får 2017 års stora nordiska pris av Eric K. Fernströms stiftelse för sin forskning om stamceller, framför allt hur dessa omsätts och förnyas i vuxna organ. Prissumman är en miljon kronor. 
- Jag blev både överraskad och överväldigad när priskommittén ringde, berättar Jonas Frisén.
 
Jonas Frisén är en internationellt erkänd forskare och etablerade sig tidigt i karriären inom stamcellsfältet. Hans forskning handlar om cellnybildning i den vuxna kroppen. Förmågan att bilda nya stamceller - som i sin tur kan ge upphov till specialiserade celler - har stor betydelse vid sjukdomar som beror på förlust av celler, som till exempel Alzheimers.
Jonas Frisén har framför allt forskat på nybildning av celler i nervsystemet, men även i hjärta och i cancer. Det senare beskriver han som ”en sorts cellnybildning som förlorat kontrollen”.
 
Ögonblicket som ändrade allt
Hans intresse för stamceller föddes ur ett ögonblick. Det var när Jonas Frisén tittade på mikroskopbilder av en råttryggmärg som han såg något oväntat.
- Den ena bilden föreställde en frisk råttryggmärg, den andra var en skadad råttryggmärg. Det såg ut som att nya celler spottades fram där skadan fanns, och det lös upp som en julgran på bilden av den sjuka ryggmärgen, minns Jonas Frisén.
 
I den friska ryggmärgen var stamcellerna inaktiva men i den skadade ryggmärgen hade de aktiverats och börjat bilda nya celler. Upptäckten var revolutionerande och ögonblicket framför mikroskopet gjorde att Jonas Frisén släppte alla andra forskningsspår.
 
Egenutvecklad dateringsmetod
Nu återstod att ta reda på om nervceller kan nybildas hos en vuxen människa. För att lyckas behövde Jonas Frisén ett sätt att åldersbestämma celler, för att på så vis se om de funnits med sedan födseln eller om de tillkommit senare i livet. Inspirerad av arkeologernas sätt att åldersbestämma fynd med hjälp av kol-14, kom han på en oortodox metod som kunde användas som åldersmarkör för cellerna.
- Vi drog nytta av kärnvapensprängningarna som ägde rum under kalla kriget. Enkelt uttryckt ledde dessa till en enorm produktion av radioaktiva ämnen som släpptes ned i atmosfären och som även togs upp av cellerna. Detta kunde vi använda oss av för att datummärka nervcellerna.
 
Drivs av frågeställningen
Sådana här kluriga lösningar är vad Jonas Frisén tycker är allra roligast med forskningen. Han tror att en stor dos nyfikenhet och oräddhet har varit bidragande orsaker till forskningsframgångarna.
- Jag är nog lite våghalsig av mig. Jag drivs av frågeställningen – finns det inget sätt att besvara frågan får man hitta nya sätt. Det här med kärnvapensprängningarna var ett långskott som ingen tidigare prövat. Det lät kul i teorin, men krävde att vi lärde oss massor av nya saker för att kunna få det att fungera i praktiken, säger Jonas Frisén.
 
Det har hänt mycket inom stamcellsfältet sedan Jonas Frisén tittade i sitt mikroskop den där dagen 1993.
- Kring millennieskiftet rapporterades det om stamceller på ett sätt som gjorde att man kunde tro att de skulle bota nästan varje sjukdom. Så har det inte blivit, men det finns en del etablerade stamcellsterapier och flera som nu testas i kliniska prövningar. Konceptuellt är det viktigt att förstå hur stamceller fungerar eftersom den kunskapen kan användas på flera olika områden, som till exempel cancer. De flesta cancertyper uppstår i stamceller och cancerceller kan bete sig som stamceller, säger Jonas Frisén.
 
Jonas Friséns forskargrupp har visat att nervcellsbildningen hos människor skiljer sig dramatiskt från andra däggdjur. Han har också studerat cellnybildning i hjärtat.
- Det var tidigare okänt om vi har samma hjärtmuskelceller hela livet eller inte. Där har vi kunnat visa och mer i detalj förstå hur vi byter ut våra hjärtmuskelceller, men att det sker i en långsam takt.
 
Prissumman är en miljon kronor, vad ska du göra med pengarna?
- Det första jag planerar att använda pengarna till är en resa med familjen, säger Jonas Frisén.

Tove Smeds