Detta är några av de preliminära förslagen i den så kallade registerforskningsutredningen, som leds av Bengt Westerberg. Utredningen ska läggas fram före den 30 juni i år.
– De nordiska länderna har ju mycket bra register, som enligt regeringen bör kunna utnyttjas ännu mer i forskningen. Målet är att få forskningsresultat som kan förbättra hälsa och välfärd, förklarade Bengt Westerberg vid ett symposium om personuppgifter i forskningen. Symposiet arrangerades av Forskningsetiska nätverket vid Lunds universitet tillsammans med Avdelningen för medicinsk etik.
En bakgrund till Bengt Westerbergs utredning är "fallet LifeGene". Det är en stor forskningsdatabas som sköts av KI och har som mål att undersöka hur gener, miljö och livsstil påverkar hälsan.
LifeGene-projektet samlar in en mängd prover och personuppgifter som bl.a. ska kunna användas i framtida forskningsprojekt. Alla försökspersoner i LifeGene ska ge sitt s k informerade samtycke till att deras data får användas av forskarna.
Men Datainspektionen såg "framtida forskning" som ett alltför otydligt syfte, som inte ger försökspersonerna i LifeGene en chans att veta vad det är egentligen är de samtycker till.
Insamlingen av material till LifeGene stoppades därför av Datainspektionen i december 2011, men kom senare i gång igen genom en tidsbegränsad lag som gäller till slutet av 2015. Tanken är att den Westerbergska utredningen ska leda till en permanent lag som kan träda i kraft i januari 2016.
Registerforskning har många fördelar, framhöll Bengt Westerberg vid symposiet:
- den ger säkrare resultat än mindre studier som bara omfattar ett urval av befolkningen
- bortfallsproblemen blir mindre
- registerstudier är resurseffektiva genom att man använder data som redan finns, och inte behöver samla in uppgifter om försökspersonerna en extra gång
- longitudinella studier, där försökspersonerna följs över många år eller årtionden, är lättare att göra i register.
Samtidigt är det viktigt att garantera att inga uppgifter läcker ut från databaserna. Bengt Westerbergs utredning kommer därför att innehålla olika förslag som ska försöka garantera detta. Det är också viktigt att se till att personuppgifter inte lätt ska kunna "bakvägsidentifieras". Det måste visserligen vid misstankar om forskningsfusk vara möjligt att spåra den enskilda individen bakom en viss kod i en databas, men det ska bara kunna göras i särskilda fall och av särskilt ansvariga personer.
Vid symposiet deltog också juristen Victoria Söderqvist och LU-professorn i klinisk kemi Peter Höglund, från Datainspektionen respektive Centrala etikprövningsnämnden. De underströk båda att registerforskning är värdefull, men att den måste den skötas på rätt sätt vilket inte alltid sker idag. Datainspektionen hade t.ex. studerat ett 50-tal forskningsprojekt som använt känsliga personuppgifter, och funnit en hel del brister:
– Det var både brister i informationen till försökspersonerna och brister i hur man samlade in uppgifterna om informerat samtycke. Här kunde det skilja sig mycket inte bara mellan olika universitet, utan också mellan olika projekt inom samma universitet, sa Victoria Söderqvist.
Även Peter Höglund ansåg att kvaliteten i hanteringen av känsliga uppgifter kan förbättras.
– Forskarna måste känna till reglerna så att de hanterar data på rätt sätt. Ingen ska till exempel sitta och arbeta med okodade uppgifter där namn och personnummer finns med. Ju flera som arbetar med sådana uppgifter, desto större är ju risken att en enskild försöksperson råkar bli igenkänd. Vi bör bygga in kvalitet i forskningen redan från början, hellre än att satsa på en utökad tillsyn, menade han.
Ingela Björck