Sara Brogard och David Harnesk vid Lund University Centre for Sustainability Studies forskar om hur EU:s reglering av biodrivmedel, i form av det så kallade förnybartdirektivet från 2009, har påverkat aktörer som producerar och distribuerar biomassa i Sverige och i Europa.
Genom att studera i vilken grad olika företag som producerar biodrivmedel har anslutit sig till ett privat certifieringssystem för att få handla på den europeiska biodrivmedelsmarknaden har David Harnesk sett att många företag väljer att lämna certifieringen efter en tid, något som tyder på en förändrad dynamik inom biodrivmedelsproduktionen.
– Över tid väljer allt fler företag att gå samman, vilket gör att de behöver färre certifieringar. Med en mer storskalig produktion kommer dessutom ekonomiska möjligheter, då man kan leverera biomassaprodukter till fler marknader än bara den europeiska biodrivmedelsmarknaden, säger han.
Storskalig produktion
Detta förstärker tendenser till storskalig produktion av biodrivmedel inom Europa, eftersom de flesta producenterna till den europeiska marknaden finns inom EU, menar forskarna. Denna utveckling kan få effekter på småskaliga jordbrukares förutsättningar att driva odlingar.
– Ett skifte mot en mer storskalig produktion kan ses som ett relativt litet problem eftersom utvecklingen inom andra delar av jordbruksnäringen går åt samma håll. Men följden av EU:s biodrivmedelspolitik gör att det nu kan bli ännu svårare för småskaligt och ekologiskt hållbart jordbruk att bedrivas, säger David Harnesk.
Forskarna har också undersökt vilken inverkan EU:s biodrivmedelspolitik har fått i andra delar av världen, framförallt i Tanzania. Vad händer om en ny och stor marknad för biomassa skapas? De såg att det i det afrikanska landet sker ett liknande skifte mot storskaliga jordbrukssatsningar, med ett större fokus på odling av biomassa för biodrivmedelsproduktion inom politikerkretsar och europeiska givarorganisationer, även om företag i slutändan inte levererade betydande mängder till den europeiska marknaden.
– I Tanzania var det många biodrivmedelsprojekt som aldrig fullföljdes, ofta köpte företag upp mark som sedan inte användes. Eller så påbörjades projekt för att odla grödor för biodrivmedel där investerare sedan drog sig ur, berättar Sara Brogard.
EU:s politik inverkar även i Afrika
De menar att det visar att EU:s biodrivmedelspolitik har fått konsekvenser långt utanför Europas gränser, och påverkar hur andra länder agerar vad gäller jordbrukssatsningar och investeringar.
– Speciellt i Afrika, där en stor del av befolkningen livnär sig på småskaligt jordbruk, kan detta skifte få stor påverkan vad gäller exempelvis människors uppehällen och tillgång till mark och vatten.
Enligt forskarna har förnybartdirektivet från 2009 i sin utformning delvis utgjort ett hinder för att hitta alternativa lösningar för omställningen mot en mer hållbar bränsleförbrukning inom transportsektorn. Detta eftersom det även ger ekonomiskt stöd till biodrivmedel vars förmåga att minska utsläpp av växthusgaser, men även att åstadkomma bredare miljönytta, ifrågasatts av många forskare.
– Transportsektorn måste ta i frågan vad gäller att drastiskt minska resandet med bil, flyg och lastbil. På sikt finns inte naturresurser till att odla den biomassa som kommer att behövas för att rakt av ersätta fossila bränslen, säger David Harnesk.
Behövs större förståelse
Forskarna menar att förnybartdirektivet, som det ser ut idag, missar att ta hänsyn till de sociala och rättviseaspekterna som biodrivmedelspolitiken för med sig. Det beror på att trenden mot ökat ekonomiskt intresse i mark skapar en ökad konkurrens kring en ändlig resurs, samtidigt som att fler företag investerar i handel med biomassa. Det gör att det kan bli svårare för olika grupper i främst utvecklingsländer att fortsätta att bruka marken.
– Vi anser att politikerna inom EU och Sverige måste få en större förståelse för hur användningen av biodrivmedel kan påverka dagens och framtidens markanvändning utifrån alla hållbarhetsaspekter, och inte stirra sig blinda på enbart utsläppsminskningar och ekonomisk effektivitet, avslutar han.