Studien har letts av Joakim Esbjörnsson, Fredrik Månsson och Hans Norrgren vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus, alla med lång erfarenhet av hivforskning, i Sverige såväl som i svårt hivdrabbade länder.
– Studien är unik på så vis att vi har följt personer med hiv över lång tid och vid uppföljningar kunnat fastställa när de har blivit infekterade, av vilken variant av hiv och även följt sjukdomsutvecklingen. Och våra data tyder på att betydligt fler än förväntat av dem som har infekterats av hiv‑2 utvecklar och dör i aids, vilket man i tidigare studier inte har kunnat fastställa, säger Joakim Esbjörnsson, biträdande universitetslektor och forskare i medicinsk mikrobiologi vid Lunds universitet.
Virustyperna hiv‑1 och hiv‑2 är nära besläktade men har olika spridning i världen. Hiv‑1 har spridits globalt medan hiv‑2, som anses vara en mildare variant av hiv, framför allt är utbredd i Västafrika.
Hiv‑2 är allvarligare än man tidigare har trott
Studien är den första som presenterar tillförlitliga uppskattningar av tiden från hivinfektion till aids eller hivrelaterad död för hiv‑2. Forskarna har följt upp 4 700 individer som ingick i en kohortstudie i Guinea-Bissau under 23 år mellan 1990 och 2013, där årliga undersökningar ingick med bland annat blodprov. Man jämförde även med individer infekterade med typen hiv‑1 och med de som var hiv-negativa i samma kohort. Data från studien visar att personer med hiv‑2 utvecklar hivrelaterade infektioner och aids på nästan identiskt sätt som vid hiv‑1, fast förloppet är långsammare över tid.
– Vårt arbete visar att hiv‑2 är allvarligare än man tidigare har trott. Därför behöver vi tydligare rekommendationer att sätta in behandling i tidigt skede hos personer med upptäckt hiv, även för patienter infekterade av hiv‑2, säger Joakim Esbjörnsson.
Viktiga resultat över tid
Tidigare studier har indikerat att en stor andel av de med hiv‑2 även utan antiretroviral behandling skulle få en normal livslängd utan några hivorsakade komplikationer, till skillnad från de med hiv‑1 där man utan behandling fick en utveckling till aids i mer än 98 procent av fallen. Inte ens WHO:s behandlingsrekommendationer talar uttryckligen om att erbjuda behandling till patienter med hiv‑2.
– Det finns en gängse tro inom forskningen såväl som i hälso- och sjukvården kring de olika typerna av hiv att hiv‑2 inte leder till sjukdom på samma sätt som hiv‑1. Vi vill slå hål på den myten för att kunna ändra synen på de internationella behandlingsrekommendationerna, säger Hans Norrgren, docent i infektionssjukdomar vid Lunds universitet och överläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus.
Studien är ett samarbete mellan forskare och medarbetare vid Lunds universitet, Örebro universitet, polismyndighetens hälsostation i Bissau och det nationella folkhälsolaboratoriet i Guinea-Bissau.
Det har inte varit möjligt att genomföra någon liknande studie tidigare eftersom hiv har ett långt sjukdomsförlopp, och det kommer inte att vara möjligt att göra något liknande igen. Joakim Esbjörnsson tror att svårigheten med att studera hiv-2 över tid är en av orsakerna som har bidragit till den allmänna osäkerheten kring hur aggressivt hiv‑2 är, och även till den rådande uppfattningen om när behandling bör sättas in. Ett annat specifikt problem med hiv-2 är att merparten av hiv-2-infekterade personer inte har mätbara virusnivåer i blodet, vilket har ökat osäkerheten till när och om behandling ska sättas in, menar Hans Norrgren.
– Dessutom förekommer hiv-2 framförallt i Västafrika vilken är världens fattigaste region, präglad av låga investeringsnivåer och ofta politisk instabilitet. Det försvårar inte bara forskning och utveckling i området utan har även bidragit till att det inte har funnits lika starka kommersiella intressen för utveckling av diagnostik och behandling av hiv-2, säger Fredrik Månsson, forskare i kliniska infektionssjukdomar vid Lunds universitet och specialistläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus
Forskarna ser gärna att det framöver kommer mer forskning på området och på behandling av hiv för att bättre förstå skillnaderna mellan de två typerna. Bland annat behövs en behandlingsstudie över tid för att verkligen kunna verifiera nyttan av att sätta in behandling tidigt även för patienter med hiv‑2.
Tove Gilvad