Text: Vittorio Felici, forskare vid Centrum för Mellanösternstudier
Även om Trump inte gick så långt som att kräva ett fullständigt upphävande av JCPOA, vanligen kallat Iranavtalet, visar hans språkbruk hur mycket hans inställning skiljer sig från Obamas. Trump uttryckte solidaritet med det iranska folket, som han beskrev som de som ”lidit längst” av den iranska diktaturen, och valde att tala om ”arabiska viken” snarare än det mer vedertagna ”persiska viken”, vilket kan ses som ett uttryck för vänskap med Saudiarabien.
Men varför var då den officiella iranska reaktionen så svag?
För den iranske presidenten Hasan Rouhani är avtalet viktigt eftersom det ses som avgörande för den ekonomiska tillväxten i Iran. Det innebär att även om Irans långsiktiga agerande kommer att avgöras av den amerikanska kongressens beslut den 14 december att vidmakthålla, ändra eller säga upp avtalet så kommer Iran att hålla sig till det så länge som de europeiska undertecknarna gör det, enligt ett uttalande av utrikesministern Javad Sarif efter Trumps tal i oktober.
Rouhani är också angelägen om att stävja en eventuell häftig reaktion från de krafter i Iran som starkt motsatt sig avtalet redan från början och om att undvika ytterligare motsättningar i landet angående avtalets förtjänster genom att skapa en gemensam front mot Trump och försvara revolutionsgardet mot hans angrepp.
Men Rouhanis ambition att härda ut håller inte i långa loppet. En granskning av hur ett upphävande av avtalet har diskuterats i de iranska medierna visar hur komplex och polariserad den här frågan är i den iranska politiken.
Reaktioner i inhemsk media
Mediereaktionerna på Trumps utspel visade överlag på kontrasterna i den inhemska politiska debatten. Konservativa och moderata medier beskrev Trump som opålitlig och svekfull. Skämt och karikatyrteckningar samt uppmaningar att studera ”den persiska vikens historia” förekom flitigt i tidningar som Ebtekar, Iran, Jaam-e Jam och Kayhan.
Iranska medier finansieras emellertid av och är kopplade till många olika politiska grupper och det förekommer många olika synpunkter.
De konservativa medierna höll sig till den anti-amerikanska inställningen som funnits sedan den iranska revolutionen 1979. Enligt Jaam-e Jam har Trump nu slutligen visat sin ”anti-iranska strategi”. Javal, en tidning med nära kopplingar till den fundamentalistiska politiska grupperingen som är kritisk mot villkoren i kärnkraftsavtalet, hävdade att Trumps försök att påverka den globala opinionen visar hur USA vill motarbeta ”Irans ökande inflytande i regionen”.
En reaktion som var särskilt intressant kom från den konservativa tidningen Kayhan. Som ett uttryck för de krafter i Iran som länge motsatt sig avtalet välkomnade tidningen Trumps tal och framhöll att det skulle få Rouhani att inse hur opålitlig västvärlden är och slutligen övertyga honom om att upphäva avtalet.
Mer moderata tidningar uttryckte bitterhet över Trumps angrepp på det ”historiska avtalet” men var inte överraskade. Ebtekar, Etemad, Jomhouri Eslami och Besharat-e lade allt fokus på Rouhanis avsikt att hålla fast vid avtalet med stöd av de europeiska undertecknarna. Hamdeli, Aftab och Sharg underströk behovet av ”besinning” medan den islamska republikens nyhetsbyrå vädjade till det iranska folket att inte falla i Trumps fälla och skapa starka interna motsättningar.
Medan de etablerade medierna avspeglade de olika ståndpunkterna i den iranska politiken har många iranier använt sociala medier, framför allt Twitter och Facebook, för att kritisera Trumps hårdare linje mot den iranska republiken. Med en flitig användning av ord som ”misstro”, ”buse” och ”besvikelse” har anhängare till avtalet uttryckt sin oro över att Trump slutligen kommer att kunna omintetgöra det. Deras förhoppning är att de övriga undertecknarna kommer att ställa sig bakom avtalet och inte ge efter för Trumps krav på omförhandlingar.
De iranska kritikerna av avtalet har tolkat Trumps utspel som ett tecken på att JCPOA misslyckats. Det synsättet är oroväckande om man sätter det i relation till opinionsundersökningar i Iran. Forskare vid University of Marylands centrum för utlands- och säkerhetsstudier (CISSM) och opinionsinstitutet IranPoll har visat att det iranska stödet för avtalet är fortsatt starkt (55%), men klart svagare än det var i augusti 2015 (75%).
På grund av den långsamma ekonomiska återhämtningen tycker många iranier att avtalet inte lever upp till förväntningarna. De beskyller USA för att göra avtalet verkningslöst genom att begränsa andra länders handel med Iran. Det är därför inte överraskande att Iran inte vill omförhandla avtalet med Trump.
Konsekvenser på lång sikt
Oavsett de kortsiktiga konsekvenserna av Trumps utspel så kommer det att spela en stor roll långsiktigt. Det finns redan många iranier som vill återuppta den kontroversiella verksamhet som stoppades av avtalet och de kan bli många fler. Så länge Trump är president kommer internationella investerare och multinationella företag att vara tveksamma till att satsa på Iran och därmed underminera de positiva effekterna av de lättade sanktionerna.
Samtidigt får Rouhani arbeta hårt får att hålla de konservativa krafterna på gott humör. Revolutionsgardet tillkännagav nyligen att det kommer att bygga ut missilprogrammet och den högste ledaren Ali Khamenei hotade med att riva upp hela avtalet om USA lämnar det.
Sammantaget kommer allt detta att leda till en ytterligare polarisering av den iranska opinionen och urholka det inhemska stödet för avtalet som har varit helt avgörande för Rouhanis utrikespolitik. Det man hoppas på är att de amerikanska utspelen inte ska påverka samförståndet mellan den iranske presidenten och avtalets övriga undertecknare och att de europeiska ledarna inte ska ge efter för Trumps påtryckningar.
