Det kan hända när som helst och var som helst – att ett hjärta stannar. I Sverige drabbas varje år över 5 000 personer av ett hjärtstopp utanför sjukhus, de allra flesta män. Cirka 11 procent överlever.
Forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus har lett en studie där de i samarbete med kollegor från fyra andra europeiska länder, studerat hur det går för de patienter som överlever ett hjärtstopp i Sverige, Danmark, England, Holland och Italien. Nästan hälften av de 270 patienter som deltog i en av de största studier som gjorts på området, hade svårt att gå tillbaka till sitt tidigare liv, oavsett om de var i arbetsför ålder eller pensionärer.
– Det är en överraskande hög andel, vi trodde inte att det skulle vara så många, säger Gisela Lilja, forskare vid Lunds universitet, arbetsterapeut vid Skånes universitetssjukhus och huvudförfattare till artikeln i den vetenskapliga tidskriften Circulation Cardiovascular Quality and Outcomes.
I studien framhöll patienterna att de minst sex månader efter sitt hjärtstopp upplevde kognitiva problem som sämre minne, koncentrationssvårigheter, svårigheter att lösa problem och nedsatt förflyttningsförmåga. Många kände sig också trötta och deprimerade.
– När vi i studien dessutom jämförde de som drabbats av hjärtstopp med de som drabbats av hjärtinfarkt, d.v.s. kontrollerna, så hade patienterna med hjärtstopp svårare att återgå till sitt tidigare liv. Vi har i en tidigare studie visat att hjärtstoppsöverlevarna hade särskilt svårt med en långsammare tankeförmåga i förhållande till kontrollerna. Nu har vi även sett att just denna svårighet inte gynnar dem vid en återgång till arbetslivet. De här patienterna klarar kanske att arbeta kortare stunder, ett par timmar, men de klarar inte en arbetsdag på åtta timmar.
Gisela Lilja anser att vi i Sverige i dag är bra på att rehabilitera patienter med hjärnskador, men att man missat att även en del patienter som drabbats av ett hjärtstopp behöver rehabilitering för nedsatta funktioner i hjärnan.
– De här patienterna behandlas vanligtvis som hjärtpatienter och det saknas en uppföljning av de skador de kan ha fått på hjärnan i samband med hjärtstoppet. Därför måste läkarna på hjärtavdelningarna i landet vara uppmärksamma på om de här patienterna exempelvis har kognitiva problem och se till så att de i så fall får hjälp mot dem. De måste se de här patienterna som både hjärt- och hjärnpatienter, säger Gisela Lilja.
– Det är inte så lätt för patienterna själva att förstå vad som är fel. Det finns säkert de som tror att det är fullt normalt med minnessvårigheter och trötthet och att det inte finns stöd och hjälp att få för att kunna återgå till en högre delaktighet i sin vardag.
Studien har finansierats genom: EU Interreg IVA, Hjärt-Lungfonden, SUS stiftelser och donationer, Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen, Vårdakademin SUS, ALF, Region Skåne, Svenska Läkaresällskapet, Kockska stiftelserna, Riksförbundet Hjärt-Lung, AFA Försäkring, Hans-Gabriel och Alice Trolle-Wachtmeisters stiftelse för medicinsk forskning, Segerfalksstiftelsen och Trygfonden.
Olle Dahlbäck