Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Varför markägande inte räcker för att stärka Afrikas kvinnliga bönder

Afrikansk landsbygd
Dorskning visar att markägande inte räcker för att stärka kvinnor på afrikanska landsbygden. Foto: Franco Volpata, Mostphotos

Inom lantbrukssektorn – den största arbetsgivaren för Afrikas fattiga – ägs och kontrolleras tillgångar som mark och boskap huvudsakligen av män. Det kan därför tyckas rimligt att många givare, stater och grupper i civilsamhället menar att en omfördelning av markägandet till kvinnor skulle innebära en stor förbättring av deras situation.

Text: Agnes Andersson Djurfeldt

Tanken är att mer tillgång, kontroll och ägande för kvinnor skulle leda till ökad förhandlingsstyrka och ökade inkomster. Man hävdar också att det stärker kvinnors ”röst” i familjer och samhällen.

Verkligheten på markplanet ser dock annorlunda ut. Vår nyutkomna bok Agriculture, Diversification and Gender in Rural Africa bygger på ett unikt longitudinellt dataunderlag från cirka 2000 hushåll i 15 regioner i sex länder: Ghana, Kenya, Malawi, Moçambique, Tanzania och Zambia. Dataunderlaget, tillsammans med mer detaljerad kvalitativ forskning från tre byar i Malawi, belyser de begränsningar som finns i tillvägagångssätt som utgår från en genusbaserad omfördelning av mark från män till kvinnor.

Vi kom fram till att även då kvinnor äger mark så betraktas deras män som familjens överhuvud. Det gör att männen har bättre tillgång till allmänna resurser som subventionerad gödsel och rådgivning på jordbruksområdet.

Resultaten pekar på att ett verkligt stöd för kvinnor och flickor inom jordbruket kräver insatser som går längre än frågan om markägande. Politiker och utvecklingsorganisationer skulle behöva anta ett mångfacetterat tillvägagångssätt som tar hänsyn till mer än jordbruk. Det handlar till exempel om sexuella och reproduktiva rättigheter samt om att befria kvinnor från betungande och tidsödande hushållsarbete i fattiga landsbygdsmiljöer.

Ägande och anspråk på kvinnors tid

Kvinnliga markägare äger mindre mark än männen i fem av de sex länder vi studerade. Det innebär att de har mindre tillgång till en av de viktigaste resurserna på den afrikanska landsbygden.

De kvantitativa data vi samlade in bekräftar att det finns genusbaserade skillnader vad gäller gårdarnas storlek – kvinnornas markägande var mindre i alla länder utom Kenya. Dessutom har skillnaderna ökat i de flesta av regionerna sedan 2002 då vi inledde studien. I de länder där gårdarnas storlek har ökat i genomsnitt – Ghana, Zambia och Tanzania – har männen tenderat att tjäna mer på tillväxten än kvinnorna.

I delar av Malawi och Zambia innebär matrilinjära system att kvinnor kontrollerar och ärver mark. Men det har inte på allvar förändrat kvinnornas liv. Orsaken till detta är alla andra uppgifter kvinnor har, samt samhälleliga fördomar och påtryckningar.

Sedan finns de uppgifter kvinnor har som inkräktar på deras förmåga att koncentrera sig på jordbruket. Genom de kvalitativa intervjuerna i tre samhällen i Malawi upptäckte vi att det görs många anspråk på kvinnors tid och arbete utanför jordbruket. Kvinnor förväntas ta hand om sjuka släktingar, i synnerhet barn och spädbarn. De ska även förse hushållet med brasved och vatten.

En kvinna kan inte kombinera dessa krav med ett fullständigt deltagande i jordbruket, även om hon äger marken. Könsrollsnormer i arbetsfördelningen gör att männen inte behöver ta hand om tidsödande hushållsarbete.

Kvinnornas relativa brist på självbestämmande har också att göra med deras begränsande rörlighet som gör det svårt för dem att komma till marknader. De hålls tillbaka av sitt ansvar för hushållet, av kontrollerande män och av riskerna som är förenade med att ge sig ut ensam, i synnerhet på natten.

Det innebär att kvinnor inte har den verkliga makten över inkomsterna från varor som säljs på jordbruksmarknaderna.

Männens relativa maktställning i hemmen och lokalsamhällena förstärks av statlig politik som understödjer en hushållsstruktur med mannen som överhuvud. Ett exempel på detta är att ansenliga mängder statliga medel går till subventionsprogam som riktar sig till familjeöverhuvudena.

Programmen i fråga drar också tillbaka resurser som avsatts för jordbrukstjänster för kvinnor. Det innebär att de områden som förlorar finansiering är de som haft som mål att stärka kvinnor – inte i fråga om markägande utan i fråga om stöd.

Hållbara lösningar

Våra resultat visar att stöd till kvinnliga bönder kräver mer än att bara ge dem mark och tillgångar. Kvinnor behöver stöd för att hantera alla de anspråk som ställs på deras tid. Exempelvis kan insatser för att förbättra barns hälsa göra att kvinnliga bönder som också är mammor får mer tid. En annan viktig aspekt är att förbättra kvinnors möjlighet att förflytta sig enkelt.

 

The Conversation

Artikeln har skrivits av Agnes Andersson Djurfeldt, professor i kulturgeografi, och publicerades ursprungligen hos det brittiska universitetssamarbetet The Conversation. Via The Conversation kan forskare vid ett medlemsuniversitet publicera sig populärvetenskapligt. Materialet består av analys, fördjupning och kommentarer kring aktuella ämnen och nyheter. 

Agnes Andersson Djurfeldt

Agnes Andersson Djurfeldt

Agnes Andersson Djurfeldt leder Afrint gruppen, en tvärvetenskaplig grupp av forskare från nio forskningsinstitut i Afrika och institutionerna för kulturgeografi, statistik, sociologi och skonomisk historia vid Lunds universitet. Gruppen använders sig av paneldata från ca 4000 hushåll i Afrika Söder om Sahra för att studera förändringar i försörjningsmönster i mer än 100 byar från 2002 framåt. 
Mer forskningsinformation och kontaktuppgifter

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.