Det var i våras som de svenska lärosätena fick nog av de skyhöga prenumerationsavgifterna och sa upp avtalet med Elsevier som ger tillgång till bland andra The Lancet och Cell. Nu har det gått fyra månader sedan tillgången ströps och från bibliotekens sida vill man veta mer om hur det drabbat forskarna.
– Vi får både positiva och negativa reaktioner – men mest är det ”heja, heja – stå på er”, säger Eva Nylander.
Åsa Sellgren, verksamhetsansvarig för e-medier, menar att konsekvenserna ännu så länge inte behöver vara så stora. Det är fortfarande möjligt att komma åt artiklarna som är publicerade före 1 juli i år, och man kan också fjärrlåna tidskriftsartiklarna via exempelvis Danmark som har kvar avtalet med Elsevier.
– Man kan även ta direktkontakt med andra forskare och be att få artikeln skickad till sig.
Men optimalt är det förstås inte med den begränsade tillgången till Elseviers tidskriftspaket – det är bibliotekarierna överens om. Kristoffer Holmqvist som ansvarar för området vetenskaplig kommunikation säger att LU så klart vill ge forskarna och studenterna den bästa servicen och det är därför de nu tillsammans med fakultetsbiblioteken skickar ut enkäten till forskare och -lärare om vad den nekade åtkomsten betyder.
Resultatet av enkäten delger de sedan till Bibsam, lärosätenas nationella förhandlingsorgan med Elsevier. Det leds av Stockholms universitets rektor Astrid Söderbergh Widding som också är med i SUHF:s (Sveriges universitets- och högskoleförbund) styrelse.
De kommersiella tidskriftsförlagens avgifter, där Elsevier är ”värstingen”, diskuteras inte bara på nationell nivå som hos Bibsam och på SUHF, utan även på EU-nivå, och i Nederländerna på ministernivå. Tyskland har gått i bräschen för striden och flera andra länder har följt efter.
I USA har det blivit rättssak av en webbtjänst som heter Sci-Hub (se faktaruta) som en forskare i Kazakstan ligger bakom och som tillgängliggör det mesta av Elseviers samlade utbud helt utan kostnad.
Kraven på att publicera sig open access, OA, med fri tillgång till forskningsartiklarna växer. Detta är något som allt fler europeiska forskningsfinansiärer och andra organisationer nu börjar kräva för att ge anslag. I Sverige har Formas och Forte skrivit under den så kallade Plan S som kräver öppen tillgång till forskning. Vetenskaps-rådet tillsammans med Kungliga Biblioteket är på gång med en nationell open access-policy. De etablerade tidskriftsförlagen tar ut en extra avgift om forskarna även vill ha sin artikel tillgänglig i open access, något som kallas ”double dipping” (universiteteten betalar både för prenumeration och för att köpa loss OA) och som är mycket impopulärt bland både forskare och bibliotek.
Men varför överhuvudtaget publicera sig hos de dyra förlagen och inte nöja sig med dem som har rimliga villkor för open access?
Den frågan får Jörgen Eriksson som är UB:s expert på open access.
– Då får man först gå till botten med meriteringssystemet, säger han. Så länge forskarna får bättre villkor, ökade anslag och högre status genom att publicera sig i de dyra och prestigefyllda tidskrifterna så kommer de att fortsätta att vilja göra det.
Jörgen Eriksson passar också på att varna för de så kallade ”predatory journals” som är oseriösa tidskrifter som raggar publiceringssugna forskare på nätet. Dessa tidskrifter har ofta namn som antyder breda ämnesområden och titlarna börjar inte sällan på ”International Journal of…”.
– Det är viktigt att se på vad tidskriften tidigare publicerat och fundera på om man vill vara med i de sammanhangen, säger han.
På ett halvår sparar LU cirka sex miljoner kronor på det uteblivna avtalet med Elsevier. Förra året var notan på runt 14 miljoner. Mot slutet av året ska Bibsam göra en nationell utvärdering av det uppsagda avtalet och sedan inleds eventuellt nya förhandlingar. Man följer utvecklingen inom resten av Europa där allt fler länder står upp för open access och rimliga kostnadsökningar för att universiteten ska kunna ta del av förlagens tidskrifter. I Finland finns även initiativet ”no deal, no review” vilket innebär att forskarna inte ställer upp som redaktörer eller sakkunniga granskare för andras artiklar på förlag som anses alltför giriga.
