Ängar och hagar behöver mångsidigare grannar

Publicerad 4 september 2014

En ny studie från Lunds universitet visar att ängar omgivna av intensivt brukad åkermark har färre växter som pollineras av bin och humlor jämfört med ängar som omges av ett mångsidigt landskap. Forskarna konstaterar att man långsiktigt inte enbart kan skydda mindre områden av värdefulla gräsmarker utan att ta hänsyn till omgivningarna, eftersom växtligheten i så hög grad påverkas av det omkringliggande landskapet.

Studien undersökte vad som händer om ängar och hagmarker omges av ett mer ensidigt landskap med färre blomresurser och boplatser för pollinerande insekter. Resultatet visar att omgivningarnas betydelse är påtaglig; det finns en direkt koppling mellan minskande resursrika miljöer för bin och humlor i det omgivande landskapet och sammansättningen av växtarter i ängar och hagmarker.

– Våra resultat visar att skydd av biologisk mångfald i enstaka isolerade gräs- och hagmarker inte är effektivt på lång sikt. För att uppnå miljömålen för ett rikt växt- och djurliv och motarbeta förlust av biologisk mångfald måste vi se till hela landskapet, inklusive produktionslandskapen som omger skyddade habitat, säger Johan Ekroos, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.

I jordbrukslandskap, där ängar och hagmarker utgör de i särklass mest artrika miljöerna, kräver detta en jordbruks- och miljöpolitik som skapar nätverk av resursrika miljöer som i sin tur gynnar biologisk mångfald i artrika gräsmarker, anser Johan Ekroos.

Studien har analyserat data från Sverige, Finland, Tyskland, Ungern och Schweiz. Forskarna har sett att de artrika gräsmarkerna har minskat i antal och storlek i hela Europa men framför allt att de har minskat i Sverige och Finland, med ca 29 procent mellan 1993 och 2011. Skydd av artrika gräsmarker är avgörande för att bevara en rik flora i våra jordbrukslandskap. Detta är den första studie som visar att storskaliga förändringar hos växtsamhällen i ängs- och gräsmarker är en direkt spegling av hur pollinerande insekter klarar sig i det omkringliggande landskapet.

– Det var förvånande att se så tydliga resultat som överensstämde så väl mellan alla de fem europeiska länderna, framför allt med tanke på hur olika de är biologiskt och geografiskt. Pollinering är endast en av många biologiska processer som formar växtartsamhällen, därför är det slående att man överhuvudtaget kan hitta landskapseffekter på hela växtsamhällen som i grund och botten beror på hur väl vilda pollinatörer klarar sig, säger Johan Ekroos.

Här hittar du studien: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/ele.12325/abstract

Anna Kristiansson