I år blir det ingen Bokmässa i Göteborg, men väl på nätet. Från LU:s håll intervjuar Lovisa Brännstedt, Anna Clara Törnqvist och Martin Degrell 23 lundaforskare i universitetets filmstudio istället för i universitetets vanliga monter på Bokmässan. De filmade intervjuerna hittas sedan på lu.se/bokmassan.
Historikern Kim Salomon intervjuas om boken ”Jag anklagar”. Den handlar om de intellektuella och visar att det finns hotbilder mot dem idag, som exempelvis marknadskrafter, populism, kändiskultur och demokratins tillbakagång.
– Men det finns inte bara mörka moln utan även ljusglimtar, som satsning på forskning som reaktion mot fake news, säger Kim Salomon.
Vad krävs för att räknas som en intellektuell?
– Det är en person som står för kritiskt tänkande, en person som har idéer om hur man kan förbättra samhället och tar sig an frågor som rör samhällsutveckling. Man kan också tala om att någon är intellektuell i specifika faser i livet, till exempel under studenttiden. Senare i livet kanske man är mer konsument än producent av idéer och tankar.
Hur ser dagens intellektuella ut?
– Idag är intellektuella ofta experter. Tidigare var de vanligtvis generalister och kunde uttala sig om det mesta som till exempel Jean-Paul Sartre och Bertrand Russel. Gemensamt för de intellektuella över tid är att de inte skriver för skrivbordslådan. De måste kunna föra ut sina idéer och tankar.
Är forskarna intellektuella idag?
– Humanister och samhällsvetare är traditionellt de som ägnar sig åt samhällskritiska frågor. Men naturvetare som förut sysslade mer med att lösa problem har i allt högre grad närmat sig frågor som rör samhällsutvecklingen i allmänhet, som till exempel klimatfrågan. En naturvetare kan också förklara orsakerna till klimatförändringar, men däremot inte varför folk sätter sig i bilen varje dag trots att de vet att det är dåligt för miljön. Där måste humanister och samhällsvetare bidra.
Vad finns det för hotbild mot de intellektuellas genomslag idag?
– Den intellektuelle forskaren hotas av att kommersiella intressen får makt över utbildningen, universiteten och den fria tanken. Intellektuella i diktaturer har alltid det svårare. I Östeuropa fanns exempel på dissidenter som Václav Havel. Han kämpade för demokrati och mänskliga rättigheter i Tjeckoslovakien och kritiserade kommunismen via pjäser och politiska aktioner. 1989 blev han Tjeckiens president, och frågan är om man då kan fortsätta kalla honom en intellektuell?
Hur står sig Sveriges intellektuella mot Frankrikes och Tysklands?
– I vår tid kan man säga att Hans Rosling var en våra stora intellektuella. Han var karismatisk och fick stort genomslag i medierna, ifrågasatte och kritiserade. Det finns naturligtvis många andra svenska intellektuella, men de har självklart inte alls haft samma inflytande på det europeiska kulturlivet som de franska.
Vad har sociala medier betytt för de intellektuellas status?
– Sociala medier har många fördelar, man kan sprida budskap lätt och fort till många.Men det är också så att de intellektuella delvis mister sin auktoritet. Alla kan nå ut på nätet och folk läser många gånger hellre vad kompisen skriver än en expert. Populister har sin egen agenda och är inte intresserade av de intellektuellas åsikter.
Varför skriver du den här boken just nu?
– Det intellektuella samtalet i största allmänhet är hotat och politiska lögner får allt större spridning. Därför är det angeläget att uppmärksamma de intellektuellas roll. De kan dessutom ses som en metafor för samhällsutveckling. Det är också väsentligt att uppmärksamma att de intellektuella, som är tränade i att tänka, ändå förförs av totalitärt tänkande och de enkla världsförklaringarna
