– Idag har Stockholms län ungefär 40 procent högre regional BNP per capita än det nationella snittet. En tredjedel av alla varor och tjänster i Sverige produceras i Stockholm, säger Kerstin Enflo.
Hon är docent i ekonomisk historia och konstaterade i en studie redan 2016, tillsammans med sina forskarkollegor på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, att klyftorna mellan vad land och stad producerat var historiskt låga år 1980. Stockholm låg då bara 11 procent över genomsnittet av vad länen producerade, mätt i så kallad regional BNP per capita.
Läs mer: Analysen publicerades av SNS.
Kapaciteten att producera varor och tjänster har aldrig varit helt jämlik mellan olika regioner i Sverige, men just nu fortsätter skillnaderna mellan landsbygden och våra urbana områden att öka – dramatiskt.
Tillbaka på 1930-talets nivå
– Vi är tillbaka på 1930-talets nivå, om vi ser till hur mycket produktionen varierar mellan länen. Problemet är att folk på olika platser kan känna sig förbigångna i utvecklingen: det kan handla om folk som bor i snabbväxande områden i städerna, men det kan också handla om folk på landsbygd eller glesbygd som upplever att de inte får förutsättningar för tillväxt.
Det blir, konstaterar Kerstin Enflo, problematiskt om de känner att utvecklingen går åt fel håll.
– Vi håller på att få en ojämlikhet, ett utanförskap mellan platser. Å ena sidan har vi en global elit som kan ta för sig och som kan betala de höga boendekostnaderna i våra storstäder. Å andra sidan har vi de som inte kan. Och missnöjet växer på flera håll, säger Kerstin Enflo.
Årets val behöver hantera frågan med större allvar
Boendepriserna ökar snabbt, och många människor tjänar pengar på att lägga ut bostäder på Airbnb vilket skapar slitningar mellan grannar, ännu högre priser – och en känsla av att vanligt folk inte har råd att bo i stan längre. Det här syns även på platser som Barcelona och Lissabon, berättar Kerstin Enflo, och är ett stort problem för ett land som vill ”hänga ihop”. Hur man jämnar ut skillnaderna är en viktig fråga.
– Det verkar som att årets val kommer att hantera den här frågan med större allvar än vad man har gjort tidigare. Hur möter vi utmaningen att obalanserna växer mellan regioner och mellan människor? Det finns inga vinnare i ett land som dras isär.
