Cirka var fjärde person över 45 år i Sverige har artros. Det är vår vanligaste ledsjukdom som ofta drabbar knän och höfter och innebär nedsatt rörlighet, vilket i sin tur kan leda till stillasittande och ökad risk för övervikt, diabetes och hjärt–kärlsjukdom. Genom information och träning kan smärtan dock minska och aktivitetsförmågan och livskvalitet öka. Traditionellt har man inom vården gett utbildning om träning och viktkontroll i artrosskolor på vårdcentraler, men WHO rekommenderar att man kompletterar den vanliga vården med digitala hälsointerventioner. Hittills har det dock inte gjorts några studier som har jämfört de fysiska och digitala vårdinsatserna med varandra.
– Den fysiska artrosskolan når inte alla och många patienter kommer också in sent i sjukdomsförloppet. Under pandemin såg vi att den digitala vården ökade och att gruppen artrospatienter som sökte vård var yngre. Vi ville därför undersöka om det blev samma resultat av den digitala som den fysiska vården, säger Thérese Jönsson, leg fysioterapeut och forskare vid Lunds universitet.
Forskarnas underlag var 4237 patienter från det nationella kvalitetsregistret BOA (Bättre omhändertagande av patienter med artros), där de deltagit i en fysisk artrosskola på vårdcentralen, samt 2709 patienter från det digitala företaget Joint Academy, som bedriver artrosskola genom sin app. Genom att jämföra bland annat patienternas upplevda smärta, hälsorelaterade livskvalitet, rörelserädsla och önskemål om operation, kunde forskarna jämföra de olika vårdlösningarna mot varandra.
Det visade sig inte finnas några större skillnader mellan grupperna, utan båda vårdinsatserna gav ungefär samma resultat. Vid tremånadersuppföljningen hade kvarvarande patienter från studiens båda grupper uppnått en klinisk relevant smärtlindring – vilket innebär att smärtan förbättrades med minst ett på en elvagradig skala. Den digitala gruppen fick en något större smärtlindring och den fysiska gruppen skattade livskvaliteten något högre.
– Vi vet inte vad dessa små skillnader mellan grupperna beror på. En förklaring på att livskvaliteten var högre i den fysiska gruppen kan vara en gruppeffekt, där individen sätter sina egna svårigheter i relation till andra och får en ökad tilltro till sin egen förmåga.
Både fysisk och digital behandling fungerar alltså. Om man gör dem. Men det är många patienter som avbryter sina behandlingar, vilket visade sig vid studiens tremånadsuppföljning. Endast 18 procent av patienterna från BOA och 30 procent från den digitala artrosskolan kunde analyseras. Totalt alltså 6946 personer.
– Vi har bara tittat på de som fullföljt påbörjade behandlingarna och genomfört dem i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer – det vill säga deltagit i 80 procent av träningstillfällena. Då många av patienterna från BOA gick över till hemträning efter tre månader, föll de därför bort från studien.
Oavsett bortfall så visar studien att både fysiska och digitala artrosskolor är lika effektiva, vilket gör det lättare att anpassa vården beroende på vad som passar personens livsstil, menar Thérese Jönsson.
– Många yngre patienter har svårt att få ihop livspusslet och vill därför ha möjlighet att träna själv, medan andra kan ha en mer komplex sjukdomsbild och behöver stöttning av en fysioterapeut ansikte mot ansikte. I nästa studie kommer vi att titta närmare på vem som söker vilken vård och vad som är viktigt för de olika patientgrupperna, avslutar Thérese Jönsson.
