Varje år läggs det ungefär 13 miljarder dollar på att främja demokrati på olika håll i världen. Men vilken effekt satsningarna har vet man egentligen väldigt lite om. Därför startade amerikanska och svenska forskare för snart tre år sedan projektet Varieties of Democracy med det högt uppsatta målet att kunna leverera kompletta uppgifter om hur det står till med demokratin i världens alla länder.

– Att projektet har forskare från flera olika länder anses vara viktigt för legitimiteten, berättar statsvetarprofessor Jan Teorell. En demokratidatabas som enbart är amerikansk ses med misstänksamhet i vissa länder och kan därför bli svår att hänvisa till om man vill framföra kritik av andra stater.

Men det stora problemet med de demokratidatabaser som finns idag är inte vem som är avsändare utan att de, enligt Jan Teorell, inte är särskilt användbara. De har ett alltför ensidigt fokus på själva valprocessen.

– Om en biståndsorganisation arbetar med att stärka exempelvis kvinnor i civilsamhället så är dagens databaser inte till mycket hjälp i utvärderingen i deras arbete, säger han.

För att den nya databasen ska få en så bred användning som möjligt matas närmare 300 olika mått på demokrati in. Dessutom innehåller den inte bara uppgifter om dagsläget utan också om hur utvecklingen sett ut under hela 1900-talet. Därmed kommer man kunna hämta ut data om historiska länder som till exempel Sovjetunionen. Om länderna tillkommit under 1900-talet, vilket är fallet för många stater i tredje världen, så blir de kartlagda även under den tiden då de inte var statsbildningar. Vitsen med detta är förstås att det ska gå att se förändringar över tid för att kunna dra bättre slutsatser om utvecklingen.

Ambitionen är att minst 60 procent av de experter som sitter och matar in uppgifter i databasen själva ska bo i de länder som de rapporterar om. Men i vissa fall, som i Nordkoreas, är det omöjligt att få någon hjälp från insidan.

Närmare 4000 personer är involverade i arbetet. Ett 20-tal länderexperter är knutna till varje land, men i små fattiga eller slutna länder får man enligt Teorell vara glad om man får tag på ett par personer med de kunskaper som krävs för att svara på frågorna.

Experterna får en låg ersättning som är samma för alla, oavsett kostandsnivån i landet. Hur mycket tid de sedan lägger ner på arbetet varierar från ett par timmar till en hel vecka.

– För oss forskare blir givetvis databasen ett viktigt verktyg, säger Jan Teorell, men även för andra som exempelvis biståndsorganisationer och andra organisationer, journalister, lärare och vanliga medborgare.

Kommer man med hjälp av er databas att kunna peka ut vilket länder som är mest och minst demokratiska? 

– I så fall blir det enligt minst sju olika rangordningar, det vill säga lika många som det finns övergripande demokratiprinciper. Vi tar inte ställning till vilket demokratiskt system som är bäst eftersom det är en normativ fråga.

Kan du göra en kortfattad, samlad bedömning av hur läget ser ut för demokratin i världen? 

– Efter en uppåtgående trend under tre decennier är demokratiutvecklingen i världen just nu väldigt osäker. Utgången av den arabiska våren spelar förstås en viktig roll för hur fortsättningen kommer att se ut. Att det går bra ekonomiskt för ett odemokratiskt land som Kina är förstås inte det bästa för utvecklingen. Ett ekonomiskt bakslag i Kina hade varit bättre.

Samtidigt poängterar Jan Teorell att demokratins fördelar inte handlar om huruvida den kan leverera ett ökat välstånd eller inte. Han menar att det finns en tendens att man tillskriver det demokratiska systemet felaktiga förhoppningar.

– Demokrati är något gott i sig eftersom den ger så många som möjligt en chans att komma till tals.

Ulrika Oredsson