Sedan genombrottet 1989 har Gregory Winter gjort flera vidareutvecklingar av denna tidiga forskning.
– Det är roligt att kunna berätta att Institutionen för immunteknologi har legat långt framme och varit med och forskat fram en teknologi som var början på den utveckling som ledde till årets nobelpris, säger Carl Borrebaeck.
– Det jag och Winter kom på samtidigt var en ny teknik som kunde kopiera generna som kodar för vilken sorts antikropp som helst i tusentals kopior, säger han och tillägger att det är de mest svårkopierade antikropparna som behövs mot cancerceller.
På den tiden hade Carl Borrebaeck en liten forskargrupp som arbetade i Wallenberglaboratoriet.
– Vi var konkurrenter förstås. Men över åren har vi blivit vänner, säger Carl Borrebaeck, numera professor i immunteknologi.
Han berättar att Gregory Winter för-utom att vara en världens bästa forskare också gärna börjar dagen med lite morgonträning – genom att simma i vallgraven runt sitt lantställe.
Carl Borrebaeck har efter genombrottet 1989 grundat företagen Alligator och Immunovia som har transformerat forskningen om biologiska läkemedel. Alligator tecknade nyligen Sveriges största licens-avtal någonsin inom life science, värt 700 miljoner dollar.
– Men pengarna är inte det väsentliga, utan att forskningen via företaget kommer cancerpatienter till nytta. Det är viktigt att vi för ut våra forskningsresultat till gagn för samhället.
Tumörceller är ”ena listiga motståndare” som nästan alltid klarar av att stänga runt sig, när kroppens egna immunförsvar anfaller.
– Men lyckas vi ”kickstarta” immunsystemet med hjälp av antikroppar som bryter avstängningen så kan vi få fantastiska terapi-effekter för patienterna.
Att nobelprisen ofta går förbi Sverige hänger samman med att vi i Sverige inte satsar tillräckligt på spetsforskning, menar Carl Borrebaeck.
Länder som England storsatsar däremot på de mest lovande projekten och forskarna.
– Det är upprörande att vi inte tar hand om våra stjärnforskare. Det finns många exempel på forskare som lämnat Lund för att de har fått bättre resurser i till exempel England, Danmark och USA.
Carl Borrebaeck menar också att det finns en mer stimulerande miljö till exempel i Cambridge. Gregory Winter har haft andra nobelpristagare som mentorer som han har kunnat ta en promenad med i parken under lunchen. Greg Winters rum i Cambridge sägs också ha varit Isak Newtons studiekammare för flera hundra år sedan.
– Klart att det är stimulerande att forska i en miljö omgiven av supertalanger.