2002 var inte ett glädjens år för personalen på Historiska museet. Siffrorna var dystra och verksamheten hotades av nedläggning. Tursamt nog fattade dåvarande rektor, Göran Bexell, beslutet att museet skulle ges möjlighet att finnas kvar vid Lunds universitet. Organisationen stöptes om och placerades direkt i under Universitetets särskilda verksamheter, USV. På så vis kapades en rad byråkratiska barriärer och museet fick direktkontakt med universitetsledningen. En styrelse tillsattses och museet fick ett nytt uppdrag - att öppna upp för allmänheten.
- Historiskt sett kan man säga att museet skapats av professorer för andra professorer. En renodlad forsknings- och utbildningsfunktion helt enkelt. I samband med att det nya uppdraget introducerades tillsattes jag som museichef. Haken var att de genomgripande förändringar som vi ville genomföra inte var något som universitetet då hade möjlighet att bekosta. Så vi stod inför en helt ny situation där vi var tvungna att ordna finansieringen själva, säger museichef Per Karsten.
Per Karsten och museets nytillträdde styrelseordförande Stig Persson började skissa på en strategi för att få in externa medel till att renovera museet och göra det mer publikt.
-Vi insåg snart att potentiella donatorer ville ha svar på frågan: ”Vad gör era huvudmän?”. Uppfattningen var, och är alltjämt, att om inte huvudmännen bidrar, finns ingen anledning för det omgivande samhället heller att göra det. Därför skapade vi en vision och en plan där finansieringen skulle baseras på lika för lika-principen.
Från sluten vetenskapskollektion till offentligt bildningsrum
Planen spikades. På fem år skulle de nedslitna lokalerna och utställningarna renoveras och fyllas med nytt innehåll. Problematiskt, skulle det visa sig, eftersom museet ryms i en kulturskyddad byggnad från 1845. Alla konstruktionsmässiga förändringar var tvungna att förankras hos de tre huvudmännen Fastighetsverket, Lunds universitet och Riksantikvarieämbetet. Men genom ett intensivt förnyelsearbete och ett starkt fokus på extern finansiering inbegripandes ständiga fondansökningar, flitiga donatorkontakter och sponsorprogram, har man gått stärkt genom elddopet. Idag, tio år senare, är museets tidigare slitna lokaler renoverade och det omoderna föremålsregistret utbytt mot ett toppmodernt digitalt föremålsinformationssystem. Museet kan idag visa upp ett omväxlande flöde av nya spännande utställningar.
Extern finansiering avgörande
Liksom övriga landvinningar i museets utveckling, har merparten möjliggjorts tack vare extern finansiering. Nämnda föremålsinformationssystem exempelvis, kom till tack vare en donation från Birgit Rausing 2010.
-Det var en viktig donation helt i linje med vår ambition att bli mer publika och utåtriktade. Det nya systemet gör det lättare för forskare, studenter och allmänhet att söka bland föremålen. Arbetet med att föra över data över museets drygt tio miljoner föremål är en god bit på väg.
Per Karstens ambition är att skapa en kulturarvsbank, en arbetsmiljö där arkiv, konservering och museum är mer integrerat med varandra. Införandet av det nya föremålsinformationssystemet är startskottet på detta, säger han.
Rädningskampanj för antika och zoologiska samlingar
2006 lades antikmuseet vid Lunds universitet ned och Institutionen för Antikens kultur och samhällsliv flyttade till arkeologiska institutionen. Per Karsten vägrade tro att de fantastiska samlingarna skulle stuvas undan i ett magasin.
-Vi såg chansen att exponera dessa delar av universitets historia här i ett rum hos oss. Saker och ting utvecklades till att vi idag får ett årligt bidrag från Humanistiska och teologiska fakulteterna på 300 000 kronor som bekostar hyra för magasinering och publika utställningar. Med denna förhållandevis låga insats kan dessa samlingar fortfarande visas.
Även zoologiska museet hotades av ett abrupt slut 2006. På initiativ av Per Karsten inleddes en kraftsamling för att säkerställa fortsatt publikt liv för den zoologiska samlingen via framtida utställningar i samarbete med Biologiska museet. Tack vare en generös donation från Crafoordska stiftelsen på två miljoner kronor parat med en betydande egenfinansiering av universitetet och Naturvetenskapliga fakulteten finns nu en zoologisk sal på fjärde våningen i museet.
- Jag kom överens med Naturvetenskapliga fakulteten om att skapa ett dedikerat rum här hos oss med fokus på tillfälliga produktioner med material från deras samlingar. Med deras beslut i hand kunde jag ta finansieringsfrågan till Craafordska stiftelsen. De gick med på att hjälpa till, mycket på grund av att Naturvetenskapliga fakulteten samtidigt sa ja till att bekosta ombyggnationen av det dedikerade rummet med tre miljoner kronor.
Per Karsten beskriver lösningen som en lyckad matchning av intressen där slutsumman blev markant större än de enskilda delarna. Resultatet har blivit möjligheter till tematiska utställningsproduktioner som speglar dagsaktuella frågor som artförändringar, evolution, utrotning, utdöende & klimatförändringar.
-Alla inblandade har kunnat dra nytta av det här, inte minst våra besökare och forskarvärlden som nu kan fortsätta ta del av denna kulturskatt. Men framförallt skänker det Biologiska museet möjligheter att visa upp sina föremål samtidigt som det gynnar bilden av oss som ett universitetsmuseum. Detta är en donation som kommer att leva kvar under väldigt lång tid.
Donation från Tetra Laval blev startskottet
2006 visade sig bli ett händelsefullt år för Per Karsten och hans kollegor. Nu träffade nämligen museiledningen företaget Tetra Laval för att diskutera finansieringen av en ny järnåldersutställning baserat på Uppåkrafynden. Företaget valde att donera 4,5 miljoner kronor.
- Detta var den första riktigt stora donationen som kom in. Gad Rausing var docent här på museet på 1960-talet och disputerade i arkeologi. Det var också han som bekostade den stora utgrävningen i Uppåkra tillsammans med Birgit Rausing. Pengarna har möjliggjort en utställning som visade upp de första fem årens utgrävningar. Den blev väldigt uppmärksammad i media och tre månader senare beviljade Craafordska stiftelsen tre miljoner kr till Kilian Stobaeus Kuriosakabinett. Ytterligare två månader senare blev det klart att dåvarande Sparbanken Finn ville donera fem miljoner kronor till en myntutställning. Och så har det fortsatt. Det var dessa stora, tunga poster som gav oss en stabilitet att bygga vidare på.
Grundfinansieringen fortsatt ett dilemma
Att få donatorer att börja dansa av glädje inför möjligheten att donera pengar till kartonger, klimatkammare, omhändertagande av foto eller vård av samlingar, är väldigt svårt, förklarar Per Karsten.
-Nästan alla donationer som vi mottar handlar om det yttre, det är pengar för slutstadiet av de fynd vi tar emot. Vårt stora problem är att vi aldrig lyckats lösa grundfinansieringen för museet som helhet. Vi var sex personer när vi startade 2004 och nästan all verksamhetsutveckling har gått ut på att försöka utöka personalstyrkan för att kunna hantera alla våra ansvarsområden.
Ett steg i rätt riktning var när universitetsledningen 2008 gick in och garanterade de hyreshöjningar som blev fallet av att museet anpassats från en gammal statisk byggnad till en helt omarbetad och mycket mer publikanpassad fastighet, en omvandling som kostat cirka 45 miljoner kronor totalt. Renoveringarna har fått lokalhyran att skjuta i höjden. Utan universitetets garantier hade kalkylen aldrig gått ihop, menar Per Karsten.
-Vi ser gärna att huvudmännen står för byggnations- och renoveringskostnaderna och donatorerna för innehållet. Drift, skötsel, estetik, säkerhet och klimat är huvudmannens ansvar. Detta ömsesidiga givande och tagande blir allt mer önskvärt från donatorns håll, i alla fall när vi träffar enskilda företag och privatpersoner.
Fruktbart samarbete med svenska kyrkan
Kopplingen mellan ett universitet och ett trossamfund är kanske inte alldeles uppenbar. Men det kyrkliga kultararvet är ett område där dessa organisationer strålat samman i Lund. Under hela 1900-talet har Historiska museet haft ett ömsesidigt utbyte med Lunds Domkyrka och Domkyrkorådet. Kyrkan har bland annat investerat i museets helt nya forskningsinfrastruktur.
- Vi har slagit ihop våra arkiv. Utgångspunken från Domkyrkorådets sida har varit att satsa på kvalitet, det ska vara gediget och långsiktigt. Solida, långsiktiga och genomtänkta satsningar. Vi har stöttat dem i renoveringen av deras museum och Domkyrkoförsamlingen har också representanter i universitetets jubileumsforskningsprojekt, Peder Winstrup.
Delat ansvar för omvärldsbevakning
Alla anställda på museet har ansvar för att bevaka de stiftelser och fonder som kan vara relevanta för varje specifikt specialistområde, samt att nätverka inom dessa för att ha koll på var det finns möjligheter till finansiering. Fondansökningar är en mycket betydande del av arbetet.
-Vi är extremt aktiva vad gäller att söka medel (hos fonder). Men vid betydande investeringar räcker inte dessa pengar till. Då tittar vi på om det kan vara lämpligt att kontakta exempelvis kraftbolag, byggföretag eller banker. Det krävs god fantasi och kunskap om hur man ska paketera erbjudandet. Här kan avdelningen för Donatorrelationer spela en viktig roll med sina kontaktnät. Tillsammans försöker vi tänka ut lämpliga personer, företag eller stiftelser att kontakta. Ofta tar vi in expertkunskap från kollegorna.
Barnen är framtiden
Satsningar på pedagogisk programverksamhet, i synnerhet den riktad mot barn och unga, är ett område där museet hittills inte haft någon verksamhet alls. Denna verksamhet hoppas man nu kunna bygga upp genom samarbeten och externa pengar.
-Det är ju en del av de kulturpolitiska målen att satsa på barn och unga. Vi tror mycket på detta, särskilt eftersom vi nu har så mycket fint att visa upp. Vi tror på blandningen av det tidlösa med det helt oväntade. Det ska finnas vissa speciella salar med utställningar som man kan komma tillbaks till och återbesöka, samtidigt som vi vill erbjuda helt nya upplevelser till nya målgrupper. Det vi behöver är att finna nya sätt att vaska fram guldkornen i våra samlingar och väcka föremålen till liv. Vi skulle väldigt gärna ha en utåtriktad verksamhet med fokus på barn och föreläsningsserier men för det krävs garantier från huvudmännen om förstärkt grundinfrastruktur och utökat öppethållande
Flexibla produktioner maximerar finansieringen
En lärdom Per Karsten gjort är att nya tider kräver nya sätt att förhålla sig till de investeringar som görs. På Historiska museet fokuserar man mycket på hur man bäst kan förlänga livet på de investeringar görs.
- Genom de donationer som inkommit från Craafordska stiftelsen på senare tid har vi exempelvis använt för att skapa mer flexibla montrar som vi kan bygga om och anpassa själva. Vi försöker använda samma redskap fast på olika sätt, vilket även är förknippat med ett hållbarhetstänk. Ju mer vi kan göra själva, ju mer flexibelt blir det och desto mindre pengar kostar varje produktion.
Faktaruta:
Historiska museet i Lund är Sveriges näst största arkeologiska samling. I museets magasin finns drygt tio miljoner föremål. I museets uppdrag ingår att ta hand om arkeologiska fynd, kyrklig konst och mynt från Skåne. På Historiska museet arbetar i dagsläget 12 heltidsanställda. http://www.luhm.lu.se/
Text: Oscar Heimburg
Publicerad: 2014-08-29
