Vad är det som gör att Uganda har en så extremt avog inställning till HBTQ-frågor?
– Det har att göra med Ugandas historia där den svåra hiv-aidssituationen under 1990-talet utlöste ett stort inflöde av internationell hjälp, inte minst från kristna aktörer från Europa och Nordamerika. Uganda är ett djupt religiöst land där kyrkor och andra religiösa församlingar är den viktigaste samhällsorganisation på gräsrotsnivå. Med denna hjälp följde också ett ytterst religiöst-ideologiskt budskap där homofobi är en ingrediens. Det finns starka påtryckningar från religiösa ledare på presidenten som nu alltså har skrivit under lagförslaget.
Du har sedan 2005 bedrivit utbildning i Uganda, vad handlar den om?
– Utbildningarna har ett fokus på att deltagarna aktivt introducerar konkreta förändringar i sin verksamhet. Exempelvis har några startat mottagningar för barn och kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld. Andra har utbildat hälsopersonal för att säkra ett bra bemötande av HBTQ-personer i vården. En framgångsfaktor har varit att samla representanter från olika nivåer i samhället, såsom anställda på ministerier, hälso- och sjukvårdspersonal, forskare och aktivister från civila samhället. Genom att skapa en plattform för dialog och samverkan mellan de olika grupperna ges förutsättningar för långsiktig förändring.
Just nu ser det dock ut att gå åt fel håll dock..
Tror du att det är möjligt att lagen om dödsstraff för homosexuella handlingar dras tillbaka?
– Det är inte första gången som presidenten skriver under en lag om dödsstraff för homosexualitet. Förra gången, år 2014, prövades det i Högsta domstolen och lagen drogs tillbaka. En av våra medlemmar i globala akademin är delaktig i en framställan som lämnats in för prövning av lagen till Högsta domstolen. Det kan leda till att lagen dras tillbaka även den här gången. Men detta kan ta tid.
Nu har flera länder hotat med att dra in bistånd till Uganda eftersom lagstiftningen strider mot mänskliga rättigheter. Skulle det vara en bra väg att gå även för Sverige tycker du?
– Det är ingen enkel fråga. Sverige behöver vara närvarande och säkra en fortsatt dialog med regering och lokala organisationer. Om man drar in biståndet så får det direkta konsekvenser för många människor. Men det här måste ju ställas mot behovet av att markera mot den aktuella typen av lagstiftning som strider mot de mänskliga rättigheterna. Man får väga vad som leder till störst långsiktig påverkan i önskvärd riktning.
