Universum är fullt av märkliga planeter. Bland de mest förbryllande är de så kallade ”ultra-hot Jupiters” – enorma gasklot som kretsar så nära sina stjärnor att deras år kan vara kortare än ett dygn på jorden.
Eftersom miljön i direkt anslutning till stjärnor är livsfientlig med extremhetta, strålning och virvlande gas borde planetbildning där vara snudd på omöjlig. Ändå finns dessa glödheta gasjättar där ute, likt gåtfulla, kosmiska anomalier.
I en ny studie har ett internationellt forskarlag mätt vindhastigheter på sju ultraheta gasjättar i andra solsystem, så kallade exoplaneter, och gjort svindlande upptäckter. Genom att analysera hur atmosfärerna beter sig i extrem värme har forskarna kunnat dra slutsatser om magnetiska fält utifrån vindmönster i planeternas atmosfärer.
– Det vi ser är att gasjättarnas atmosfärer inte bara drivs av värme och rotation. Det finns en extra kraft i spelet som pekar mot magnetiska effekter, säger Adrien Simonnin, astrofysiker vid Lunds universitet.
Planetära magnetfält
I studien har både Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope och teleskopet Gemini North på Hawaii använts. Den nya upptäckten bygger på en indirekt metod där forskarna studerar atmosfäriska rörelser i gasjättarna. Genom att analysera hur ljuset från deras närmaste stjärnor filtreras genom atmosfären kan vindarnas struktur kartläggas med hög precision.
– Våra resultat tyder på att magnetfälten kan ha jämförbar styrka med de som finns bland planeterna i vårt solsystem. Detta ger oss en ny referensram för hur planetära magnetfält kan bildas och utvecklas, säger Brian Thorsbro, astrofysiker vid Lunds universitet.
Extremely Large Telescope
Studier av magnetfält på exoplaneter genom atmosfäriska vindanalyser funkar främst för heta, Jupiter-liknande gasplaneter. Men med nästa generations teleskop – som Europeiska sydobservatoriets Extremely Large Telescope som byggs i Chile och beräknas tas i drift 2029 – kan sådan forskning snart omfatta fler typer av exoplaneter, exempelvis sådana som liknar vår jord.
– Nästa steg är att förstå hur dessa magnetfält varierar mellan olika typer av exoplaneter och hur de påverkar deras atmosfärer över lång tid. Det kan i förlängningen förändra hur vi bedömer vilka planeter som har en chans att behålla stabila miljöer och kanske även hysa liv, säger astronomiforskaren Bibiana Prinoth, forskare vid Europeiska sydobservatoriet, men verksam vid Lunds universitet när studien gjordes.
Studien, som letts av astronomen Julia Seidel vid Observatoire de la Côte d’Azur, publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Astronomy: ”Magnetic field strengths of hot giant exoplanets consistent with Solar System values”
