– Att åka ur topp 100 är inte bra för vår attraktivitet. Om utvecklingen dessutom är ett tecken på att vår forskningskvalitet minskar, är det något vi bör vara ännu mer bekymrade över, säger prorektor Sylvia Schwaag Serger.
Bilden är dock inte entydig, vilket troligen beror på att rankinginstituten ändrar sina mätmetoder efter hand. Det gör det svårt att utläsa förklaringar till upp- och nedgångar. Förra året förbättrade exempelvis LU sin position i THE, Times Higher Education något, och hamnade på plats 96 jämfört med plats 98 året före. Men det resultat som nyss kom och enligt THE gäller 2021 – där ligger LU på plats 103.
Mer externa forskningsanslag
Men allt ser inte mörkt ut.
– För LU går det uppåt när det gäller andelen externa forskningsanslag och även andelen internationella studenter och internationell personal ökar. Det är dock faktorer som inte väger särskilt tungt i rankingen, säger Tomas Johansson, statistiker och analytiker som har skrivit en rapport om ranking och LU.
Rapporten fokuserar på de tre stora universitetsrankingarna: QS World University Rankings, Times Higher Education och Shanghai-rankingen (se faktarutor). Det som främst avgör placeringarna i rankingen är i vilken grad forskare blir citerade i forskningspublikationer och universitetets anseende bland internationella akademiker och arbetsgivare. I anseendeundersökningarna ligger LU fortfarande mycket bra till, trots ett litet tapp.
– Att LU:s rankingplaceringar under lång tid långsamt har försämrats beror nog mindre på oss och mer på andra universitet – konkurrensen ökar, säger Tomas Johansson.
Svårt hitta förklaringar utan data
Sylvia Schwaag Serger menar att det finns två anledningar till att ta ranking på allvar.
– Den ena handlar om vår attraktivitet, särskilt för rekryteringen av internationella studenter och lärare. Den andra är vad den potentiellt säger oss om vår excellens och hur den utvecklas jämfört med andra lärosäten, säger hon.
Nu finns det indikationer på att vår försämrade ranking delvis förklaras av sämre forskningsprestationer.
– Det är något vi bör vilja förstå bättre och göra någonting åt, säger Sylvia Schwaag Serger.
En anledning till färre citeringar kan vara att LU har vuxit snabbt och har många yngre forskare som inte riktigt kommit igång och citeras i samma grad som mer erfarna forskare. I THE var förändringen obetydlig, men i QS och Shanghairankingen tappade LU relativt mycket när det gällde citeringar, något som förvånade.
– Det är svårt att hitta någon rimlig förklaring utan tillgång till rankinginstitutets samlade data, säger Tomas Johansson.
Den data som kan utläsas från olika rankinglistor är otillräcklig och Tomas Johansson menar att LU därför bör tar fram egen statistik.
– Vi bör ta fram egna robusta nyckeltal för att kunna följa hur våra prestationer utvecklas över tid, säger han.
Satsar på att ta fram egna nyckeltal
Universitetet har i årets verksamhetsplan valt att ha ranking som ett prioriterat område. En projektledare har anställts och särskilda medel avsatts. Målet är just en bättre samordnad analys- och rankingkompetens.
Rankinginstitutens trovärdighet bygger på att det inte blir några plötsliga förändringar i toppen och hur de ändrar i sina algoritmer är affärshemligheter, åtminstone i Times Higher Education och QS fall.
– De kallar det ”noggrant kalibrerade faktorer”, men troligare är att de gör årets lista och sen skruvar lite grann i bakgrunden, säger Tomas Johansson.
I vissa länder, utanför västvärlden, tar man till radikala åtgärder för att klättra uppåt i rankingen. I exempelvis Arabemiraten har man anställt många toppforskare på deltid för att få upp statistiken.
Den tredje rankingen, Shanghai-rankingen, är annorlunda jämfört med QS och THE, som är kommersiella. Shanghairankingen fungerar mer som en benchmarking för de bästa kinesiska universiteten och lägger stor vikt vid de 3 500 mest publicerade forskarna i världen.
– För Lunds del var det bara två medicinforskare 2020 som kom med, jämfört med nio forskare 2019. Där skiljer sig resultaten väldigt mycket år från år…
