Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Många skäl att sköta sjöns vatten

Foto av träd som växer i sjökanten i skymningen.
En grumlig sjö gör ingen glad. Nu samlas forskare, myndigheter och lokala näringsidkare för att hitta lösningar som ska göra vattnet klarare i dricksvattensjön Bolmen. Foto: Jessika Sellergren

Att inte kunna skönja botten vid ett dopp i en av våra svenska sjöar är inget ovanligt. Sjövatten som färgas brunt av organiskt material kan vara ett problem för badande turister, men ställer främst till det för ekosystemet och dricksvattnet. Med fokus på sjön Bolmen samlas nu forskare, myndigheter och lokala aktörer i ett forskningsprojekt för att tillsammans hitta metoder som kan lösa vattenutmaningen.

En brunfärgad sjö kan liknas vid en kopp te där tebladen färgar det klara vattnet. I sjön består ”tepåsen” av organiskt material i omgivande mark, såsom växtrester och jord.

De senaste decennierna har sjöarna blivit allt brunare, berättar Tina Martin, forskare i teknisk geologi vid Lunds Tekniska Högskola, LTH, och projektledare för det Formas-finansierade projektet ”Reducering av brunifiering i sjövatten”.

Bolmen särskilt viktig

Brunifiering leder till förändringar i ekosystemet och försämrar dricksvattnet – en utmaning som är särskilt angelägen att hantera i sjön Bolmen.

– Bolmen är landets tionde största sjö och en viktig dricksvattensjö. Vi måste med gemensamma krafter ta hand om den, säger Tina Martin.

Projektets gemensamma krafter är forskningsaktörer, myndigheter, kommuner, det lokala näringslivet runt sjön samt Sydvattens forskningsstation Bolmen.

Klimatförändringar och dikning delar av problemet

Till följd av klimatförändringar har vintrarna blivit kortare och perioden för växttillväxt ökat med tre veckor per år de senaste årtiondena.

Emma Kritzberg, professor i akvatisk ekologi vid Lunds universitet, förklarar att det allt varmare och blötare klimatet leder till en större transport av organiskt material till sjön.

– Extremväder som skyfall och stormar har blivit allt vanligare och kraftiga regn förflyttar mer material från skogen ner i sjövattnet. Ju våtare år desto brunare vatten, säger hon.

Den snabba avrinningen till sjön påverkas också av att skogsmarken dikas upp.

– Diken i skogen gör marken intill fårorna torrare och underlättar för fordon att ta sig fram i skogen. Men samtidigt bildar dikena direktkanaler till sjön i vilka organiskt material snabbare transporteras till sjövattnet, säger Tina Martin.

Barrskogen tar över

En stor andel av marken runt Bolmen har tidigare varit våtmark, som utöver att ha vattenrenande egenskaper också binder koldioxid – något som är viktigt för att kunna bromsa klimatförändringar.

Emma Kritzberg berättar att en stor del av våtmarkerna har dikats och planterats med barrskog.

– Mark under granskog släpper ifrån sig mer organiskt kol än lövskog, så ju mer gran nära sjön desto brunare vatten får vi. Det organiska materialet ackumuleras över tid, och ju äldre skog desto större mängd organiskt material som kan läcka till vattnet, säger hon.

Metodutveckling pågår

Forskningsprojektet har en god bild av problematiken och vad som påverkar vattnet i Bolmen, och nu pågår testning av vilka metoder som kan bidra till en minskad brunifiering.

– En av lösningarna kan vara att plantera mer lövträd nära sjön. I lövskog och jordbruksmark bryts det organiska materialet ned mycket snabbare än i barrskogen, och till skillnad från i granskogen så läcker det inte ut i vattnet i samma utsträckning, säger Emma Kritzberg.

Men det är inte enda lösningen, och mycket arbete återstår för att förbättra ekosystemet och göra sjövattnet klarare – något som skulle kunna innebära att vattenverken på sikt använder mindre mängd kemikalier vid reningsprocessen och att vissa alger inte sprider sig i lika hög grad.

Med hänvisning till projektkollegan Antonia Liess vid Högskolan i Halmstad berättar Tina Martin att en växtplanktongrupp som skulle kunna minska är brunvattenalgerna, till vilka algen gubbslem hör. En alg med slemmiga egenskaper och ett inte så trevligt namn.

– Att ta ett dopp i brunt sjövatten med gubbslem på ytan är inget jag längtar efter, säger Tiina Martin.

Kollage med Lunds universitets huvudbyggnad samt vy över Visby.

Almedalen: Vattendemokrati – hur ska det gå till?

Vill du veta mer om vatten? Ett av Lunds universitets seminarium i Almedalen handlar i år om just vatten.
6 juli kl 15-17 på Hästgatan 13 i Visby.

Läs mer om vattenseminariet i Almedalsguiden

Porträttfoto av Tina Martin.

Tina Martin

Emma Kritzberg

Tre personer vandrar i skogen med tung utrustning på ryggen. Foto.

Om forskningsprojektet

Projektet Reducering av brunifiering av sjövatten finansieras av Formas. I projektet samverkar forskare från Lunds universitet inom teknisk geologi, teknisk vattenresurslära och akvatisk ekologi, forskare från Högskolan i Halmstad, myndigheter, kommuner, lokalt näringsliv runt Bolmen samt Sydvatten med sin forskningsstation vid Bolmen. Stationens projekt inriktas bland annat på hur land- och sjöekosystem påverkas av klimatförändringar. Forskningsstation Bolmens föreståndare är Juha Rankinen. Läs om Bolmens forskningsstation på deras webbplats.

Kontakt

Kontakt

Tina Martin, forskare i teknisk geologi vid Lunds Tekniska Högskola, LTH
tina.martin@tg.lth.se
046-222 89 92

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.