Bakgrunden är Elon Musks ovanligt djärva framtidsprognos. I en intervju med The Economist i somras sa han att pengar år 2036 inte längre kommer att spela någon större roll.
Förklaringen är AI och robotar. AI ger enligt Musk ekonomin en snabbt växande digital intelligens. Humanoida robotar ger denna intelligens händer och möjlighet att verka i den fysiska världen. Om antalet avancerade robotar blir tillräckligt många kan de producera så mycket varor och tjänster att Musk talar om en ”kvasi-oändlig ekonomi”.
– Det är en tanke som är värd att ta på allvar, även om tidsplanen på tio år är betydligt lättare att ifrågasätta, säger Fredrik NG Andersson och fortsätter:
– Pengar är till stor del ett svar på knapphet. Det finns en begränsad mängd varor och tjänster som kan produceras varje år. Med hjälp av pengar och marknader fördelar vi dessa resurser mellan olika aktiviteter och konsumenter. Om tekniken radikalt minskar denna knapphet förändras också ekonomin. Då behöver vi inte längre pengar för att tala om för oss hur mycket vi får lov att konsumera.
Det är här Musk oväntat kommer nära en mycket äldre vision, enligt Andersson.
Kapitalism och marxism möts
Marx föreställde sig också ett samhälle där marknader och pengar så småningom skulle förlora sin funktion. Produktionen skulle inte längre organiseras genom privata producenter som tillverkade varor för försäljning på en marknad. Produktionsmedlen skulle ägas gemensamt och produktionen organiseras utifrån samhällets behov.
Marx ville förändra ägandet av produktionsmedlen och ersätta marknadens organisering av produktionen med gemensam produktion efter behov. Musk tänker sig i stället att företagande, kapitalackumulation, AI och robotar inom kapitalismen skapar ett så stort
materiellt överflöd att pengar och marknader gradvis förlorar en del av sin funktion. Det finns varor och tjänster så det räcker och blir över till alla, är resonemanget.
Vad talar emot att Musk får rätt?
– AI och robotar kan mycket väl höja produktiviteten och tillgången på arbetskraft är inte längre en bindande restriktion i ekonomin. Men det betyder inte att all knapphet försvinner.
Robotar kan kanske bygga miljontals bostäder, men de kan inte skapa obegränsat med mark i centrala Stockholm, London eller New York. AI kan göra många tjänster nästan kostnadsfria, men människors tid och uppmärksamhet förblir begränsade. Energi, mark och många naturresurser är inte heller oändliga, säger Fredrik NG Andersson.
AI är dessutom inte immateriell. Datacenter använder stora mängder elektricitet. Robotar kräver metaller, halvledare, batterier, fabriker och energi. Den internationella energimyndigheten räknar med att datacenters globala elanvändning mer än fördubblas fram till 2030, framför allt på grund av AI.
– Det finns ingen teknisk utveckling som upphäver fysikens lagar. Det är därför osannolikt att ekonomins grundproblem försvinner. Så länge det finns saker som flera människor vill använda men som inte räcker till alla måste någon bestämma vem som får använda dem, konstaterar Fredrik NG Andersson.
Så hur blir framtiden?
Musk ställer ändå en viktig fråga, menar han. Om AI och robotar kraftigt minskar behovet av mänskligt arbete måste vi börja fundera över ett samhälle där arbete och försörjning inte längre är lika starkt sammankopplade som i dag. Det kan innebära kortare arbetstid. Det kan göra ägandet av kapital viktigare. Det kan skapa argument för bredare kapitalägande.
Musk själv har talat om någon form av ”universal high income”, alltså att människor i en AI-driven ekonomi skulle kunna få statliga utbetalningar som ger dem en hög materiell levnadsstandard även utan arbete. Det visar att inte ens hans högteknologiska framtid helt kommer undan fördelningsfrågan.
– Kanske är det där Marx och Musk verkligen möts. Inte i uppfattningen att pengarna snart försvinner, utan i insikten att en radikal förändring av produktionsförmågan också förändrar frågan om vem som får del av produktionen.
Tekniken kan göra oss oerhört mycket rikare. Men den kan inte bestämma hur denna rikedom ska fördelas. Det är fortfarande en fråga om institutioner, politik och människosyn, säger Fredrik NG Andersson
