– Att ingen mamma eller något barn ska behöva dö i samband med graviditet och förlossning – det är vårt mål. Det kan låta oövervinnerligt, men det är först när vi siktar högt som verklig förändring blir möjlig, säger Mehreen Zaigham, forskare vid Lunds universitet och specialist i obstetrik och gynekologi vid Skånes universitetssjukhus, som nu har bråda dagar med att sätt i gång den globala kommissionen knuten till den medicinska tidskriften The Lancet.
Kommissionen består av forskare, hälsoexperter, beslutsfattare och personer med egen erfarenhet av vården. Tillsammans ska de ta fram konkreta rekommendationer och en gemensam vision för hur mödra- och nyföddhälsa kan stärkas globalt. Målet sträcker sig längre än att rädda liv – det handlar också om att bygga hållbara samhällen.
– Kvinnors liv är värdefulla. De är samhällets fundament, men samtidigt de mest undervärderade. Att investera i mödrahälsan är att investera i framtiden – i barnen, i familjen, i hela det sociala systemet, säger Mehreen Zaigham.
Ett ofta citerat uttalande från en tidigare president i International Federation of Gynecology and Obstetrics, professor Mahmoud Fathalla, sammanfattar problemet: ” Kvinnor dör inte på grund av sjukdomar som vi inte kan behandla. De dör för att samhällena ännu inte har beslutat att deras liv är värda att rädda”.
Siffrorna är tyvärr dystra. Varannan minut dör en kvinna på grund av komplikationer kopplade till graviditet eller förlossning, trots att majoriteten av dessa dödsfall skulle kunna förbyggas. De vanligaste orsakerna – blödningar, infektioner och osäkra aborter – är välkända och ofta möjliga att behandla.
– Nu när världen brottas med så många andra angelägna frågor, har mödra- och nyföddhälsa hamnat i skymundan.
Ambitionerna har funnits där. Målet var att till 2030 minska antalet mödrar som dör under förlossning till 70 personer på 100 000 förlossningar, idag är siffran 193 mödrar som dör på 100 000 förlossningar. En faktor som bidrar är att det skett en ökad medikalisering av mödra- och förlossningsvården. Som exempel nämner Mehreen Zaigham att antalet kejsarsnitt har ökat dramatiskt, idag föds var tredje barn med kejsarsnitt på global nivå.
– I Egypten är siffran uppe på 70 procent. Det är en kris eftersom det innebär att vi läkare och barnmorskor håller på att förlora viktig klinisk erfarenhet i att stödja kvinnor att föda på naturlig väg. När kejsarsnitt blir alltmer vanligt i länder runt om i världen, ser vi att komplikationerna ökar som en följd av dessa. Det utsätter kvinnor och barn för onödiga risker.
Anledningarna bakom den snabba ökningen av kejsarsnitt runt om i världen är flera, menar Mehreen Zaigham. Dels handlar det om att kvinnor i högre utsträckning vill föda med kejsarsnitt, dels kan vården lättare planera in födslar till tider som passar, men det finns även ekonomiska incitament bakom siffrorna.
– Tyvärr framställs kejsarsnitt ibland i sociala medier på ett sätt som inte speglar hela bilden av ingreppet och dess potentiella risker för mamma och barnet. Det finns kulturer som favoriserar födslar på vissa ”lyckodatum” och styr då kejsarsnittet till dessa. Det finns även finansiella incitament som påverkar detta: i många länder tjänar läkarna mer pengar på ett kejsarsnitt än på en naturlig förlossning.
Mehreen Zaigham uppmärksammar att sociala medier och influensers i vissa fall kan påverka hur kvinnor förhåller sig till kejsarsnitt, utöver den medicinska information som ges i vården. Det är inte alla som känner till att en vaginal förlossning erbjuder viktiga skyddande effekter för både mamma och barn – fysiskt och hormonellt.
Forskning visar också att barn som föds med kejsarsnitt utsätts för andra hormonella, fysiska, bakteriella och medicinska faktorer än barn som föds vaginalt, vilket i sin tur påverkar deras immunologiska utveckling.
– Det finns självklart situationer där kejsarsnitt är medicinskt riktigt att göra. Men alla aktörer inom hälso- och sjukvården är överens om att dagens nivåer är både oacceptabla och skadliga för både mödrar och barn.
Hon menar att patienterna behöver få ta del av evidensbaserad och tillförlitlig information så att de kan fatta informerade beslut. Det vill Lancet-kommissionen också lyfta. Men man kommer även utforska vilken roll som nya teknologier – som digitala hälsoplattformar, telemedicin och AI-verktyg – kan förbättra tillgången till vård för mödrar och nyfödda.
– Jag har arbetat i Pakistan, ett land med begränsade resurser, och förstår personligen desperationen när man förlorar en mamma vars liv kunde sparats. Att nu få leda detta arbete från Sverige – som har några av världens bästa resultat inom mödra- och nyföddhälsa – ger ett viktigt perspektiv till kommissionen. Det sätter fokus på kraften i att överbrygga globala hälsoklyftor genom att lära från varandra, och att arbeta för en meningsfull förändring. Men framför allt ger det hopp.
Två händelser formade hennes bana.
– Den första var när jag var student i Pakistan och såg en mamma förblöda under en förlossning som egentligen skulle varit ett rutin-kejsarsnitt. Jag såg hjälplösheten hos kirurgen som inte kunde göra mer eftersom vi inte hade tillräckligt med blod och blodprodukter. Den andra var när en nyfödd flicka med blodbrist behövde transfusion. Familjen vägrade – de hade redan tre döttrar.
Den flickan räddades till livet tack vare att en av läkarstudenterna hade samma blodgrupp som barnet.
– Men erfarenheten fick mig att inse hur undervärderade kvinnors liv kan vara, något som smärtar mig. Efter att ha varit med om det, var beslutet att arbeta inom obstetrik och gynekologi enkelt.
Förhoppningen är att kommissionens arbete ska bilda ett av de största globala samarbetena hittills för mödrars och barns hälsa. 2028 presenteras kommissionens resultat.