Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Nya perspektiv på barns rätt vid skuldindrivning

Hus och nyckel
Ny forskning fokuserar på barns rätt när de riskerar att förlora sina hem. Foto: Unsplash

En ny avhandling från Lunds universitet belyser vikten av att ta hänsyn till det individuella barnet vid indrivning av skulder. Avhandlingen visar också att det faktum att barnkonventionen blev svensk lag 1 januari 2020 påverkat hur Kronofogdemyndigheten tolkar sitt barnrättsliga ansvar.

Rättsvetaren Kristian Gustafsson, som disputerade med sin avhandling ”Barnets bästa vid utmätning och exekutiv försäljning av bostäder i svensk utsökningsrätt” vid Juridiska fakulteten i oktober 2022, betonar att en mer individuell bedömning krävs när hänsyn tas till barns rätt.

– Barns rättigheter är främst ett skydd för ekonomiskt utsatta barn. Det ska inte bli välbeställdas föräldrars ursäkt för att inte betala sina skulder, säger Kristian Gustafsson.

Motstridiga budskap

Sedan Sverige ratificerade barnkonventionen år 1990 har det enligt Kristian Gustafsson rått två till synes motstridiga förståelser av konventionen. Å ena sidan att Sverige möter barnkonventionens krav och att därför få eller inga åtgärder behövs. Å andra sidan har svenska utredningar genom åren gett uttryck för brister i Sveriges åtagande.

Även Kronofogdemyndighetens egna riktlinjer som togs fram efter inkorporeringen, det vill säga att konventionen blev svensk lag, präglas av viss motstridighet. Samtidigt som Kronofogdemyndigheten i sina nya riktlinjer gör tydligt att myndigheten varit skyldig att följa barnkonventionen sedan 1990, kommer nya förslag sett till barnets bästa. Begreppet ”barnets bästa” som återfinns i artikel tre är en av barnkonventionens grundprinciper och fokus för Kristian Gustafssons avhandling.

Högsta domstolen konstaterade också i ett avgörande från år 2013 att barnets bästa är ett av de hänsynstagande som ska tas vid utmätning av bostäder. Avgörandet har beskrivits som en ”blank hänvisning” eftersom att den inte innehåller tillräcklig vägledning för bland annat Kronofogdemyndigheten. Bristen på vägledning har enligt Kristian Gustafsson lett till spretig rättstillämpning vid myndigheten.

Goda exempel

Kristian Gustafsson poängterar att han inte är kritisk mot Kronofogdemyndigheten hantering utan mot den bristfälliga vägledningen i rättskällorna.

– Beslutsfattarna vet att barnkonventionen ska tillämpas men har inte fått vidare vägledning om hur, säger Kristian Gustafsson.

Han ser dock att Kronofogdemyndigheten kan lära av sina egna goda exempel i sitt utvecklingsarbete. Det fanns till exempel i hans källmaterial enstaka kronofogdar som hittat sätt att beakta barns individuella intressen i sitt beslutsfattande, trots den bristfälliga vägledningen. De har till exempel självmant inhämtat information om att den skuldsatta hade barn utifrån information som redan fanns i myndighetens register.

– Kronofogden kan dra lärdom av sina egna beslutsfattare om hur man på ett bättre sätt kan tillgodose barns intressen i beslutsfattande och rättstillämpning. Det finns många goda exempel på hur kronofogdar redan arbetar som bör kunna implementeras i Kronofogdemyndighetens rutiner, säger Kristian Gustafsson. 

Han lyfter också vikten av att Kronofogdemyndigheten tar mer hänsyn till hela bilden sett till de ekonomiska följderna av att någon blir av med sin bostad.

– Det kan exempelvis bli dyrare att bo i en hyresrätt än i en ägd bostad. I vissa fall kan förlust av bostaden innebära att en person inte längre kan betala sina skulder genom löneutmätning på grund av ökade boendekostnader. Då bör det övervägas om utmätningen av bostaden är i någon av de inblandade parternas intresse, säger Kristian Gustafsson.

Om avhandlingen

Avhandlingen ”Barnets bästa vid utmätning och exekutiv försäljning av bostäder i svensk utsökningsrätt” är en studie av artikel 3.1 i barnkonventionen och dess rättsliga innebörd vid beslut om utmätning och försäljning som rör ett barns bostad.

Artikel 3.1. lyder:

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.”

Avhandlingen är uppdelad i en rättsdogmatisk studie och en empirisk studie. Den första delstudien behandlar det rättsliga förhållandet mellan artikel 3.1 i barnkonventionen och de intresseavvägningar som föregår beslut om utmätning och försäljning av bostäder. Den andra delstudien en analys av Kronofogdemyndighetens rättsliga argumentation om barns rättigheter i yttranden från Kronofogdemyndigheten om överklagade beslut om utmätning och försäljning av bostäder under 2018 och 2019.

Resultatet av den empiriska studien jämförs i avhandlingen med hur Kronofogdemyndigheten beskriver barnets rättigheter i myndighetsinterna dokument som upprättats efter att barnkonventionen inkorporerades som svensk lag år 2020. Jämförelsen syftar till att bidra med ett exempel på hur inkorporeringen av barnkonventionen påverkat en av Sveriges förvaltningsmyndigheter.

Avhandling: ”Barnets bästa vid utmätning och exekutiv försäljning av bostäder i svensk utsökningsrätt”

 

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.