”… det stilla, sorgsna och sköna månskenet, som får fåglarna att drömma i träden…”
Den franske poeten Paul Verlaine hade fel i sin berömda dikt Clair de Lune. Månskenet får inte alls fåglarna att drönaraktigt drömma där uppe i trädtopparna. Tvärtom!
I en ny studie har forskare undersökt hur månen påverkar den rödhalsade nattskärran – en fågel med ett knackande ”kjotok-kjotok”-läte som häckar i södra Europa och övervintrar i Västafrika. Forskningen visar att nattskärran bokstavligen lever på skenet från månen. När månen är full kan fågeln jaga insekter under stora delar av natten. När det är mörkt tvingas den i stället förlita sig på korta jakttillfällen i skymning och gryning.
– Till skillnad från fladdermöss saknar nattskärran förmåga att navigera effektivt i totalt mörker. Det här är ett djur som lever på marginalen. Utan månljus går energibudgeten helt enkelt inte ihop, säger Anders Hedenström, biologiprofessor vid Lunds universitet.
Studien bygger på över tio års fältarbete i Doñana nationalpark i Spanien, där forskare följt fåglarna med avancerade multisensor-dataloggrar utvecklade i Lund. Tekniken har gjort det möjligt att mäta flygaktivitet, kroppstemperatur och beteende – dygnet runt, året om, och koppla förändringarna direkt till månens faser som följer en 29-dagarscykel.
När ljuset försvinner tvingas fåglarna slå av på tempot. De sitter stilla under långa perioder och sparar energi genom att sänka kroppstemperaturen – en tillfällig viloläge-strategi som annars är ovanlig hos fåglar.
– Det mest överraskande var hur tydligt de mörka nätterna triggar den här energisparstrategin. De stänger ner regelbundet varje månad, säger Gabriel Norevik, biologiforskare vid Lunds universitet.
Men när fullmånen återkommer förändras förutsättningarna snabbt. Då ökar födointaget, energireserver byggs upp och fåglarna kan börja förbereda sig för nästa krävande fas i livet. Vårflytten från Afrika startar exempelvis först när energibalansen tillåter det – i regel omkring två veckor efter fullmåne.
Ljusföroreningar hotar djurens livscykel
Månens rytm styr även häckningen. Äggen läggs så att ungarna kläcks när tillgången på nattaktiva insekter är som störst, vilket maximerar deras chans att överleva under de första kritiska veckorna.
Resultaten visar hur sårbara nattlevande djur är för förändringar i ljusmiljön – inte minst i en värld med ökande ljusföroreningar och klimatförändringar. Även små förändringar i ljusnivåer kan få stora konsekvenser för arter som redan lever nära sin energigräns.
– Nästa steg är att förstå hur artificiellt ljus påverkar de här systemen. Om vi förändrar nattens ljus, riskerar vi att störa hela deras livscykel. Den här kunskapen är mycket viktig när det gäller att genomföra bevarandeåtgärder, säger Anders Hedenström.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances: ”Moonlight drives the energy balance and annual cycle of a nocturnal forager”
