EU har under många år hämmats av ett dåligt fungerande omröstningsförfarande när det gäller godkännande av kommersiell odling av genetiskt modifierade grödor inom EU.
– Flera länder uppvisar regelbundet ett röstningsbeteende som verkar vara politiskt snarare än vetenskapligt motiverat, säger Dennis Eriksson, som är forskare vid SLU:s institution för växtförädling och artikelns huvudförfattare. En annan är Nélida Leiva Eriksson, forskare i biokemi vid LTH.
Dennis Eriksson, Nélida Leiva Eriksson och övriga elva medförfattare från tolv länder presenterar nu en lösning på problemen med omröstningsförfarandet. I sin artikel uppmanar de EU-kommissionen att införa en lagstiftning som gör det möjligt för enskilda EU-länder att individuellt godkänna odling av genetiskt modifierade grödor som har fått godkänt i EU:s riskbedömning. Detta skulle göra det möjligt för länder att dra nytta av nya växtsorter med egenskaper som har stort värde nationellt. Det skulle också minska trycket på EU-kommissionen, då denna inte längre skulle vara tvungen att fatta beslut (eller låta bli att göra det) som strider mot den politiska viljan i flera EU-länder.
För två år sedan infördes en ny lagstiftning som ger enskilda EU-länder rätt att förbjuda odling av genetiskt modifierade grödor trots EU-godkännande. Detta var i sak ett avsteg från det harmoniseringsmål som finns i EU:s GMO-direktiv, i riktning mot ökad bestämmanderätt för nationella parlament. Som konsekvens av detta menar författarna att enskilda länder också bör ha motsvarande rätt att tillåta odling av genetiskt modifierade grödor.
– Riskbedömningsförfarandet bör dock förbli EU-gemensamt, som det är idag, under ledning av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, säger Dennis Eriksson. Det möjliggör en mer omfattande och konsekvent bedömning med större resurser och högkvalificerade, oberoende experter.
– Vårt förslag skulle ge mer förutsägbara villkor för både jordbrukare och marknaden. De länder som så önskar skulle kunna bana väg för sorter med en rad önskvärda egenskaper. Det kan t.ex. handla om sorter som minskar behovet av bekämpningsmedel, om glutenfri spannmål och om sorter som förbättrar matens näringsmässiga och hälsofrämjande egenskaper.