– Pandemin har varit en intressant tid för forskare. Det är helt nytt för mig att jobba på det här sättet med så dagsaktuella frågor, säger Erik Wengström, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan.

Vi möts över Zoom för att prata om en vetenskaplig artikel som han och hans kollegor just fått publicerad. Erik Wengström nämner att det snart kommer ytterligare en artikel, med riktigt spännande resultat. ”Snart” visade sig betyda en vecka senare, och han och medförfattarna talar i radio och tv om hur löftet om en ­liten ekonomisk belöning – 200 kronor – kan öka folks vilja att vaccinera sig mot covid-19.

Detta är ett exempel på forskning som Erik Wengström inte trodde att han skulle göra. Ändå har det gått snabbt – sista delen av studien som artikeln bygger på genomförde forskarna sommaren 2021. Två månader senare publicerade tidskriften Science resultaten online. Hans forskning är även i vanliga fall inriktad på just experimentell beteendeekonomi. Hur fattar människor beslut som involverar risk? Han har bland annat visat just att risktagande förändras när det görs för någon annans räkning. Men sällan har de risker han analyserat gällt sådant som pågår just nu, till och med i hans eget liv.

– Ofta tar forskning väldigt lång tid, och det tar tid innan den publiceras och uppmärksammas. Men här upplever jag att det gick snabbare och det var lättare att nå ut. Kanske hjälpte det att det fanns så lite kunskap där i början och samtidigt ett stort sug efter just det. Det är ju dessutom svårt att forska på beteenden innan de pågår eller har ägt rum, säger Erik Wengström.

Stressigare för forskare

Det hela har gett en något stressigare ­situation som forskare. Det gäller att studera till exempel vaccinnyheternas påverkan på folks beteenden just när det är aktuellt. Annars är det för sent.

– Jag upplever att forskning och kunskap har varit mer i fokus än tidigare, både i ­media och bland folk i allmänhet. Pandemin har satt ljuset på forskning som process och det har folk fått upp ögonen för. Det har varit tydligt att forskarvärlden och samhället har lärt sig om pandemin efterhand, säger Erik Wengström.

Samtidigt är just detta också en svårighet, inte minst vad gäller det nuvarande svenska finansieringssystemet.

– Vi har för lite fakultetsfinansierad forskning. Det har inte varit en fördel ­under pandemin. Jag kan se att till exempel amerikanska kollegor har lättare att äska pengar för något som är aktuellt här och nu. ­Nästa dag har de i princip pengarna på kontot. Medan i Sverige finns det en tröghet i ­systemet och risken är att finansieringen kommer in för sent i processen. Fakulteten borde ha en pott för forskning om aktuella ­frågor, ­säger han.

I Erik Wengströms och hans kollegors fall kunde de antingen vrida redan beviljade projekt en smula i riktning mot covid-19 eller med nöd och näppe pressa in det vid sidan om annat. Frågan är: Hade det kunnat se annorlunda ut?

Mats Benner är sedan början av 2021 rektor för Ekonomihögskolan. Han är också professor i forskningspolitik. Han nickar igenkännande när jag ber honom ta ställning till Erik Wengströms uttalande om ”för lite fakultetsfinansierad forskning”.

– Det där är en tung fråga som har tröskats mycket, säger Mats Benner.

Han menar att tonvikten på externa medel är en vanlig invändning mot det svenska systemet för forskningsfinansiering. Med fokus på att dra in externa pengar, kommer också fokus på just projekt och på korta planerings- och finansieringshorisonter.

– Allt ska redovisas. Det kan bli till forskningens nackdel, eftersom du redan från start vet att du måste nå resultat – och det snabbt. Visst har det hänt att genombrott har skett genom en genial tanke i duschen eller på löprundan, men ofta är forskningen såväl tung som trög. Den passar inte alltid in i treåriga projekt.

I fallet med covid-19-pandemin håller nog de flesta med om att det varit livsviktigt att forska här och nu, inte om två–tre år.

– Det finns tecken på att den svenska modellen, som i hög grad kopplas till projekt och till externfinansiering, hämmar de riktigt krävande forskningsproblemen. Det innebär inte att allt ska vara internfinansierat, men nu har vi en utveckling där de interna medlen närmast används som stödfinansiering till det externa, i stället för tvärtom, säger Mats Benner.

Erik Wengström efterlyser mer snabba fakultetsmedel för forskning. Hur ställer du dig till det?

– Ja, vi borde ha mer snabb finansiering, särskilt för små summor, säger Mats Benner.

– I Storbritannien har forskningsfinansiärerna själva tagit fram en version av snabba medel. I övrigt har vi i dag ett system där det är trögt att få finansiering, det är trögt att få artiklar publicerade i tidskrifter… Något måste göras, men det måste finkalibreras på ett sätt så att det inte blir godtyckligt.

Kritik mot trögt system

Tidningen The Atlantic skrev i höstas om en nystartad amerikansk organisation som gav pengar till covidforskning genom “fast grants”, som just en kritik mot det nuvarande tröga systemet. Tidningen skriver att de största amerikanska forskningsfinansiärerna är ”ökänt långsamma” och att forskare lägger bisarrt mycket tid på att söka forskningspengar, snarare än att faktiskt forska.

– Förr tog det en månad innan du fick svar på din forskningsansökan och ett halvår att få en artikel publicerad. Nu är det så många som vill ha pengar och så många som vill publicera, att systemet har korkat igen. Vi har fått ett slags köbeteende som inte är av godo, säger Mats Benner.

Han menar att något som utmärker amerikanska och brittiska universitet är att de ofta har ”small funds” som granskar idéer snabbt.

– I Sverige har vi tappat bort det där. Vi har modeller och beredningsprocesser, men det skulle behövas något som är mer tillitsbaserat, som vår forskare Louise Bringselius är inne på. Det ska finnas ett utrymme och ett förtroende för att experimentera lite.

Men är det möjligt, rent praktiskt?

– Kruxet är att vi har ett nollsummespel. I någon mening är detta en omfördelning från något annat. Det gäller att så många som möjligt är överens om att det är en bra nyordning. Om ambitiösa forskare som Erik Wengström går i bräschen och tycker att det borde finnas snabbare pengar … Då tror jag att det skulle gå att lösa, säger Mats Benner.

– Är de redo, så är jag – som rektor – redo, säger han.

Men om han växlar hatt och svarar mer utifrån ett analytiskt forskningspolitiskt perspektiv, så menar Mats Benner att det finns en poäng med att ha olika sätt att finansiera och bedriva forskning. Men nu har tonvikten lagts på projekt och han håller med om att det är dags att skaka om det hela.

Utredningen ”Struten” skulle ge en samlad översyn av universitets och högskolors styrning, inklusive resurstilldelning. Den presenterades i början av 2019. Vad hände sen?

– Ingenting. Tanken med ”Struten” var att universiteten skulle ha större rådighet över sina pengar och sina uppdrag. Men det blev en för stor omställning. Flera tunga universitet var dessutom tveksamma till det.