Lunds universitet var först i landet med att tillsätta en professor i medicinsk etik – filosofen Göran Hermerén. I dag leds avdelningen av Nils-Eric Sahlin medan Mats Johansson ansvarar för Medicinska fakultetens obligatoriska etikkurser för doktorander och är rådgivare i forskningsetik på halvtid för hela universitetet.
Många forskningsetiker är kritiska till dagens regelverk. En lokal fuskutredning kan lyftas till nationell nivå och en ojävig expertgrupp vid den centrala etikprövningsnämnden, men det sker nästan aldrig, inte heller vid Lunds universitet.
KI-skandalen visar hur problematiskt det är att utreda helt och hållet lokalt, menar Mats Johansson.
– Det borde vara självklart med en extern granskning på central nivå, för att undvika jäv. Det finns också anledning att diskutera rektors roll. På KI bortsåg ju rektorn från den externa utredarens kritik av Macchiarini.
Det kan dock finnas skäl att inte skicka alla frågor om fusk vidare till central nivå, som vid anmälningar från rättshaverister som vill smeta ner kollegors rykte eller som uppenbart vilar på missförstånd.
– Men det handlar också om attityder. Många misstankar når förmodligen aldrig nämnden. Det kan vara frestande att försöka hantera problemet lokalt, men det är naivt att tro att man kan lösa en fråga om fusk ”i dialog” mellan exempelvis en beroende doktorand och dennes handledare. Vi måste skydda våra whistleblowers bättre, och då kan en central utredning utgöra ett första steg.
Mats Johansson tror liksom Göran Sandberg att forskningsfinansieringssystemet kan bidra till fusk. New Public Management, värnande om varumärken och plats på rankinglistor liksom Nobelprisdrömmar kan säkert även bidra. Men trycket på enskilda forskare och doktorander är högt sedan länge.
– Ökad anställningstrygghet och ökad frihet skulle förmodligen ge både bättre forskning och mindre fusk.
Britta Collberg
