– Världen skriker efter människor som kan tänka globalt och agera lokalt, säger Anna Houmann, lektor i musikpedagogik och kursansvarig för ”Att utveckla skolan” som knyter samman professorer, lektorer och studenter från fyra olika världsdelar.
Kursen hette tidigare ”Idealskolan” och saknade ett internationellt perspektiv. Anna Houmann och Musikhögskolans utbildningschef Lars Andersson letade efter sätt att göra världen större för studenterna och åkte 2014 på U21-nätverkets konferens Innovation in Education och knöt kontakter.
– Där letade vi efter gemensamma internationella projekt och resultatet blev att vår kurs exporterades. Nu pågår den på flera ställen i världen med hjälp av ett intensivt digitalt utbyte, säger Lars Andersson.
Digitalt utbyte
Några gånger har kursen inneburit resor, men det är det digitala utbytet som gör att den fungerar. För några år sedan gjorde Musikhögskolan om utbildningen från grunden. Nu har ämnesstudier, pedagogik och praktik integrerats i alla kurser samtidigt som alla kurser finns på en digital lärplattform.
– Det som är unikt är att vi är helintegrerade! I varje kurs är fokus på vad de kommer behöva som lärare. Och att allt finns under ett tak – både ämnesstudier och pedagogik, säger Lars Andersson.
Men i kursen ”Att utveckla skolan” var det enklast att samarbeta med studenter och lärare från Sydafrika – då var det ingen tidsskillnad alls. Med Nya Zeeland var det tvärtom – men här fanns det lärare som kunde tänka sig att föreläsa och diskutera med de svenska studenterna sent på kvällarna. Dock handlar det inte om att utländska lärare bara dyker upp som en föreläsare på storskärm, utan de följer sina svenska studenter genom hela kursen. Och studenter från olika länder är beroende av varandra för att klara kursen.
– Det stora är att vara nyfikna på varandra och olika sätt att lära. Dessutom skapas relationer mellan lärare och mellan studenter som varar, säger Anna Houmann och tillägger att fler nu vill göra fältstudier utomlands.
Att relationerna inte tar slut efter kursen underlättas av att studenterna från Musikhögskolan inte slängs ut från den digitala lärplattformen när de tar examen. Istället blir den ett sätt att hålla kontakten med alumnerna, samtidigt som studenterna har tillgång till sitt nätverk och sitt studiematerial när de börjar jobba.
Men vad är det då som är extra intressant med skolan i de olika länderna?
– Från Hongkong kan vi lära oss om den feedback-kultur som råder mellan lärare som inte alls finns i Sverige, säger Lars Andersson, och tillägger att det inte finns några ”quick fixes” som är direkt överförbara till Sverige.
Hongkong är intressant eftersom de får fina resultat i Pisa-jämförelserna, trots att de ofta undervisar jätteklasser. Men konkurrensen om att komma in på de bästa skolorna och universiteten är stenhård och börjar redan när barnen söker in till olika förskolor. Två–treåringar tränas då av intervjucoacher för att lyckas komma in på ”rätt” förskola. Längre fram råder stor ohälsa bland elever, med självmord långt ner i åldrarna med skolmisslyckanden som utlösande faktor.
I utbytet med Sydafrika har det bland annat handlat om hur sydafrikanska lärarstudenter skapar eller letar upp ett långsiktigt samhällsprojekt utöver undervisningen, som de sedan förväntas vara dedikerade till.
”Att utveckla skolan” är en av de sista kurserna i musiklärarutbildningen innan det är dags att ge sig ut i arbetslivet på musikgymnasier, kulturskolor och högstadier. Något studenterna har tränat under utbildningen är hur man pitchar idéer, för att de lättare ska få gehör för nya projekt bland kollegor eller på andra ställen.
– Vi vill förändra världen genom utbildning och ger våra studenter verktyg inte bara för att verka i skolan men också för att förändra den, säger Anna Houmann.
