ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning med en förekomst på knappt 3 procent hos vuxna (5-7 procent hos barn). I svensk kontext handlar det om cirka 250 000 vuxna med ADHD.
– Det finns relativt lite forskning på ADHD hos vuxna jämfört med barn. Samtidigt är det allt fler som diagnostiseras med ADHD i vuxen ålder och behovet av kunskap om hur ADHD påverkar den vuxna individen är påtagligt. Det kan klargöra svårigheterna med ADHD i vuxen ålder – särskilt när det gäller sådana symtom vi vanligtvis inte kopplar till funktionsnedsättningen, säger Maurizio Cundari, forskare vid Lunds universitet och STP-neuropsykolog vid neurologimottagning Helsingborgslasarett som lett studien.
Forskarna bakom studien menar att det är viktigt att bredda synen på hur ADHD ska diagnostiseras och behandlas. Dels för att effektiviteten av läkemedel är ifrågasatt, dels för att ADHD är komplext och i högre grad behöver förstås som ett tillstånd som påverkar flera hjärnfunktioner, inte bara uppmärksamhet.
– ADHD kan inte diagnostiseras med biomarkörer eller särskilda beteendemarkörer utan kategoriseras utifrån upplevd svårighetsgrad – mild, måttlig och svår. Vård och läkemedelsbehandling handlar i allt större utsträckning om precisionsmedicin och skräddarsydd behandling. Vi behöver tänka i de banorna också när det gäller ADHD, säger Maurizio Cundari.
Forskarna jämförde vuxna med ADHD (40 personer) som behandlades med psykostimulantia med vuxna med ADHD utan läkemedelsbehandling (52 personer) samt en kontrollgrupp utan ADHD (80 personer). Deltagarna i studien fick genomgå omfattande tester* av kognitiva och motoriska funktioner. Övergripande sågs inga signifikanta skillnader mellan medicinerade och omedicinerade ADHD-grupper i huvudanalysen. Däremot framträdde tydliga skillnader när analyserna delades upp efter svårighetsgrad av ADHD-symtom – milda, måttliga eller svåra – och där svår grad var associerad med större kognitiva och motoriska nedsättningar.
– Våra resultat tyder på att det inte bara är den farmakologiska behandlingen som skiljer grupperna åt. Skillnaderna i funktion verkar i stället främst hänga ihop med hur svåra symtomen är och med underliggande faktorer i hjärnan, till exempel exekutiva funktioner, uppmärksamhetsreglering samt motoriska och kognitiva förmågor. Bland de motoriska aspekterna hos personer med ADHD ingår sensorimotorisk synkronisering och koordination, motorisk anpassning, motorisk hastighet, finmotoriska färdigheter och precision samt okulomotorisk koordination, säger
På den kognitiva nivån omfattas visuospatial perception och visuospatiala förmågor, uppmärksamhet och bearbetningshastighet, reaktionstid och visuell scanning, samt exekutiva funktioner såsom sekvensering och arbetsminne, kognitiv flexibilitet (med andra ord multitasking) och inhiberingsförmåga (med andra ord impulskontroll).
Viktigt för vård, forskning och vardag
Forskarna menar att resultaten stödjer ett mer individanpassat arbetssätt inom vården, där graden av symtom utifrån mätbara neurokognitiva grunder vägs in vid val av behandling.
Studien lyfter även fram konsekvenser av ADHD och val av medicinering för arbetsliv och dagliga aktiviteter, där motoriska och kognitiva utmaningar kan spela en avgörande roll.
– Sammantaget visar vår studie att vuxen-ADHD är mer komplex än vad man tidigare antagit och att framtidens vård behöver bli mer individanpassad. Nu behövs fler långsiktiga studier som följer personer med ADHD över tid och även mer forskning om olika typer och doser av läkemedel, samt om kompletterande insatser som träning, livsstilsförändringar och rehabilitering.
