Enligt rapporten, utgiven av Delegationen för migrationsstudier (Delmi), följer Sverige EU:s minimiregler och Europakonventionen. Sverige tenderar även, utifrån de skyddsbehövandes perspektiv, ha mer fördelaktiga regler vid en jämförelse med andra EU-länder. Ett exempel är villkoren för att beviljas permanent uppehållstillstånd där den svenska lagstiftningen är mer förmånlig än de miniminormer som EU-rätten kräver.

Korta uppehållstillstånd

I andra avseenden är den svenska lagstiftningen striktare. Till exempel har Sverige striktare regler vad gäller uppehållstillståndens längd vid första beslutstillfället. De nationella bestämmelserna överensstämmer med EU:s miniminormer. Men det finns många länder som har valt att ge flyktingar och alternativt skyddsbehövande uppehållstillstånd med längre giltighetstid.

– Sverige gör det som krävs på en miniminivå, men har möjlighet att använda det befintliga handlingsutrymmet för att vidareutveckla sin lagstiftning för att minimera riskerna för framtida kränkningar av de mänskliga rättigheterna, säger Eleni Karageorgiou, forskare vid Juridiska fakulteten, som tillsammans med Vladislava Stoyanova vid samma fakultet skrivit forskningsrapporten på uppdrag av Delmi.

Rapportens policyrekommendationer poängterar att ju strängare regler och ju snävare de tolkas, desto större är risken att det är oförenliga med de mänskliga rättigheterna. Andra rekommendationer är att Sverige bör fortsätta ha flexibla regler när det gäller att erhålla uppehållstillstånd och familjeåterförening. När det gäller tillfälligt skydd bör Sverige utarbeta och anta en konkret plan för vad som ska ske när det tillfälliga skyddet enligt massflyktsdirektivet upphör, menar forskarna.