Minusutsläpp, eller negativa utsläpp, som det mer korrekt kallas, omfattar tekniker som på olika sätt kan fånga in koldioxid från atmosfären. Därmed kan den globala uppvärmningen minska, och klimatförändringarnas effekter mildras. Exempel på negativa utsläppstekniker inkluderar trädplantering, koldioxidinlagring från biobränsle och metoder där koldioxiden fångas in direkt från luften. Det finns även andra tekniker, som havsgödsling för att öka växtplanktons upptagning av koldioxid genom fotosyntes, samt metoder för att påskynda olika bergarters förmåga att absorbera koldioxid.
Trädplantering
Trädplantering är en av de mer populära metoderna för att uppnå negativa utsläpp. Trädplantering omfattar både skogsplantering, där träd planteras på platser där det inte fanns några tidigare, och återplantering av skog, där träd planteras i avskogade eller förstörda områden. Träd tar upp och lagrar koldioxid medan de växer genom fotosyntes.
Koldioxidinlagring från biobränsle (Bio-CCS)
Bio-CCS, bio-energy with carbon capture and storage, är en teknik för att utvinna bioenergi från biomassa och fånga in och lagra den koldioxid som släpps ut i processen. På likande sätt som med trädplantering, avlägsnas koldioxid från atmosfären genom fotosyntes. Biomassan som sedermera växer upp används för energiproduktion, till exempel genom förbränning för att generera elektricitet. Koldioxiden som släpps ut i förbränningsprocessen fångas in och lagras sedan under jord.
Infångning av koldioxiden från luften (DAC)
Med denna teknik fångas koldioxiden in direkt från luften i specialbyggda anläggningar. Omgivande luft dras genom ett filter belagt med en kemikalie som absorberar koldioxiden. Resultatet är en renad koldioxidgas som i princip kan lagras under jord. I praktiken, i de få DAC-projekt som för närvarande finns, används den renade koldioxiden istället för att extrahera mer olja (en process som kallas förbättrad oljeåtervinning) eller för användning i en rad produkter.
Osäkerhet med negativa utsläppstekniker
Wim Carton visar i sin forskning att många av dessa tekniker har gemensamma nämnare. De är alla förknippade med stor osäkerhet och avvägningar kopplade till rättvisa, makt, och biologisk mångfald. Det finns också stora frågetecken vad gäller den ekonomiska lönsamheten och genomförbarheten av många av teknikerna.
– För det första, kommer teknikerna att användas på ett rättvist sätt? Till exempel har trädplanteringsprojekt ofta förknippats med negativa konsekvenser för lokala samhällen, vilket har väckt frågor om global miljörättvisa. Trots utlovade win-win fördelar är resultaten för projektdeltagarna ofta nedslående. Teknikerna kan inte heller garantera den långvariga beständighet som krävs för att negativa utsläpp ska fungera som utlovat, där koldioxid lagras i flera hundra tusen år.
En annan stor fråga, säger Wim Carton, handlar om de enorma mängder mark som skulle behövas för att rulla ut vissa av teknikerna, som exempelvis Bio-CCS och trädplantering. Uppskattningar visar att upp till en tredjedel av all åkermark på planeten behövs för att uppnå önskad effekt. Projekt i den skala som olika modeller ser framför sig kan därmed leda till konflikter och spänningar vad gäller skydd av biologisk mångfald och matsäkerhet.
– Storskaliga projekt för att fånga in koldioxid medför betydande risker för matförsörjningen och den biologiska mångfalden. Vi ser samma risker som för trädplantering, där sociala, ekonomiska och politiska aspekter bagatelliseras, men i en mycket större, global skala.
Distraktion från svåra politiska beslut
Wim Carton betonar att många negativa utsläppsteknologier fortfarande inte används i stor skala, vilket på många sätt gör hela debatten om negativa utsläpp väldigt abstrakt. Det som finns är modeller och demonstrationsanläggningar. Det är därför viktigt att på allvar överväga de politiska och ekonomiska hindren som finns för att kommersialisera en del av dessa tekniker.
– Även när de bara finns som ett framtida löfte, finns det en risk att negativa utsläppstekniker distraherar oss från det svåra, politiska arbete som faktiskt behövs göras för att klara omställningen. Koldioxidavlägsnande bör inte användas som ett alternativ till ett ambitiöst klimatarbete, men tyvärr blir metoderna alltmer populära.
I framtiden tror han dock att vissa tekniker kommer att behövas för att skynda på omställningen och öka takten i klimatarbetet.
– Politiska beslut kopplat till negativa utsläppstekniker måste vara baserade på ett erkännande av tidigare kontroverser, framgångar och misslyckanden, inte bara framtida prognoser och modeller, avslutar han.
