Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Vad händer när kärlekens motor svävar fritt i rymden?

NASA-astronaut i rymden, fotografi. Foto: NASA
Finns det något som tyder på att hjärtan förändras i rymden? Tillsammans Benjamin Levine, professor vid UT Southwestern Medical Center genomför Katarina Steding Ehrenborg en studie för att undersöka frågan närmare. Foto: NASA

Inför alla hjärtans dag har vi träffat Katarina Steding Ehrenborg, forskare vid Lunds universitet och projektledare vid Hjärt-MR-gruppen i Lund för att tala om hjärtan i rymden.

Katarina Steding Ehrenborg, varför är du intresserad av astronauters hjärtan?
För att jag är nyfiken på om människan kan leva på andra planeter än jorden. Vårt forskarteam gör många hjärtundersökningar med alla möjliga avbildningstekniker. Nu vill vi se om astronauters hjärtan förändras i rymden, och om eventuella förändringar kvarstår eller justeras tillbaka när de varit tillbaka i gravitationen på jorden i 6 månader. 

Finns det något som tyder på att hjärtan förändras i rymden?
Man har noterat att en del astronauter fått förmaksflimmer tidigare än övriga befolkningen, en del redan i 40-årsåldern. Men det är svårt att veta utifrån underlaget vad som orsakat detta.

Katarina Steding Ehrenborg håller i en modell av ett hjärta, fotografi. Foto: Tove Smeds
Hjärtforskning i omloppsbana. Katarina Steding Ehrenborg är forskare vid Lunds universitet och projektledare vid Hjärt-MR-gruppen i Lund. Hon studerar astronauters hjärtan i samarbete med NASA. Foto: Tove Smeds

Är det lätt att forska på astronauter?
Eftersom en del gör en resa, andra sju – och längden de är i rymden skiljer sig – så kan det vara svårt att generalisera om man har för få astronauter i studien. Det är också därför vår studie beräknas pågå ända fram till 2035, för att vi ska kunna få med så många astronauter att resultaten inte ska vara så svajiga. 

Vad är det ni ska göra?
Med hjälp av olika avbildningstekniker – som MR-kamera, CT och ultraljud – undersöker vi astronauternas hjärtan en tid innan de åker ut i rymden, och sedan följer vi upp med en ny undersökning ett halvår efter att de kommit hem. 

Men hur kommer det sig att en lundaforskare får studera astronauthjärtan?
Det började med min post doc som jag gjorde hos en mycket välrenommerad arbetsfysiolog på Copenhagen Muscle Research Centre, Bengt Saltin, som tyvärr gått bort. I samband med ett minnessymposium där det gavs vetenskapliga föredrag av forskare som på olika sätt samarbetat med Bengt, mötte jag Benjamin Levine, professor vid UT Southwestern Medical Center, som forskar på astronauter. Det är tillsammans med honom jag genomför studien.

Har ni några preliminära data du kan berätta om?
Vi har undersökt tre astronauter som varit i rymden och kommit tillbaka. Och det ser bra ut – hjärtat ser likadant ut innan och efter rymdfärden. Och faktum är att drömresultatet i vår studie är att vi inte ska hitta några signifikanta skillnader i astronauternas hjärtan.

Alla hjärtans dag är runt hörnet. Vi ska ju ta hand om våra hjärtan, äta hälsosamt och träna och så – men finns det något mer vi kan göra för att våra hjärtan ska må bra?
Hitta lugnet, vad det än är för dig! Försök hitta nedvarvning och stressa inte hela tiden. Ha koll på blodtrycket. Jag är en förespråkare för Café Latte och kanelbulle, om det leder till att du kan varva ned en stund. Vi har skaffat hund, det gör att jag tar pauser eftersom hunden måste ut. Det skapar lugn för mig. 

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.