Varför ska man tävla i science slam?
– För att bli bättre på att enkelt förklara det man håller på med som forskare.
Vad är det du vill förklara?
– Vad den stora forskningsanläggningen ESS som byggs i Lund handlar om. Med ESS får vi världens starkaste neutronanläggning.
ESS står för European Spallation Source och ska vara klar om ett år…
– Ja, men många förstår inte vad spallation är, så jag kallar ESS för ”Europeiska slå-bort-neutroner-från-metall-källan.”
Nu hänger jag inte riktigt med…
– På ESS ska vi slå bort neutroner ur metall, få dem att flyga och låta dem göra sin magi genom att skjuta dem igenom olika material. De frigjorda neutronerna kan användas för att på detaljnivå utforska exempelvis exakt hur en medicin fäster och påverkar protein från en cancer-patient. Vi slår ut neutronerna ur metallen ungefär som när man skjuter den första kulan i biljard, mot triangeln av färgade kulor. Som biljardkulorna knockas iväg flyger neutronerna ut från metallen åt alla håll.
– Man kan undersöka en massa material, förutom mediciner också t.ex. en mobiltelefon eller en gammal lerkruka… Med hjälp av de enorma mängder data som vi mäter upp när neutronerna far runt så kan vi få en extremt detaljerad bild av vad som händer inne i materialet.
Varför blev du intresserad av att förklara din forskning på ett enkelt sätt?
– För att jag själv har så svårt att förstå saker när jag bara förväntas sitta som mottagare och lyssna på långa föredrag, t.ex. på konferenser. Jag lär mig mycket mer om jag får laborera själv, testa data på skärmen, fråga och förklara, resonera fram och tillbaka.
Hur har du lärt dig att bli så bra på att förklara?
– Mycket tack vare att jag jobbar på populärvetenskapliga besökscentret Vattenhallen, dit det kommer många skolbarn. De har gjort mig uppmärksam på exakt vad som kan vara särskilt svårt att förstå.
Förstår din familj vad du sysslar med?
– Det gjorde de nog inte i början, men efter olika tävlingar – jag vann science slam i Almedalen i somras – så har de börjat begripa lite bättre tror jag!
Lycka till i finalen!
– Tack!
Text & foto: Britta Collberg
