Diana Mulinari
lärare och forskare i genusvetenskap
Vad har du för akademisk bakgrund och hur länge har du undervisat i genusvetenskap?
– Mina föräldrar hade ingen universitetsutbildning. Jag växte upp i Buenos Aires, i Argentina, i ett hem där religion, politik och sexualitet diskuteras vid middagsbordet och där mina signifikanta andra som älskade mig och varandra (mormor, moster, mamma) var oeniga om det mesta. Jag lärde mig tidigt hur lustfyllt det kan vara att engagera sig med olika argument men också att människor har olika tolkningar av världen och att visa tolkningar är tillåtna och andra inte. Men jag tror att min akademiska bakgrund skapades genom min medverkan i olika sociala rörelser i både i Argentina och i Sverige. Jag lärde mig att kunskap är fundamentalt för social rättvisa. Från dessa erfarenheter till genusvetenskap, där jag har undervisat i mer än trettio år, är det inte långt.
Vad forskar du om?
– Jag forskar om hur genus som social relation, identitet och symbol politiseras. Begrepp som nation, rasism och kolonialism/imperialism är viktiga för mig, eller rättare sagt är viktigt för hur jag närmar mig forskningsfrågor.
– Jag har försökt att sätta tonvikten på transnationella sociala processer och har forskat om både Latinamerika och Europa. Teoretiskt är jag inspirerad av den emancipatoriska tradition som utvecklats av socialister, lesbiska och svarta feminister under sjuttiotalet och som lever vidare i begrepp som intersektionalitet, trans* studier och inte minst i den feministiska konceptualiseringen av kapitalismen.
– Jag har nyss avslutat ett forskningsprojekt om genus i etnonationalistiska partier i Europa och arbetar idag tillsammans med andra kollegor i två forskningsprojekt, ett om feminism som transnationell praktik och ett andra om antirasismen som utopi, kunskap och vardagserfarenhet.
Vilka kurser undervisar du på och vad är roligast med att vara lärare på Genus, migration och social rättvisa?
– Jag undervisar på kurserna Genus i en global värld, Genus och nation i Europa, Ojämlikhet, hälsa och samlevnad och så handleder och examinerar jag masteruppsatser.
– Det är ett privilegium att få träffa studenter som är kunniga och engagerade. Studenternas varierade och diversifierade bakgrund är kanske det mest fundamentala och vitala för programmet.
– Det roligaste med undervisning är att hur att kunna sätta tonvikten på hur migration och genus/sexualitet öppnar för både spännande och utmanande teoretiska, metodologiska och politiska dilemman. Det roligaste (och svåraste) är att undervisa i kurser där det inte finns ”rätta svar” och där konkurrerande tolkningar ställs med varandra på ett produktivt sätt. Men om jag ska vara ärlig, det roligaste är studenterna.
Intervjun genomförd 2019.