Textversion av poddavsnittet om Naturvetenskapliga kandidatprogrammet i kemi

Om poddavsnittet

Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap – Kemi"
Inspelningsdatum: 15 december 2020

Medverkande:

• Hedda Thomson Ek, moderator och miljövetarstudent
• Viveka Alfredsson professor i fysikalisk kemi
• Robin Ekberg, kemistudent

Intro

Vad kan man jobba med som kemist? Hur går det till att göra laborationer? Och vilken kemisk förening är egentligen den bästa? De här frågorna och många fler får du svar på i detta poddavsnitt om kemiutbildningen på Lunds universitet.

Om oss som deltar i podden

Hedda: I dagens avsnitt ska vi prata om det naturvetenskapliga kandidatprogrammet i kemi. Jag heter Hedda och med mig i studion idag så har vi Robin och Viveka, och jag tänker att ni får introducera er själva. Viveka vill du börja?

Viveka: Jag heter Viveka Alfredsson och jag är professor i fysikalisk kemi och undervisar även på kandidatprogrammet i kemi, mest på den första kursen som studenterna läser.

Hedda: Och Robin?

Robin: Robin Ekberg heter jag, och jag är andraårsstudent på kandidatprogrammet i kemi.

Hedda: Och du har med dig studentperspektivet.

Robin: Ja det har jag, jag kan försöka berätta om hur det är att vara student på kandidatprogrammet i kemi, vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Jag hoppas kunna förmedla hur roligt det är att läsa kemi på Lunds universitet genom etern så här.

Vad är kemi?

Hedda: Och kemi är ju säkert ett ämne som många känner igen från gymnasiet och grundskolan, så det har funnits med många från skolan. På universitetsnivå kan jag tänka mig att det är lite annorlunda när man förkovrar sig i kemins värld, så jag undrar om ni gemensamt vill försöka förklara vad kemi är, och varför det är så himla spännande?

Viveka: Kemi handlar om hur saker interagerar med varandra, olika atomer och molekyler och hur de hänger ihop. De här krafterna är viktiga för allting: hur det här bordet är uppbyggt, hur cellerna i min kropp är uppbyggda, hur luften vi andas fungerar. Kemin kommer in i hela vår värld.

Hedda: Kemi är allt helt enkelt.

Viveka: Kemi är allt, och man kan förstå väldigt mycket genom kemin.

Hedda: Robin vad tycker du om kemi? Vad är kemi?

Robin: Jag håller med Viveka där att kemi är verkligen allting. Jag tycker kemin är så fascinerande för med kemin kan vi beskriva så mycket. Vi kan beskriva människokroppen, och alla processer som sker i människokroppen, på ett kemiskt sätt. Vi kan använda kemin för att förstå och göra saker mer miljövänliga och göra saker mera tillgängliga och utveckla nya material. Kemi är så mycket för kemi finns runt omkring oss hela tiden och den är så obegränsad.

Hedda: Så mycket som kemin innefattar, som ni själva säger, måste det vara svårt att koka ner vad ämnet är. Jag kan tänka mig att man i skolan, innan universitet, har valt ut vissa delar för att förklara kemin. Vad är det för nytt som kommer när man börjar läsa på universitetet?

Viveka: Jag tycker att man kan beskriva det som att det man har fått lära sig tidigare är som att måla en bild med stora penseldrag. Man får vissa kunskaper i stora områden, ju mer du läser desto mer finlir är det, desto mindre blir penseldragen. Du målar den här bilden som beskriver vår värld. Så från gymnasiet har du med dig viktiga grejer som vi tar tag i på universitetet genom att titta djupare på, och ge förståelse för, varför saker händer. Vi vet att reaktioner sker, vilket man har lärt sig på gymnasiet, och här lär man sig att förstå varför de sker.

Vad hade ni för förväntningar på utbildningen?

Hedda: Ni har ju båda gjort ett val att studera kemi, var det som ni hade föreställt er eller fick ni en annan bild av vad det innebär när ni började att arbeta inom och studera kemi?

Robin: Jag tycker nog att det har varit väldigt mycket roligare än vad jag hade föreställt mig. Jag har ju aldrig tyckt att det varit tråkigt eller ointressant att studera kemi, det har snarare blivit roligare av att läsa och lära sig mer om alla de små ämnena som finns att lära i kemi.

Hedda: Det känns som att det finns oändligt mycket man kan förkovra sig i inom det här ämnet.

Viveka: Det finns inget slut, utan man kan bara fortsätta. När jag började studera så visste jag inte att jag skulle läsa kemi. Jag hade fått för mig att jag måste läsa något naturvetenskapligt, så som kemi, fysik, biologi och av någon anledning blev det kemi. Jag läste på Lunds tekniska högskola (LTH), så jag är kemiingenjör i grunden. Många tror att man ska ha varit en forskartyp sen man gick i förskolan för att man ska kunna bli kemist, men det behöver man inte alls vara. Man kan ha haft massor av olika intressen, eller vara som jag som inte hade någon aning om vad jag ville göra och bara hoppade på något. Sedan får man se om det fungerar eller inte. I värsta fall får man sluta, eller ta ett sabbatsår och se om man kan komma på något bättre, och kanske komma tillbaka då så som jag gjorde. Men jag vill förmedla att för att vara en naturvetare så behöver du inte ha varit en forskartyp när du var liten, utan du kan vara vem som helst.

Varför valde ni att studera kemi?

Hedda: Jag tycker att det är en väldigt viktig poäng. Jag läste en kemikurs här, och jag som inte hade jättebra koll på ämnet utöver gymnasiekemin, hade också vissa fördomar om att de som läser programmet bara skulle vara väldigt specifikt kemiintresserade personer som har grävt sig ner på djupet i ämnet redan innan de börjat studera. Men det var väldigt olika i studenternas bakgrunder och i vad de ville göra efter utbildningen. Hur ser det ut i din klass Robin, har alla samma mål eller är det lite olika vad folk vill göra efter studierna?

Robin: Det är nog ganska blandat vad mina studiekamrater vill göra efter kandidatutbildningen. Många vill nog läsa en masterutbildning. På Lunds universitet kan man läsa på masternivå inom tre olika ämnen; fysikalisk kemi, biokemi eller syntetisk och analytisk kemi. Vissa tänker göra ett utbytesår som man också kan göra i kandidatprogrammet. Det finns en väldig bredd bland mina kursare och det är roligt att många är intresserade av olika saker. Jag är väldigt intresserad av organisk kemi och biokemi, medan andra av mina kursare är mer intresserade av teoretisk kemi, fysikalisk kemi och analytisk kemi. Det är roligt eftersom man kan ha så mycket intressanta diskussioner om olika saker.

Viveka: Och alla ämnena behövs, det är inte så att det ena är bättre än det andra utan vi behöver alla de här ämnena tillsammans för att förstå och beskriva vår värld.

Hedda: Var det självklart för dig, Robin, att du skulle välja att läsa kemi?

Robin: Jag stod faktiskt och valde mellan att läsa kemi, kemiteknik, läkarprogrammet eller juristprogrammet, så det var ganska spritt. Innan jag började läsa jobbade jag några år i kulturbranschen innan jag bestämde mig att jag skulle bli kemist. Tillslut blev det att jag kom tillbaka till det som jag hade tänkt att studera efter gymnasiet. Som vår studierektor Sophie Manner brukar säga: livet kommer emellan, och det gjorde det lite för mig. Kemin har alltid legat latent hos mig, intresset har alltid funnits, så det blev ganska naturligt att jag valde att läsa kemi till slut. Och jag ångrar det inte ett dugg idag att jag började läsa kemi, det är bland det bästa valen jag har gjort när det kommer till utbildningar.

Vad kan man göra efter kandidatutbildningen?

Hedda: Viveka, vad ska du bli när du blir stor?

Viveka: Det vet jag inte än, men jag trivs jättebra där jag är nu med mitt jobb. Jag har forskat och undervisat i många år men nu har jag glidit över mer till undervisning och släpper forskningen. Jag tycker att undervisningen är fruktansvärt viktig och det är jätteroligt att träffa studenter som er, som är positiva och glada och vill jobba. Ibland kör studenterna fast och man förklarar och förklarar och plötsligt förstår man att studenten förstår. Då känner jag att jag har gjort något bra när jag cyklar hem. Så jag vill gärna fortsätta med kunskapsförmedling, vilket vi gör på universitet. Det kan vara genom att forska och hitta mer ny kunskap, eller förmedla den kunskapen som finns.

Hedda: Som student känner jag också att det är jätteviktigt att det finns engagerade lärare, kanske inte minst i ett ämne som kemi där det finns så många olika moment såsom att laborera, förstå det teoretiska och räkna på saker. Den kursen jag läste i kemi med Viveka som lärare var lärarna väldigt tillgängliga och det tror jag är viktigt. Det gläder mig att höra att du ska gå vidare på det spåret också. Robin vad tänker du bli när du blir stor?

Robin: Jag hoppas att jag kan läsa en master. Sen hade det varit väldigt roligt att få doktorstjänst inom organisk kemi eller bioorganisk kemi och på det sättet hjälpa till att förstå världen lite mer. Och kanske kunna hjälpa någon annan att förstå världen lite till, genom att hjälpa till att undervisa och lära ut den kunskap man har och få dela med sig till andra. Eller genom att ens forskning sen kan hjälpa andra som har stött på problem, så man kan göra världen lite, lite bättre och förstå den lite, lite mer.

Hedda: Och det är ju härligt att förstå världen, det måste ju alla naturvetare tycka.

Viveka: Och i dessa tider känns det viktigare än någonsin, när många är faktaresistenta och man tror på saker som är helt bortåt väggarna. Vi vet inte allt men vi vet mycket, och det vi det vi vet måste vi ta tillvara på och använda oss av och inte någonting flummigt som inte finns.

Vad kan man jobba med som kemist?

Hedda: Det finns mycket att göra inom kemin har vi förstått nu. Efter kandidaten kan man gå vidare på masterutbildning och sen även forska, vad finns det för annat man kan arbeta med i kemin.

Viveka: En viktig väg är att man kan bli lärare, högstadielärare, gymnasielärare eller universitetslärare om man tar en forskarutbildning. Att vara lärare är någonting viktigt. Vi behöver duktiga lärare i naturvetenskap, precis som vi behöver duktiga lärare i alla områden, för det är dem som bygger våra ungdomar och den kunskap som ungdomarna sen besitter. Så det är förstås en möjlig väg. Sen kan man även jobba inom olika industrier och samhällsfunktioner. Som vi sa tidigare så finns kemins kunskap överallt.

Hedda: Men du Robin är framförallt inne på forskningsspåret? 

Robin: Ja, jag hoppas att det kan gå den vägen. Annars hade det kanske varit intressant att jobba inom läkemedels- eller biotech-branschen. Jag tycker kroppen är intressant med organisk kemi så jag hoppas att jag kan hamna där någonstans. Men det vore kul med forskarutbildning.

Vilka inriktningar i kemiprogrammet kan man välja?

Hedda: Och om vi nu går in lite mer på kandidatprogrammet och vad man får läsa där. Det är ju ett treårigt program som är upplagt med olika kurser som man läser en i taget, så som det brukar vara på universitetet. Robin är det någon kurs som har varit särskilt intressant för dig?

Robin: Ja, nu har jag ju läst manus så Vivekas kurs var väldigt intressant. Det var ju den första kursen man möter på universitet. Sen var grundkursen i organisk kemi också väldigt rolig och just nu läser jag fortsättningskursen i organisk kemi som är en femtonpoängs-kurs. Jag tycker egentligen att alla kurser har varit jätteroliga, kvantmekaniken likaså biokemin. Men för mig har nog den organiska kemin varit det allra roligaste.

Hedda: Och för dem som inte riktigt har koll på vad organisk kemi är, vad är den skillnaden mellan organisk kemi och andra uppdelningar inom kemin?

Robin: Du får rätta mig om jag har fel Viveka, men organiska kemin handlar kolföreningar uteslutande.

Viveka: Ja, jag är oorganiker från början. Du Robin har ett ämne i det periodiska systemet och jag har alla andra. Kommer man från gymnasiet så har man inte sån bra koll på vad man vill. Jag minns dig Robin som på en föreläsning kom fram och berättade att du älskar organisk kemi, med det är nog många som inte vet vilken inriktning de vill ha. Under kandidatprogrammet får man då prova på alla olika inriktningar med oorganisk kemi, organisk kemi, biokemi och fysikalisk kemi. Där kan man hitta det man tycker är roligt och vill fortsätta med. Så kandidatprogrammet ger en bredd där man kan hitta vilken inriktning som passar just en själv.

Varför ska man studera kemi i Lund?

Hedda: Har ni någon känsla för hur kemiprogrammet i Lund skiljer sig från andra universitet som erbjuder kemiprogram?

Viveka: Jag tror att alla universitet ger bra utbildningar, men det är förstås roligare att läsa i Lund.

Hedda: Och varför är det det?

Viveka: Lund är ju Lund. Lund är ett stort universitet och brett universitet, så vill du läsa en annan kurs så finns det massor av kurser att välja på. Jag tror också att studentlivet i Lund är speciellt. Det är en ganska liten stad som är väldigt dominerad av universitetet och studentlivet. Här finns det massor att göra. Jag kom hit som student och det är jag nöjd med. Men vår utbildning är faktiskt också väldigt bra. Vi är ett universitet vilket betyder att vi har forskningsanknutna utbildningar. Det innebär att alla lärare på något sätt även är engagerade i forskning, och vet därför vad som händer i området, och som student kan man också komma in lite grann och delta i forskningen på olika sätt. Det tror jag är en väldig styrka i vår utbildning.

Hur går det till med laborationer?

Hedda: Och något som skiljer naturvetenskapliga program från en del andra program är att man får mycket praktiska erfarenheter i studierna, och inte endast den teoretiska kunskapen. Kemi är ett typiskt sånt ämne där man även måste känna och klämma på ämnet. Hur brukar fördelningen se ut mellan föreläsningar och andra moment såsom laborationer.

Robin: Jag upplever det som att det blir mer och mer laborationsmoment ju högre upp man kommer kunskapsmässigt. Man lägger en väldigt bra grund i första kursen där man får lära sig att orientera sig i ett labb. Vi hade fyra laborationer i första kursen och nu har vi haft labb i stort sett varje vecka på den organiska kemikursen. Det blir mer och mer utmanande men samtidigt blir man mer och mer van vid de laborativa momenten, så det är mer att göra men det blir lättare. Jag anser att kemi är ett ganska hantverksmässigt yrke, beroende på vad man väljer att göra. Inom den organiska kemin blir det mycket labb, och man får jobba med händerna och skapa nya molekyler som för fyra timmar sedan inte fanns. Helt plötsligt har man gjort en ny förening. Det är ju jättehäftigt!

Viveka: Det är ju som Robin säger att det är ett hantverk. Det är som i ett kök: man måste fatta hur elvispen funkar och kastrullen och så vidare. På ett labb är det andra saker man ska lära sig att hantera: man ska exempelvis kunna pipettera, väga och hantera dragskåp. Men sen är det även praktiska saker, man tillverkar molekyler eller gör en analys av saker. Laborationerna ska bidra till att man ska lära sig att förstå något, det ska illustrera något man har läst om. Förr hade vi en jämviktslaboration så att man direkt kunde se om jämvikten försköts åt det ena eller andra hållet om man höjde eller sänkte temperaturen. Så det ska fungera som en illustration för studenter så man lättare kan komma ihåg och ta till sig materialet i textboken.

Robin: Jag kände att vi i gymnasiet blev inpräntade att man aldrig får misslyckas och aldrig skriva fel på prov. Men så kommer man till universitet och det är klart att man ska lyckas med sina tentor, men det är fortfarande inte fel att misslyckas så länge du förstår sen varför du har misslyckats. Det är något man inte ska vara rädd för. Man kan alltid skriva en omtenta.

Viveka: Det är rätt bra att uppleva att köra på en tenta, det gör det flesta någon gång under sin utbildning, och många gör det många gånger, det är inte hela världen. Om man ska klara sig måste man läsa ordentligt, man kan inte bara gå upp och försöka.

Hur går examinationer till?

Hedda: Hur fungerar det med examinerande moment? Det finns tentor, duggor, muntor, laborationer och mer. Vad är det vanligaste sättet att examineras på i kemiprogrammet?

Viveka: Det vanligaste sättet att examineras på är genom en skriftlig tentamen i slutet av kursen. I kursen som jag undervisar i, där ni båda har gått, har vi även infört duggor som är som mindre tentamen, som vi har lagt in väldigt tidigt i kursen. Det har vi gjort för att studenterna ska börja läsa med en gång. Jag har också varit student, jag vet att man sitter och väntar tills man är absolut tvungen att läsa på och då läser man som bara den, och det går inte. Därför har vi lagt in duggor i början av kursen vilket tvingar studenterna att börja plugga direkt vilket har fungerat bra. Sen så lär man sig det med tiden att man inte kan vänta med att plugga till veckorna innan tentan för då går det åt pipan. Laborativa moment är också examinerande moment, och ibland ska man göra en skrivuppgift eller en muntlig presentation, och ibland även muntliga tentamen, men det är ganska ovanligt.

Vilka har varit de största utmaningarna att studera kemi?

Hedda: Vi har pratat lite om arbetsmarknaden och hur det är att läsa kemi, och vad som har varit roligt, finns det något som har varit utmanande med att studera kemi eller att arbeta med kemi?

Viveka: Vissa kurser var ju jättejobbiga. Jag tyckte vissa kurser jag läste var jättetråkiga, och det var därför jag hoppade av ett tag. Det har varit utmanande att ta sig igenom kurser som man tycker är tråkiga, men jag tror att det är ganska vanligt för många att det finns kurser som man bara måste ta sig igenom.

Vad har ni för tips till studenter?

Hedda: Och kanske den viktigaste frågan av alla då, måste man lära sig periodiska systemet utantill?

Viveka: Tyvärr måste man inte det. Jag var tvungen att lära mig det utantill. Jag kan det fortfarande. Ni behövde lära er de 20 första grundämnena och kunna sätta in dem i det periodiska systemet.

Robin: Ja, jag kan halogenerna, ädelgaserna och alkalimetallerna.

Hedda: Så man måste alltså inte ligga sömnlös om nätterna om man inte kan det periodiska systemet utantill. Är det något ni själva hade velat veta som student?

Viveka: Jag hade velat förstå att man kan ställa vilka frågor som helst. Jag vågade aldrig ställa frågor på föreläsningarna, jag var för rädd att alla skulle förstå att jag inte förstod något. Nu när jag är lärare så vet jag att de flesta tycker så och då är det mycket bättre att bara fråga. För när någon ställer en fråga så är det väldigt många andra som funderar på samma sak. Så var inte blyga, våga fråga. Vi som lärare vill gärna veta vad det är ni inte förstår. Som föreläsare kan det vara väldigt svårt att veta.

Robin: Jag var nog ganska försiktig att fråga de första gångerna för man har ju respekt för professorn som står och föreläser, men sen släppte det. Jag tror också att det är viktigt att det är kul. Det är en universitetsutbildning och den kommer inte vara lätt alla gånger, men det är jätteviktigt att ha kul för då blir saker mycket lättare. Och man ska börja i tid, för det gör saker mycket lättare i slutändan. Man behöver inte sitta uppe hela nätterna inför en tenta utan man kan sova gott. Det är nog mitt tentamensråd; att sova gott inför en tenta.

Tips och trix under studierna

Hedda: Det för oss in på de slutliga frågorna som jag har till er, och den första var bästa studierådet. Sova gott var ett väldigt bra studieråd från Robin, och Viveka du tipsade om att man ska börja plugga i tid. Har ni några andra tips?

Viveka: Vi har ofta problemlösningsuppgifter, och dem ska man sitta och jobba med. Det är bättre att lösa en uppgift ordentligt än att lösa 20 uppgifter slarvigt, och förstår man inte kan man alltid fråga läraren.

Hedda: Min andra fråga är vilken kemisk förening som ni anser är den bästa.

Viveka: Det är zeoliter. Det är kiseldioxidföreningar som är användbara på massor av olika sett och dem är otroligt vackra.

Hedda: Hur ser dem ut? Har de någon färg?

Viveka: Nej men dem finns i tvättmedlet och fungerar som jonbytare och katalysatorer. De kan absorbera andra saker och dessutom är strukturerna helt fantastiska.

Hedda: Jag gillar dem här zeoliterna, Robin har du något att kontra med?

Robin: Jag måste nog ändå säga enzymer. Kristallstrukturer av enzymer, det är fascinerande! Enzymer kan göra så fruktansvärt mycket. Frances Arnold, en av mina stora vetenskapliga förebilder. Hon fick nobelpriset 2018, och är en stor enzym-fantast. vill man bli fascinerad av enzymer kan man lyssna på henne. Naturens egna katalysatorer som vi bara har lärt oss till en liten del om hur man skulle kunna använda och göra världen mycket mer miljövänlig med.

Hedda: Det var en tuff fajt! Enzymerna klättrar nog ännu lite högre än zeoliterna.

Viveka: Men zeoliterna är också katalysatorer, inte i människokroppen men i andra sammanhang. Man tillsätter dem för att man ska ha fosfatfria tvättmedel som därför blir miljövänliga.

Hedda: Och det är ju bra eftersom fosfor bidrar till övergödning.

Viveka: Precis, så nu är det bort med dem och så har vi zeoliter istället. Men du ser, vi gör saker som är bra för naturen och människan, så att förstå dem här grejerna är nyttigt för oss. Det är viktigt och bra, och då kommer vi framåt.

Hedda: En annan fråga som kan vara bra att veta som kommande student är vilken kurslitteratur som har varit den bästa?

Viveka: Jag tror båda våras favoritbok är en bok i allmän och oorganisk kemi, skriven av Gunnar Hägg, som är en fantastisk källa till kunskap men den används inte längre. Den är väldigt bra att ha som uppslagsbok eftersom den mesta kurslitteraturen är på engelska, vilket man inte behöver vara rädd för, men ibland kan man då tappa den svenska terminologin. Då kan man använda Häggs bok.

Robin: Den är väldigt träig men också väldigt bra. Jag köpte den faktiskt på uppmaning av Viveka. Den fanns på ett antikvariat, jag tror jag har 1964 års upplaga. Den är lite mossig kanske, men också väldigt bra. Jag har nog använt den i åtminstone tre kurser; i analytisk kemi, fysikalisk kemi och i allmän kemi. Den täcker så pass många områden, den är på svenska vilket är väldigt skönt för att undervisningen är på svenska. Men den bästa engelskspråkiga boken måste jag väl ändå säga är Claydens bok om organisk kemi som jag har just nu, den är väldigt bra. Den är en bibel och en bra dörrstopp.

Hedda: Då kanske man ska ha lite extra kärlek för organisk kemi också?

Robin: Inte om man ska ha den som dörrstopp.

Hedda: Det låter som bra lästips. Tack så jättemycket för att ni ville dela med er av tips och trix och era erfarenheter. Tack och hejdå!