Textversion av poddavsnittet om Naturvetenskapliga kandidatprogrammet i molekylärbiologi

Om poddavsnittet

Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap - Molekylärbiologi"
Inspelningsdatum: 8 mars 2021

Medverkande:

• Hedda Thomson Ek, moderator och miljövetarstudent
• Per Fredrik Johansson, biträdande universitetslektor och koordinator för kandidatprogrammet i molekylärbiologi
• Melina Claesson Stern, studerande vid kandidatprogrammet i molekylärbiologi

Intro

Vad är skillnaden på vit och grön biologi? Vad gör molekylärbiologen på labbet? I det här avsnittet av Plugga Naturvetenskap får du höra mer om hur det är att studera molekylärbiologi vid Lunds universitet.

Om oss som deltar i podden

Hedda: Idag så sitter jag i studion med Melina och Fredrik, och vi ska i det här avsnittet prata om kandidatprogrammet i molekylärbiologi här vid Lunds universitet. Ni ska själva först få presentera er. Melina, vem är du? 

Melina: Jag heter Melina och jag pluggar tredje året på kandidatprogrammet i molekylärbiologi här i Lund. 

Hedda: Och vem har vi mer med oss i studion?
 
Fredrik: Jag heter Fredrik Johansson och jag är koordinator för kandidatprogrammet i molekylärbiologi och sen är jag biträdande studierektor också.

Hedda: Och ni har koll på molekylärbiologi, men alla har inte lika bra koll på vad det är. Man kan ju höra på namnet att det har med biologi att göra, och att det är väldigt små saker inom biologin. Vill ni förklara vad ämnet är för något? 

Melina: Man kan säga att det har vuxit fram lite i gränslandet mellan kemi, biologi och medicin. Det handlar mycket om DNA, proteiner, bakterier och celler. Allt som är väldigt litet kan man säga. 

Fredrik: Ja det dök väl upp på 1930-talet som begrepp när man såg framför sig att det skulle bli mer liksom inriktning mot molekyler och små saker. På 50- och 60-talet utvecklades många av teknikerna, och då blev det ett rejält uppsving. Det är precis som du säger Melina att det handlar om de här små sakerna, och då kopplas ju väldigt många olika fält ihop: biokemi, biofysik tillsammans med biologi. 

Hedda: Så det är lite på gränslandet mellan biologi och kemi, med små interaktioner? 

Fredrik: Ja, och det är det som är så roligt. Jag tycker att alla som läser mot naturvetenskapen borde läsa många olika ämnen, och inte nischa in sig för mycket. Lite Leonardo da Vinci-tänk, för att ha en känsla för hur naturen fungerar. Hade man fått välja så skulle man ju ha lite fysik och lite geologi och sådant också, men det får man ju inte plats med. Men det är mycket biologi och kemi. 

Hedda: Fredrik hur hamnade du på det här spåret? 

Fredrik: Jag är ju inte molekylärbiolog. Jag började på LTH och sen bytte jag över till fakulteten för matematik och naturvetenskap, där jag läste till gymnasielärare vilket jag jobbade som ett tag. När min fru hade doktorerat och skulle flytta till USA så tänkte jag att jag skulle bredda mig lite till, och kom då tillbaka för att ta ut en examen i biofysik. När jag hade gjort det så kom vi aldrig iväg till USA, men då hade jag fått in en fot där. Det var ett jättespännande ämne, vi tittade på hur nervtrådar växte på nanostrukturer. Jag sökte en doktorandtjänst där och hamnade då på biologisidan så jag är egentligen cellbiolog.

Hedda: Och är cellbiologi en del av molekylärbiologin? 

Fredrik: Allting går ju in i varandra. Som cellbiolog använder man ju många av de molekylärbiologiska teknikerna. Jag använder exempelvis mycket mikroskop, det blir så otroligt fina bilder. 

Hedda: Häftigt. Melina hur kom du in på molekylärbiologin?

Melina: Under gymnasiet så fick jag ett väldigt stort intresse för både biologi och kemi, och det var väl främst den vita biologin som jag är intresserad av, det vill säga det om celler och bakterier, och allt det här pyttelilla, och inte lika mycket den gröna biologin som man brukar säga handlar om växter, djur och ekologi. 
Så då sökte jag runt lite på olika utbildningar som erbjöd de här typen av ämnen och fastnade för molekylärbiologi. Jag tyckte att det var en så bra balans mellan kemin och den vita biologin som var det som jag tyckte var intressant. Jag var faktiskt inne på att läsa kemi, men kände då att jag saknade lite av den här biologin som jag tyckte om. Så molekylärbiologin var verkligen ett perfekt val för mig. 
Det jag också tycker är bra med utbildningen är att den innehåller så många valfria kurser, så hade jag ändrat mig och känt att jag egentligen vill läsa kemi, så kan jag under det året som man har valfria kurser välja att läsa just fler kemikurser. Man kan ändra sig på vägen, vilket är superbra. 

Fredrik: Det är ju en fördel här i Lund att biologerna och molekylärbiologerna läser första terminen tillsammans. Så att vilken man än har valt så kan man byta över efter första terminen. 

Hur är programmet upplagt? 

Hedda: Vad är det för kurser ni läser på programmet? 

Melina: Första terminen så läser vi tillsammans med biologerna. Då läser man cell-och mikrobiologi, genetik och evolution. Andra terminen på molekylärbiologi så går man över till att läsa grundläggande kemi, vilket är samma kurser som man läser på kemiprogrammet, men man läser det en termin senare. 
Under hösten på andra året läser man humanfysiologi, då blir det mer inriktat på hur allting fungerar i kroppen och så läser man även cellens kemi, och sen under nästa termin läser man molekylärbiologi. Då har man under de här första två åren verkligen fått en bred grund. 
Och efter det så börjar man få välja sina egna kurser. Jag har bland annat läst kurser i immunologi, och har valt att rikta in mig mer på det medicinska hållet. 

Hedda: Alltså på immunförsvaret då? 

Melina: Precis.

Hedda: Och du håller på att skriva ditt examensarbete, vad handlar det om? 

Melina: Precis, det handlar om just immunologi. Det är en del av ett vaccin-projekt där vi försöker hitta ett vaccin mot grupp B-streptokocker, som är en bakterie som finns naturligt hos de flesta kvinnor och som under graviditeten kan föras över från kvinnan till bebisen och orsaka sjukdom. Vi försöker då hitta ett vaccin för att förhindra detta.

Hedda: Wow vilket projekt!

Fredrik: Vi har diskuterat flexibiliteten mycket eftersom den gör att vi inte kan styra och bestämma exakt vilka kurser ni kan ta, å andra sidan har vi sett i alla utvärderingar att studenter gillar att välja kurser på egen hand, och även att göra olika typer av examensarbeten.

Hedda: Och den här flexibiliteten kan jag tänka mig är bra om man vill göra utbytesstudier, är det något studenterna brukar göra?

Fredrik: För få skulle jag säga egentligen. Det finns ju möjligheter att göra det under både kandidaten och mastern, men det åker inte iväg så många som vi skulle kunna skicka och det gäller generellt på universitet. Vi tar emot fler utbytesstudenter än vi skickar iväg, vilket jag tycker är lite synd. Jag var själv iväg när jag pluggade och det var den bästa terminen under hela min studietid. Jag fick verkligen lära mig mycket. Så jag vill uppmana alla att göra det om man får chansen, vilket man får i de flesta program. 

Melina: Jag skulle ha åkt iväg till Nya Zeeland nu egentligen men det blev inställt. Det var ju väldigt bra det här med att ha så mycket valfria kurser, för då behöver man inte känna sig styrd över att en viss kurs måste finnas på det universitetet som man vill plugga på, utan man kan välja helt fritt. De kanske erbjuder några kurser som inte finns här och det är väldigt spännande att få den bredden i sin utbildning. 

Hedda: Och vad kan man göra efter utbildningen. Vad har du tänkt göra efter utbildningen Melina?

Melina: Nu kommer jag börja läsa master i två år, och efter det så är jag lite kluven vad jag vill fortsätta med. Jag tror ändå att jag vill jobba inom immunologi, och hålla på med immunceller, antikroppar och sådant som jag tycker är superintressant. Sen vet jag inte om jag vill börja doktorera med en gång eller kanske börja jobba på något företag som håller på med till exempelvis immunterapi, och kopplar antikroppar och immunförsvaret till hur man kan bota cancer till exempel. Så det hade jag väldigt gärna velat hitta på efteråt, men som sagt, man kan ändra sig flera gånger under tiden. Men det är väl det som jag känner att jag är mest intresserad av nu.

Hedda: Vilken masters kommer du att börja läsa nu?

Melina: Molekylärbiologi har fyra stycken olika masterinriktningar. Jag har valt den med allmän inriktning, dels för att jag ska åka iväg på utbytesstudier om ett år förhoppningsvis, och då är det mycket lättare att faktiskt ha valfria kurser. Det finns även tre andra mastersutbildningarna.

Fredrik: Förutom den allmänna inriktningen så har vi ett inom molekylärgenetik och bioteknik, ett i mikrobiologi och så har vi då det medicinska spåret. Av dem som läser vårt kandidatprogram är det många som går vidare till det medicinska programmet. De andra är det ganska många utländska studenter som väljer. Det allmänna är lite blandat.

Hedda: Är programmen på engelska eller svenska?

Melina: Masterprogrammen är på engelska. Kandidatprogrammet är på svenska, men kursen i cellens kemi läser man på engelska. 

Hedda: Hur många studenter brukar det vara som går vidare att studera på en masterutbildning? Och vad gör de som inte går vidare? 

Fredrik: Det stora flertalet går vidare till en masterutbildning. Hos oss går nästan alla vidare, det är väldigt ovanligt att man inte gör det. Många av molekylärbiologerna tänker sig en forskarkarriär, och det är inte så konstigt för det är hard core laborationer. Alla har ju sett CSI och dem här coola teknikerna, och det är det molekylärbiologer håller på med, så det är ganska lockande. Sen finns det efter mastern en jättestor life science-industri, inte minst här omkring Öresundsregionen.

Hedda: Och vad är life science? 

Fredrik: Det är läran om livet. Det är mycket läkemedelsindustri kan man väl säga, det är kärnan i det hela. Men sen finns det ju allting runt omkring. Här i Lund har vi hela det gamla Astra, det som är Medicon Village nu, där det finns jättemånga små företag som befolkas till stor del av molekylärbiologer. De har ju ofta nischat in sig på en smal lösning på ett specifikt problem. I grunden så är det ju läkemedel eller behandlingar på olika sätt, och det är ju för att man kan. Man vet hur cellerna fungerar, i deras minsta beståndsdelar, och det är där vi ska pricka in läkemedel. 

Hedda: Så läkemedelsindustrin, behandlingar och att fortsätta med forskning är det som de flesta brukar ta sig vidare med efter utbildningen? 

Fredrik: Det är huvudfåran.

Finns det några fördomar om molekylärbiologi? 

Hedda: Har ni upplevt några fördomar om vad molekylärbiologi är? 

Fredrik: Jag tror inte man vet vad molekylärbiologi är riktigt. Biologi har alla en tydlig bild av för det har man som ämne på gymnasiet, men molekylärbiologi har man till viss del på gymnasiet men inte som ett eget ämne, så jag tror det är oklart för många.

Melina: Jag hade egentligen ingen aning om vad molekylärbiologi var innan jag sökte till programmet.

Fredrik: Den här uppdelningen mellan grön och vit biologi har jag upplevt att det nästan sitter lite i väggarna så där. De vita biologerna pipetterar i sina vita labbrockar, och de gröna biologerna är ute i fält och titta med lupp på småkryp.

Hedda: Stämmer den bilden?

Melina: Det måste inte stämma.

Fredrik: Lite stämmer den nog, men det är nog inte så att man gör bara det ena eller det andra. Man kan ju jobba ihop, så att den gröna biologen tar det här krypet till labbet där den vita biologen gör analyser.

Melina: Det är nog lite vad man gör det till. Vi har en så pass bred utbildning, så känner man för att kombinera både den vita och den gröna biologin så har man ju väldigt stora möjligheter att faktiskt få göra det. Men är man som jag är, mer intresserad av den vita sidan av biologin så kan man ändå välja att rikta in sig på just det.

Fredrik: Det är större skillnad på kurserna man läser än exempelvis när du skriver examensarbetet eller om du fortsätter att forska sedan.

Vad gör en molekylärbiolog på labbet?

Hedda: Lite oavsett vad man gör sen så kommer man troligtvis spendera en hel del tid i labbet. Vad har varit det roligaste laborationsmomentet ni har gjort under utbildningen?

Melina: Det beror på vad man har för intresse och vad det är för kurs man läser, men jag tyckte att labbarna på immunologi-kursen var väldigt roliga eftersom jag är intresserad av immunologi. Även biokemi-laborationer där man jobbar med proteiner bland annat var roliga. Där gjorde vi ganska långa labbar som sträckte sig över flera dagar, så då fick man testa på lite olika metoder, vilket förbereder en väldigt mycket för examensarbetet sen.

Hedda: Och att labba är en stor del, men det är ju inte det enda ni gör. Hur brukar det se ut med fördelningen mellan olika moment som labbar och projektarbeten? 

Melina: Det skiljer sig mellan kurserna. I början var det mest föreläsningsbaserade kurser. Då är det mycket föreläsningar och kanske inte lika mycket labbar eller andra projekt. Men ju längre in i utbildningen man kommer desto mer eget ansvar blir det. Det blir kanske inte lika mycket föreläsningar, utan mer att man måste läsa i kurslitteraturen, och lite större labbar, och fler labbar skulle jag säga. Sen brukar man ha någon form av projekt, antingen enskilt eller i grupp, som man antingen skriver en rapport eller presenterar i ett arbete. Så det är väldigt blandat det man gör.

Hedda: Hur ser de examinerande momenten ut? Är det som på gymnasiet att man skriver två timmars prov? 

Melina: Det skiljer sig lite, här skriver vi tentamen som oftast är fyra eller fem timmar långa. Man behöver inte alltid sitta fram tills sista minuten, men man har ändå ganska god tid på sig. Och man ska ändå ha lärt sig allt som är tagits upp under kursens gång. Så det blir en stor skillnad från gymnasiet där man kanske hade prov på ett litet område inom exempelvis biologi, kemi eller fysik, medan man här har prov på mycket på samma gång. 

Vad har ni för studietips? 

Hedda: Hur lär man sig allting man behöver kunna inför en tentamen? Har ni några studietips? 

Fredrik: Det tråkiga är ju det gamla vanliga svaret: börjar i tid, det som alla säger.  

Melina: Jag tror att det är svårt att komma in i plugget, just för att det skiljer sig en del från gymnasiet. Jag tyckte det var svårt i början, sen efter första kursen så hittade jag en studieteknik som passade mig. Jag sitter och skriver flash cards på allt, det är mina renskrivna anteckningar kan man säga. Jag föredrar att läsa ett litet kort istället för att renskriva mina anteckningar i ett block, för då känns det som att man går vidare med någonting. Annars kan man sitta och läsa och läsa och ändå inte få in någonting. Men just när man har flash cards som beskriver en grej så blir det mycket lättare för mig att lära mig. Då kan jag sortera ut de jag kan bättre och det jag behöver öva mer på. 

Hedda: Smart grej! Jag tänker att det också är aktiviteten att man faktiskt lyfter ett kort, läser det och kan bedöma om man hade rätt eller fel. 

Fredrik: Det är också ett sådant pluggtrix, skriv ned saker så att man använder ett sinne till, och inte bara läsa. Sen har vi SI-verksamhet (samverkansinlärning) där en äldre student som har läst kursen ganska nyligen, typiskt året innan, tar hand om en grupp av de nya studenterna och guidar dem genom de olika momenten. Det har vi sett att det funkar rätt så bra. Så att om man tar det på allvar och liksom är med i gruppen så hjälper det. 

Melina: Det tyckte jag var väldigt bra. För det var mest under det första året som det här fanns och då är man inte van vid universitetsstudierna. Så det var ett väldigt bra sätt att lära sig hur man ska börja plugga och hur man ska lägga upp sitt arbete. Samt få lite tips då från äldre studenter som är lite mer erfarna. 

Fredrik: Det är onödigt att uppfinna hjulet flera gånger, det finns ju vissa saker som fungerar bättre än andra. Det är mest första året som det behövs, efter det så har man ju hittat sin egen väg och då brukar det fungera rätt bra.

Hedda: Precis, under föreläsningen så får man ju då någon som är kunnig i ämnet som kan förklara men, ibland kan det vara bra att ha någon som precis har gått igenom samma sak och lärt sig det ganska nyligen för att förstå vad det är som är svårt att greppa.

Fredrik: Det bästa sättet att lära sig någonting är dessutom genom att förklara det för någon annan. Jag har förstått många saker först när jag började undervisa. När man ska förklara för någon annan så måste man verkligen sätta sig in i det, och så är det för alla. 

Melina: En av de grejerna som var bra under SI-mötena var att vi ofta delade upp vilka saker vi hade svårt för att förstå, och sen fick man tillsammans, kanske tre stycken, försöka ta reda på hur det fungerar. Sen i slutet av de två timmarna fick man presentera hur det fungerar för resten av gruppen. Om det skulle vara så att man inte förstår så kan man ändå försöka komma fram till det tillsammans. 

Hedda: Det är bra tips; gå på SI-mötena, och börja i tid.

Varför behöver vi kunskap inom molekylärbiologin? 

Hedda: Vi har gått in lite på att man kan jobba inom läkemedelsbranschen och att det finns många olika användningsområden för molekylärbiologin, men vad skulle ni säga är det viktigaste med att det ska finnas kunskap inom molekylärbiologin? 

Fredrik: Vi har ju en pandemi nu, och det är ju väldigt nära det Melina har som examensarbete. Det är ju till stor del molekylärbiologer som tar fram vacciner. Nu har vi pratat mycket om läkemedel och det är lätt att man handlar där för det är en så tydlig gåva till mänskligheten att hjälpa till inom det området. Men man ska inte glömma, särskilt om man då kanske tänker sig en forskarutbildning, den här grundforskningen som hjälper oss att förstå hur saker faktiskt funkar. Det är egentligen helt fantastiskt. Man kan ju hela tiden lyfta på nästa lager på något vis. Man hittade DNA-molekylen och sen visste man vilken form den hade, och sen har man jobbat vidare längre och längre och nu har vi ju CRISPR-tekniken (Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats) så nu kan vi verkligen börja stuva om. Så bara nyfikenheten tycker jag är skäl nog att läsa.

Hedda: Ja, bara att förstå hur människan fungerar är ju väldigt användbart men också väldigt häftigt. En så grundläggande sak som man alltid egentligen har velat veta, och kanske trott att man vetat, tills man insåg att det fanns någonting mer. 

Varför ska man studera i Lund? 

Hedda: Kan man plugga molekylärbiologi på andra universitet, och vet ni om det skiljer sig mellan de olika universiteten? 

Melina: Jag var lite inne på att plugga i Göteborg innan, men jag kommer från Göteborgs närområde och ville flytta och då passade Lund väldigt bra. Men jag tror att det finns på andra ställen. 

Fredrik: Det gör det. Så varför man ska välja att läsa i Lund är väl dels för flexibiliteten som vi har pratat lite om, och sen är Lund som stad väldigt dominerad av studenterna. Om man studerar i en större stad som Stockholm och Göteborg så försvinner det lite i storstadslivet. 

Melina: Jag ville verkligen uppleva studentlivet, och jag känner verkligen att jag får göra det här i Lund. Jag känner verkligen att jag har gjort rätt val både med utbildningen och vart jag pluggar någonstans.

Hedda: Är det någon viss del av studentlivet du har varit aktiv i?  

Melina: Jag har inte varit aktiv i någon nation eller någon förening, utan jag tycker att en stor del av studentlivet är korridorslivet. Jag har bott i samma korridor sen jag flyttade hit och trivs verkligen superbra. Det rekommenderar jag alla som börjar plugga egentligen - att testa på att bo i korridor ett tag i alla fall, för det är en så pass stor del av studentlivet. Man träffar människor från alla möjliga olika håll som man förmodligen inte hade träffat annars. 

Fredrik: Jag tror också det är en jättebra idé, särskilt om man kommer helt ny och inte känner någon så får man sin lilla familj på korridoren. Så även om man är vilsen i lilla Lund så finns det ändå en trygghet.

Kemi, biologi eller molekylärbiologi?

Hedda: Så om man står nu och väger mellan biologi, kemi och molekylärbiologi, vad skulle vara det mest säljande argumentet för molekylärbiologin? Vilka passar molekylärbiologin för?

Melina: Jag skulle nog säga att om man inte riktigt vet åt vilket håll man vill gå, så är molekylärbiologi ett väldigt bra alternativ för att man kan under de första ett och ett halvt åren känna efter lite vad det är man är mest intresserad av. Det är många biologer som har valt att läsa mer kemikurser, och ändå hamna lite på molekylärbiologi- eller kemisidan.

Fredrik: Det är ett säkert val på det sättet. Även om man börjar läsa kemi kan man svänga in på molekylärbiologin. Vi har kemister som ett tag in i sin utbildning läser våra kurser också, och blir då motsvarande molekylärbiologer. 

Hedda: Det kan vara rätt skönt att veta att det är flexibelt, och att det inte är hela världen om man väljer att testa på det ena eller det andra. 

Melina: Sen finns ju också en utbildning som heter kemi/molekylärbiologi som är en blandning mellan kemi och molekylärbiologi. Då börjar man att läsa första året som kemist, sen fortsätter man andra året som molekylärbiolog. Efter det så väljer man om man vill läsa vidare som kemist eller som molekylärbiolog. Så egentligen kan man väl säga att man kan plocka ihop samma kurser oavsett vad man väljer för program. 

Fredrik: Precis, och det visar ju också liksom ämnet som sådant. Det är ju en blandning. 

Vad är det häftigaste med molekylärbiologin?

Hedda: Vi ska börja avsluta snart, men först vill jag veta lite mer från er som är insatta i molekylärbiologin. Vilken del av den mänskliga cellen är den objektivt viktigaste eller häftigaste delen?

Fredrik: Den viktigaste måste ju vara DNA-molekylen för den är ritningen till allt. Men den häftigaste skulle jag säga är aktinfilament. Det är cellens cytoskelett. Det är både skelett, men det är också cellens muskler tillsammans med ett annat protein gör att cellerna kan röra sig och krypa omkring som vita blodkroppar, men det är också det vi har i våra egna muskler som gör att vi själva kan röra oss. Aktin är grunden för levande organismers rörelse och det tycker jag är häftigt.

Hedda: Det vill vi inte vara utan, Melina vad tycker du?

Melina: Jag skulle väl också säga det är DNA, men ska man säga något annat, så är mitokondrien väldigt häftig. Det är väl kanske just den organellen som många känner till som “The Powerhouse of the Cell” för att det är just där som ATP skapas och ger energi till kroppen så att alla andra processer kan fungera. 

Hedda: Vi kanske inte vill vara utan någon av de här tre sakerna. Du var inne lite på proteiner, vilket protein är häftigast i människokroppen?

Fredrik: Det är aktin. 

Melina: Jag måste väl säga antikroppar nu då. 

Hedda: Ska vi börja med aktin, vad är det för något?

Fredrik: Det är en liten fiber, ett litet protein som är avlångt och byggs upp av små proteinbollar så att det blir en lång kedja. Molekylärbiologin är ju från DNA och så alla stegen tills vi har proteiner. Det är där vi jobbar mest. 

Hedda: Och varför är antikroppar så fascinerande?

Melina: Jag tycker att det är så himla häftigt att de här små proteinerna faktiskt kan bekämpa infektioner och göra oss friska igen.

Hedda: Det är det verkligen, och vill man bli mer fascinerad av det så kan man läsa kandidatprogrammet i molekylärbiologi. Tack så mycket Melina och Fredrik för att ni ville berätta mer om utbildningen och molekylärbiologi.