Lärarutbildningens olika undervisningspraktiker : En studie av lärarutbildares olika sätt att praktisera sitt professionella uppdrag
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Denna avhandling syftar till att belysa vilket professionskunnande som blivande lärare ges möjlighet att utveckla under sin högskoleförlagda utbildning och hur detta professionskunnande kan karaktäriseras. Detta belyses genom ett antal forskningsfrågor: Vilka olika undervisningspraktiker konstituerar den högskoleförlagda lärarutbildningen? På vilket sätt upprättas dessa undervisningspraktiker? Vilket professionskunnande möjliggörs inom respektive undervisningspraktik? Resultatet baseras på 22 intervjuer av lärarutbildare och på 39 undervisningsobservationer gjorda i tre lärarutbildningsämnen under läsåret 2003-2004. Avhandlingen är skriven utifrån en verksamhetsteoretiskt inspirerad utgångspunkt där frågan om hur individer väljer att delta och handla i olika verksamheter ses ha betydelse för vilken verksamhet som konstitueras. Ett centralt inslag i verksamhetsteoretiskt präglade studier handlar därför om att försöka förstå vad de som ingår i verksamheten försöker åstadkomma, vilka problem de uppfattar att de har att lösa. Lärarutbildarnas uppfattningar av sitt uppdrag har analyserats utifrån begrepp och tillvägagångssätt hämtat från fenomenografin. Undervisningsobservationerna har analyserats utifrån ett variationsteoretiskt perspektiv på lärande där frågan om vilka aspekter av ett ämnesinnehåll som urskiljs och hur detta innehåll bearbetas ses som betydelsefull för vilket lärande som möjliggörs. Det sätt som undervisningsobjektet presenteras för studenterna har alltså betydelse ur lärandesynpunkt. I denna studie analyseras undervisningsobjektet och lärobjektet utifrån tre lärzoner: faktazon, konceptuell zon och proceduriell zon.
Resultatet från denna studie visar att det inom den nya lärarutbildningens ram såsom den framträder i den lokala lärarutbildningens olika kurser, finns olika lärarutbildningsverksamheter som erbjuder kvalitativt skilda typer av professionskunnande och som därför ger studenter olika förutsättningar att hantera skolans uppdrag. Ur datamaterialet framträder fyra kvalitativt skilda lärarutbildningsverksamheter: ?I lärarutbildningsverksamhet för personlighetsutveckling? formas ett professionskunnande som ger studenter möjlighet till självinsikt och självreflektion. Studenterna tränas att skriftligt formulera sina tidigare och nyvunna erfarenheter i olika former av dokument och förväntas därigenom utveckla en större självinsikt som skapar en beredskap att skapa relationer med elever och föräldrar. Fokus ligger på klassrummet som arena för relationsbyggandet och miljöskapandet. I den ?värdegrundsfostrande lärarutbildningsverksamheten? formas ett professionskunnande som omfattar kunskaper om värdegrunden och en förmåga att tillämpa värdegrunden. I denna lärarutbildningsverksamhet framställs värdegrunden som en sammanfattning av det som ytterst utgör skolans uppdrag. Det sätt som värdegrunden presenteras framstår därför i stor utsträckning som ett uppdrag skilt från skolans kunskapsuppdrag. Det proceduriella, görandet, framstår som centralt där studenten i olika övningar ges tillfälle att uttrycka sitt förhållningssätt och få det bedömt gentemot det som av lärarutbildaren uppfattas som rätt förhållningssätt. I en ?lärarutbildningsverksamhet för ett analytiskt förhållningssätt? formas ett professionskunnande som omfattar ett analytisk förhållningssätt i relation till dels olika teorier, dels till skolans styrdokument och skolverksamheten som sådan. Olika teoretiska perspektiv presenteras i undervisningen med hjälp av kurslitteraturen. Studenterna ges därmed möjligheter att i undervisningen träna sig i att urskilja, jämföra och kritiskt förhålla sig till de olika teoretiska perspektiv och förhållningssätt som presenteras. I en ?lärarutbildningsverksamhet för ämnesdidaktisk medvetenhet för elevens identitetsskapande? formas ett professionskunnande som omfattar en förmåga att didaktisera ett ämnesinnehåll i relation till lärandets villkor för att möjliggöra möten mellan ämnesinnehåll och elev. Frågan om relationen mellan undervisningsinnehåll och elevers lärande behandlas därför utifrån olika aspekter där frågan om elevers meningsskapande är central. Hur man i olika undervisningssituationer kan göra det möjligt för elever med olika bakgrunder och förmågor att relatera sig själv och sina erfarenheter till olika skolämnen är ett centralt moment i undervisningen i denna lärarutbildningsverksamhet.
Studien visar att vilka handlingar som ses som produktiva för lärande varierar mellan de olika lärarutbildningsverksamheterna och får betydelse för vilket professionskunnande studenterna exponeras för. Beroende på hur ett kursmoment ramas in och bearbetas i undervisningen, riktas studenternas uppmärksamhet mot skilda aspekter av det som ska läras. Skillnader i hanteringen av kursmomentet möjliggör olika lärobjekt som rymmer olika kunskapskvaliteter. Undervisningsobjekt inom faktazonen förväntas tillägnas genom att studenterna på egen hand kan ge uttryck för hur olika teorier och förhållningssätt kan tillämpas på exempel hämtade från skolvardagen. Sättet som olika kursmoment bearbetas innefattar sällan en tematisering och variationer och skilda perspektiv blir därför synliggjorda i mindre utsträckning. Lärarutbildningens förebildlighet kan därför sägas ligga i att visa att genom det sätt som egenaktivitet iscensätts ges elever förutsättningar att på egen hand skapa förståelse och därmed möjliggöra lärande. När det gäller sättet som kursmoment bearbetas kan de undervisningsobjekt som hänförs till den proceduriella zonen forma ett lärobjekt som riktar studenternas uppmärksamhet mot förfaringssättet som sådant, snarare än innehållsliga dimensioner. Vid ett redovisningstillfälle är det presentationens form snarare än redovisningens innehåll som fokuseras. Lärarutbildningens förebildlighet ligger i att uppmärksamma studenterna på betydelsen av på vilket sätt olika slags innehåll kommuniceras.
När det gäller sättet som olika kursmoment bearbetas inom den konceptuella zonen formas lärobjekt som handlar om att studenterna utvecklar förmågan att analysera ett eller flera begrepp och kan relatera olika företeelser och fenomen till varandra. Varierade sätt att förstå och på vilket sätt variationen i uppfattningar kommer till uttryck utgör centrala inslag inom denna lärzon. Lärarutbildningens förebildlighet ligger i att studenterna ges möjlighet att socialiseras in dels i en ämnestradition med målsättningen att de ska överta ämnestraditionens sätt att tänka kring ett ämnesinnehåll, dels in i ett yrkeskunnande som rymmer olika slags strukturer för sätt att tänka kring hur problem formuleras och hur de kan analyseras och förstås.
Denna avhandling syftar till att belysa vilket professionskunnande som blivande lärare ges möjlighet att utveckla under sin högskoleförlagda utbildning och hur detta professionskunnande kan karaktäriseras. Detta belyses genom ett antal forskningsfrågor: Vilka olika undervisningspraktiker konstituerar den högskoleförlagda lärarutbildningen? På vilket sätt upprättas dessa undervisningspraktiker? Vilket professionskunnande möjliggörs inom respektive undervisningspraktik? Resultatet baseras på 22 intervjuer av lärarutbildare och på 39 undervisningsobservationer gjorda i tre lärarutbildningsämnen under läsåret 2003-2004. Avhandlingen är skriven utifrån en verksamhetsteoretiskt inspirerad utgångspunkt där frågan om hur individer väljer att delta och handla i olika verksamheter ses ha betydelse för vilken verksamhet som konstitueras. Ett centralt inslag i verksamhetsteoretiskt präglade studier handlar därför om att försöka förstå vad de som ingår i verksamheten försöker åstadkomma, vilka problem de uppfattar att de har att lösa. Lärarutbildarnas uppfattningar av sitt uppdrag har analyserats utifrån begrepp och tillvägagångssätt hämtat från fenomenografin. Undervisningsobservationerna har analyserats utifrån ett variationsteoretiskt perspektiv på lärande där frågan om vilka aspekter av ett ämnesinnehåll som urskiljs och hur detta innehåll bearbetas ses som betydelsefull för vilket lärande som möjliggörs. Det sätt som undervisningsobjektet presenteras för studenterna har alltså betydelse ur lärandesynpunkt. I denna studie analyseras undervisningsobjektet och lärobjektet utifrån tre lärzoner: faktazon, konceptuell zon och proceduriell zon.
Resultatet från denna studie visar att det inom den nya lärarutbildningens ram såsom den framträder i den lokala lärarutbildningens olika kurser, finns olika lärarutbildningsverksamheter som erbjuder kvalitativt skilda typer av professionskunnande och som därför ger studenter olika förutsättningar att hantera skolans uppdrag. Ur datamaterialet framträder fyra kvalitativt skilda lärarutbildningsverksamheter: ?I lärarutbildningsverksamhet för personlighetsutveckling? formas ett professionskunnande som ger studenter möjlighet till självinsikt och självreflektion. Studenterna tränas att skriftligt formulera sina tidigare och nyvunna erfarenheter i olika former av dokument och förväntas därigenom utveckla en större självinsikt som skapar en beredskap att skapa relationer med elever och föräldrar. Fokus ligger på klassrummet som arena för relationsbyggandet och miljöskapandet. I den ?värdegrundsfostrande lärarutbildningsverksamheten? formas ett professionskunnande som omfattar kunskaper om värdegrunden och en förmåga att tillämpa värdegrunden. I denna lärarutbildningsverksamhet framställs värdegrunden som en sammanfattning av det som ytterst utgör skolans uppdrag. Det sätt som värdegrunden presenteras framstår därför i stor utsträckning som ett uppdrag skilt från skolans kunskapsuppdrag. Det proceduriella, görandet, framstår som centralt där studenten i olika övningar ges tillfälle att uttrycka sitt förhållningssätt och få det bedömt gentemot det som av lärarutbildaren uppfattas som rätt förhållningssätt. I en ?lärarutbildningsverksamhet för ett analytiskt förhållningssätt? formas ett professionskunnande som omfattar ett analytisk förhållningssätt i relation till dels olika teorier, dels till skolans styrdokument och skolverksamheten som sådan. Olika teoretiska perspektiv presenteras i undervisningen med hjälp av kurslitteraturen. Studenterna ges därmed möjligheter att i undervisningen träna sig i att urskilja, jämföra och kritiskt förhålla sig till de olika teoretiska perspektiv och förhållningssätt som presenteras. I en ?lärarutbildningsverksamhet för ämnesdidaktisk medvetenhet för elevens identitetsskapande? formas ett professionskunnande som omfattar en förmåga att didaktisera ett ämnesinnehåll i relation till lärandets villkor för att möjliggöra möten mellan ämnesinnehåll och elev. Frågan om relationen mellan undervisningsinnehåll och elevers lärande behandlas därför utifrån olika aspekter där frågan om elevers meningsskapande är central. Hur man i olika undervisningssituationer kan göra det möjligt för elever med olika bakgrunder och förmågor att relatera sig själv och sina erfarenheter till olika skolämnen är ett centralt moment i undervisningen i denna lärarutbildningsverksamhet.
Studien visar att vilka handlingar som ses som produktiva för lärande varierar mellan de olika lärarutbildningsverksamheterna och får betydelse för vilket professionskunnande studenterna exponeras för. Beroende på hur ett kursmoment ramas in och bearbetas i undervisningen, riktas studenternas uppmärksamhet mot skilda aspekter av det som ska läras. Skillnader i hanteringen av kursmomentet möjliggör olika lärobjekt som rymmer olika kunskapskvaliteter. Undervisningsobjekt inom faktazonen förväntas tillägnas genom att studenterna på egen hand kan ge uttryck för hur olika teorier och förhållningssätt kan tillämpas på exempel hämtade från skolvardagen. Sättet som olika kursmoment bearbetas innefattar sällan en tematisering och variationer och skilda perspektiv blir därför synliggjorda i mindre utsträckning. Lärarutbildningens förebildlighet kan därför sägas ligga i att visa att genom det sätt som egenaktivitet iscensätts ges elever förutsättningar att på egen hand skapa förståelse och därmed möjliggöra lärande. När det gäller sättet som kursmoment bearbetas kan de undervisningsobjekt som hänförs till den proceduriella zonen forma ett lärobjekt som riktar studenternas uppmärksamhet mot förfaringssättet som sådant, snarare än innehållsliga dimensioner. Vid ett redovisningstillfälle är det presentationens form snarare än redovisningens innehåll som fokuseras. Lärarutbildningens förebildlighet ligger i att uppmärksamma studenterna på betydelsen av på vilket sätt olika slags innehåll kommuniceras.
När det gäller sättet som olika kursmoment bearbetas inom den konceptuella zonen formas lärobjekt som handlar om att studenterna utvecklar förmågan att analysera ett eller flera begrepp och kan relatera olika företeelser och fenomen till varandra. Varierade sätt att förstå och på vilket sätt variationen i uppfattningar kommer till uttryck utgör centrala inslag inom denna lärzon. Lärarutbildningens förebildlighet ligger i att studenterna ges möjlighet att socialiseras in dels i en ämnestradition med målsättningen att de ska överta ämnestraditionens sätt att tänka kring ett ämnesinnehåll, dels in i ett yrkeskunnande som rymmer olika slags strukturer för sätt att tänka kring hur problem formuleras och hur de kan analyseras och förstås.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2007
Språk
Svenska
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Department of Education, Lund University
Ämne
- Educational Sciences
Nyckelord
- phenomenography
- analytical approach
- learning object
- teaching object
- variation theory
- activity theory
- professional knowledge
- teacher competence
- teacher educator
- teacher education
- Pedagogy and didactics
- Pedagogik
- didaktik
Status
Published
Handledare
- Shirley Booth
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 13 978-91-628-7044-7
Försvarsdatum
19 januari 2007
Försvarstid
13:15
Försvarsplats
Universitetshuset, rum LU 206
Opponent
- Roger Säljö (Professor)