Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Studies of EHEC and the complement system in renal diseases

Författare

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) är den vanligaste orsaken till njursvikt bland barn i västvärlden. HUS kännetecknas av hemolytisk anemi (sönderfall av och brist på röda blodkroppar), trombocytopeni (brist på blodplättar) och akut njursvikt.



Den vanligaste formen av sjukdomen, typisk HUS orsakas av Shigatoxinproducerande bakterier, främst olika stammar av Escherichia coli (E. coli) som kallas enterohemorrhagiska E. coli (EHEC). Över hundra olika varianter (serotyper) av EHEC har isolerats från patienter med HUS, men den vanligast förekommande serotypen är E. coli O157:H7. EHEC-infektioner kan förekomma sporadiskt eller i utbrott. När någon smittas av EHEC-bakterien ”bosätter” den sig i tarmslemhinnan. För att binda till celler i tarmen producerar bakterien olika bindningsstrukturer (adhesiner) som t.ex. intimin och så kallade E. coli secreted proteins (Esp). EHEC invaderar inte tarmcellerna, utan binder endast till dem. När bakterien har koloniserat tarmen frisätter den ett gift som kallas Shiga-toxin. Shigatoxinet är den viktigaste faktorn som skadar tarmcellerna och orsakar blodig diarré vilket ger toxinet tillträde till blodbanan. Bundet till blodceller når Shigatoxinet sina målorgan. Cellreceptorn för toxinet hos människor finns i de små blodkärlen (kapillärer), i framför allt i njuren och i hjärnan. Shigatoxinet kan aktivera blodplättar som då har lättare att klumpa sig. Tillsammans med skadan i kapillärväggen leder processen till bildning av små blodproppar. Minskat eller blockerat blodflöde resulterar i organsvikt.



En mindre vanlig form av HUS kallas atypiskt HUS (aHUS). Den är förknippad med gendefekter (mutationer) i speciella äggviteämnen (proteiner) i den del av vårt immunförsvar som kallas komplementsystemet. Komplementsystemet är en grupp av proteiner som aktiveras via klassika vägen, lektinvägen eller alternativa vägen i en kaskadliknande reaktion med olika biologiska effekter som bidrar till immunförsvaret och avdödning av bakterier. Vid aHUS är komplementsystemets alternativa väg aktiverad. Överdriven komplementaktivering kan leda till skador på celler/vävnader p.g.a. ökad inflammation. Normalt regleras komplementsystemet av kontrollproteiner som kallas komplementhämmare som finns bundna till cellytor eller cirkulerar lösliga i blodet. Genförändringar i dessa proteiner eller förvärvade antikroppar kan leda till ohämmad komplementaktivering och aHUS.



Mitt intresse fokuseras på: hur uppstår tarmskadan vid EHEC-infektion och hur leder den till njurskador? Varför drabbas just njuren vid komplementförmedlade njursjukdomar? Vid avsaknad av njuren vilka systemiska skador uppkommer då? Ökad förståelse och kartläggning av dessa skeenden kan i bästa fall medföra nya behandlingsmöjligheter för patienterna.



I den första studien undersökte vi olika virulensfaktorer från EHEC-bakterien som kan orsaka tarmskada. Vi påvisade utbredd celldöd i tarmen i prov från två barn med HUS. För att undersöka vilka bakteriella virulensfaktorer som bidrog mest till tarmskadan användes en musmodell. Mössen infekterades med EHEC (vildtyp) samt mutanter som saknar Shigatoxin, typ III sekretionssystem (som inte kan producera Esp A, B, D) eller intimin. Stammar som saknade förmågan att binda till celler i tarmen gav betydligt mindre symptom och tarmskada. Shigatoxin var det viktigaste virulensfaktor för uppkomst av fullständig sjukdomsbild och celldöd i tarmen.



I den andra studien undersökte vi antikroppsvar hos patienter med blodig diarré och HUS. Diagnostik av EHEC infektioner baseras på isolering av stammen från avföringsprov. Hos vissa patienter är detta emellertid inte möjligt, antigen för att det har gått för lång tid sedan insjuknandet eller på grund av antibiotikabehandling. Serologisk diagnostik är i så fall en möjlighet, riktad mot lipopolysackarider (LPS) på ytan av bakteriestammen. Denna analys är serotypspecifik. En serologisk diagnostisk metod som inte är serotypspecifik har utvecklats i detta delarbete.



I den tredje studien har vi undersökt om ett njurspecifikt ämne kan aktivera komplementsystemet. Resultaten är under publicering.



I den fjärde studien beskrev vi en flicka med aHUS och genförändringar i flera komplementfaktorer. Genförändringen i faktor B var tidigare okänd. Vi genomförde funktionsstudier, men någon defekt funktion kunde inte påvisas. Patientens njurar var bortopererade och under dessa betingelser anses det att sjukdomsaktiviteten borde vara latent. Vi visade att patienten utvecklade, under lång tid, uttalade kärlskador i stora kärl som ledde till neurologiska symtom. Behandling med eculizumab, en antikropp som blockerar den terminala komplementvägen, stabiliserade patientens tillstånd inför njurtransplantation. Detta är den första beskrivningen av behandling med eculizumab på en patient som saknar njurar. Vi föreslår att man följer patienter med aHUS i avseende på kärlskador och behandlar mot komplementaktivering även i avsaknad av njurar.

Avdelning/ar

Publiceringsår

2013

Språk

Engelska

Publikation/Tidskrift/Serie

Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series

Volym

2013:134

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Lund University, Paediatrics

Ämne

  • Pediatrics

Nyckelord

  • EHEC
  • hemolytic uremic syndrome
  • thrombotic microangiopathy
  • atypical hemolytic uremic syndrome
  • alternative pathway of complement
  • dense deposit disease
  • eculizumab

Status

Published

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISSN: 1652-8220
  • ISBN: 978-91-87651-09-0

Försvarsdatum

11 december 2013

Försvarstid

09:00

Försvarsplats

Belfragesalen, D15, Biomedicinskt centrum (BMC), Lund

Opponent

  • Chantal Loirat (professor)