Svensk tryckfrihet under andra världskriget
Författare
Summary, in Swedish
Andra världskriget påverkade världen och Sverige på flera olika sätt, varav ett var tryckfriheten. Redan när Hitler tillträdde som rikskansler 1933 började han intressera sig för den svenska pressen. Den svenska pressen åtnjöt en relativt stor frihet att trycka och utge skrifter och tidigt publicerades kritiska åsikter mot Hitler och Tyskland. Åsikterna resulterade i en rad påtryckningar från den tyska regimen, genom såväl offentliga uttalande som diplomatiska framställningar försökte man förmå den svenska regeringen att vidta åtgärder. Till en början intog man en avvisande inställning men strax efter krigets utbrott började man tillmötesgå de tyska kraven.
För att den svenska regeringen skulle kunna tillmötesgå kraven krävdes såväl en förändrad praxis som en ny och förändrad lagstiftning. Regeringen väckte liv i ett obsolet stadgande som möjliggjorde konfiskation utan rättegång och förfarandet användes över 300 gånger under kriget. Vidare vidtog man grundlagsändringar i såväl regeringsformen som tryckfrihetsförordningen, vilka öppnade upp för möjligheterna till en censurlag. Lagändringarna kompletterades med en lag som möjliggjorde censur och införselförbud vid krig eller krigsfara och som även gav möjlighet att vid krig förbjuda en tryckt skrift. Lagen togs dock aldrig ikraft. Vidare antog man en förordning som innebar att periodiska skrifter som blivit dömda för tryckfrihetsbrott eller blivit indragna kunde förbjudas från att använda statliga kommunikationer så som posten, järnvägar och bussar. Den förändrade tillämpningen, lagändringarna och de nya lagarna innebar en stark begränsning av den svenska tryckfriheten.
Åtgärderna som vidtogs av riksdagen och regeringen begränsade tryckfriheten kraftigt och man skapade därmed en auktoritär politik. Sverige gick från att ha en relativt fri press till att ha en tryckfrihet som kontrollerades och övervakades av staten. Orsakerna till förändringarna var kravet från Tyskland om fullständig neutralitet från såväl den svenska regimen som den svenska pressen.
För att den svenska regeringen skulle kunna tillmötesgå kraven krävdes såväl en förändrad praxis som en ny och förändrad lagstiftning. Regeringen väckte liv i ett obsolet stadgande som möjliggjorde konfiskation utan rättegång och förfarandet användes över 300 gånger under kriget. Vidare vidtog man grundlagsändringar i såväl regeringsformen som tryckfrihetsförordningen, vilka öppnade upp för möjligheterna till en censurlag. Lagändringarna kompletterades med en lag som möjliggjorde censur och införselförbud vid krig eller krigsfara och som även gav möjlighet att vid krig förbjuda en tryckt skrift. Lagen togs dock aldrig ikraft. Vidare antog man en förordning som innebar att periodiska skrifter som blivit dömda för tryckfrihetsbrott eller blivit indragna kunde förbjudas från att använda statliga kommunikationer så som posten, järnvägar och bussar. Den förändrade tillämpningen, lagändringarna och de nya lagarna innebar en stark begränsning av den svenska tryckfriheten.
Åtgärderna som vidtogs av riksdagen och regeringen begränsade tryckfriheten kraftigt och man skapade därmed en auktoritär politik. Sverige gick från att ha en relativt fri press till att ha en tryckfrihet som kontrollerades och övervakades av staten. Orsakerna till förändringarna var kravet från Tyskland om fullständig neutralitet från såväl den svenska regimen som den svenska pressen.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2013
Språk
Svenska
Dokumenttyp
Examensarbete för kandidatexamen
Ämne
- Law and Political Science
Nyckelord
- Rättshistoria
- legal history
Handledare
- Elsa Trolle Önnerfors (Postdoktor)