Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Long-range angular correlations in soft and hard pPb collisions at a center-of-mass energy of 5.02 TeV measured with ALICE

Författare

Summary, in Swedish

Den rådande och även allmänt kända teorin för Universums uppkomst kallas Big Bang-teorin.
Big Bang tros ha inträffat för cirka 13,8 miljarder år sedan och beskriver en tid när vårt Universum befann sig i ett mycket varmt och energitätt tillstånd, som snabbt kyldes ner för att bilda de första lätta atomkärnorna bara några minuter in i sitt unga liv.
Även om det tog ytterligare 100 miljoner år för de första stjärnorna att bildas från orörda moln av helium och deuterium tror man att många av de mest intressanta och olösta frågorna i fysiken manifesterade sig i den allra första mikrosekunden:
Varför finns det så lite antimateria? Var kommer den mystiska mörka materien ifrån vilken gör att galaxer roterar snabbare än de borde?
Var de fyra krafterna som vi känner idag (gravitation, elektromagnetism, stark kraft och svag kraft) en gång i tiden förenade till en?

Om mänskligheten strävar efter att förstå vilken typ av värld vi lever i är det oundvikligt att studera denna mycket viktiga första mikrosekund.
Vid denna tidpunkt var temperaturen och partikeldensiteten så hög att inga kärnor ännu bildats.
Istället var all materia i ett tillstånd som kallas kvark-gluon-plasma (quark gluon plasma, QGP) där de grundläggande kvarkarna och gluonerna kunde existera som fria partiklar och inte begränsades till hadroner (uppsättningar av två eller tre kvarkar) som de är nästan överallt idag.
Ett sådant QGP kan återskapas och studeras genom att kollidera tunga atomkärnor (t.ex. bly) med den mest kraftfulla kolliderare som finns idag: the Large Hadron Collider (LHC).
Plasmat kommer endast att existera för ett mycket kort ögonblick innan det kyls ner så mycket att det upplöses i hadroner.
Innan det händer genomgår plasmat en dynamisk utveckling som påminner om en utsträckt vätskedroppe.
En kvarleva av denna utveckling kan ses genom att noggrant studera de hadroner som skapas under nedkylningen.
Det observerades att de producerade hadronernas densitet och genomsnittliga rörelsemängd förstärktes inom ett givet plan och undertrycktes vinkelrät mot detta.

Denna effekt förväntades i bly-bly kollisioner eftersom två stora kärnor antogs skapa ett jämförelsevis stort plasma.
Å andra sidan förväntades proton-bly kollisioner bara skapa mycket små plasmavolymer som borde ge litet eller inget kollektivt beteende.
Ändå uppvisade proton-bly kollisioner en liknande effekt som den i bly-bly kollisioner när de först analyserades i december 2012.
Sedan dess har stora ansträngningar gjorts för att förstå denna effekt och flera konkurrerande teorier har framkommit som måste verifieras eller falsifieras av experimentalfysiker.

Denna avhandling presenterar och studerar tre av dessa teorier och deras förväntade respons om man använder dem på en viss typ av kollision som kallas en hård process.
Sådana processer isolerades även i tillgängliga mätdata och jämfördes med teoretiska förutsägelser.


Analysen som presenteras här är baserad på två-partikel-korrelationer, vilket innebär att vinkelavstånden mellan uppsättningar av två partikelspår utvärderas.
Om ett stort antal kollisioner analyseras framträder ett mönster som visar den ovan beskrivna förhöjningen inom ett plan.

Publiceringsår

2014

Språk

Engelska

Dokumenttyp

Examensarbete för masterexamen (Två år)

Ämne

  • Physics and Astronomy

Nyckelord

  • quark gluon plasma
  • ALICE
  • double-ridge
  • QGP
  • LHC
  • p-Pb
  • di-hadron correlations

Handledare

  • Peter Christiansen