Hip and Spine in Cerebral Palsy

Author

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Cerebral Pares (CP) är en övergripande benämning på ett rörelsehinder som orsakas av en skada som inträffat i en omogen hjärna. Graden av rörelsehinder varierar. Det föds cirka 200 barn årligen i Sverige med CP. Hög muskelspänning i kombination med muskelförsvagning och svårigheter att ändra ställning kan leda till att höften går ur led (höftledsluxation) och att ryggen blir sned (skolios). Ju större grad av rörelsehinder desto större risk är det att drabbas av höftledsluxation och skolios. Höftledsluxation inträffar ofta i tidig ålder och kan leda till skolios men höftledsluxation kan också vara sekundär till uttalad skolios. Detta kan leda till att en snedhet i bäckenet uppstår så att en ledstelhet och felställning (windswept) som kallas windsweptställda höfter kan utvecklas. Såväl höftledsluxation, skolios och windsweptställda höfter kan bland annat leda till smärtor, sitt- och ligg svårigheter samt ökad risk för trycksår. Sedan 1994 finns i Skåne och Blekinge ett uppföljningsprogram för alla barn med CP (CPUP). Sedan 2005 är CPUP ett nationellt kvalitetsregister där alla regioner och landsting deltar. Syftet med CPUP är att genom fortlöpande undersökningar av rörelseorganen kunna kan ge förebyggande behandling i rätt tid för att hindra att höften går ur led och att uttalade kontrakturer uppstår.

Syftet med denna avhandling var att studera hur vanligt windsweptställda höfter och skolios är hos barn och ungdomar med CP samt att utvärdera kliniska undersökningsmetoder som används för att upptäcka dessa tillstånd i tid.

Material: En population av 207 barn i studie I och 666 barn och ungdomar med CP i Skåne och Blekinge i studie II. Ett urval av 28 respektive 29 barn och ungdomar med CP i Skåne i studie III och IV.

Metod: Alla barn inom CPUP följs med standardiserade kliniska och röntgenologiska undersökningar av bland annat rygg och höft. Med hjälp av registerdata analyserades förekomsten av windsweptställda höfter samt skolios. I de två övriga studierna analyserades asymmetrier och förmågan att behålla och ändra ställning med ett kliniskt bedömningsinstrument, the Posture and Postural Ability Scale (PPAS), i liggande, sittande och stående. Förekomst av skolios vid framåtböjning och upprätt sittande klassificerades av tre erfarna undersökare oberoende av varandra. Vi analyserade hur väl undersökningarna mätte det vi avsåg att mäta (validitet) genom att jämföra den kliniska ryggundersökningen med ryggröntgen och mätning av storlek på den eventuella kröken av ryggen och att utvärdera om PPAS kunde särskilja mellan kända grupper av barn med olika motorisk funktion (GMFCS-nivå).

Resultat: Förekomst av windswepställda höfter minskade från 12% till 7% (ej statistiskt signifikant) efter införandet av höftuppföljningsprogrammet. Om andelen barn som blev ”windswepta” på grund av förebyggande höftoperation, som utfördes för att hindra höften från att gå ur led, exkluderades var minskningen statistiskt signifikant. Förekomsten av skolios var 17% mild och 11% med måttlig till uttalad skolios och var relaterad till ålder och grovmotorisk funktion. PPAS metoden visade på stor noggrannhet och den kliniska ryggundersökningen hade utmärkt överenstämmelse mellan bedömmare och hade bra samstämmighet med röntgen.

Slutsatser: Förekomst av ”windswepta” höfter som börjar i nedre extremiteterna samt måttlig eller uttalad skolios verkar ha minskat hos de barn som ingår i höftpreventionsprogrammet inom CPUP. Metoderna för ryggundersökning och PPAS kan användas kliniskt för att identifiera skolios och asymmetrier i nacke, bål, bäcken, ben, och armar hos barn med CP.