Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

"Paviljong nummer 6" : Tjechovs anatema över passiviteten inför lidandet

Författare

  • Per Nettelbladt

Summary, in Swedish

Tjechovs ”Paviljong nr 6” är en fascinerande långnovell, som på sin tid väckte stor uppmärksamhet och även mer än hundra år efter sin tillkomst fångar läsarens intresse. Beskrivningarna av miljön, patienterna och huvudpersonerna Ragin och Gromov har en tidlös äkthet, som gör att en nutida läsare tycker sig känna igen sin egen samtid. Novellen är mångbottnad och rik på tolkningsmöjligheter.

Den övergripande tolkningen har varit att i likhet med flera Tjechovforskare betrakta ”Paviljong nr 6” som en kritik mot Tolstojs icke- våldslära och föreställning om själens odödlighet. Efter en genomgång av några mot Tolstojs tankar polemiska Tjechovnoveller, slås fast att i ingen av dessa noveller åskådliggörs så tydligt som i ”Paviljong nr 6”, konsekvensen av vad passiviteten inför lidandet kan innebära. Det är först när Ragin själv blir inlagd på sin egen sinnesjukpaviljong och får egen konkret erfarenhet av de vedervärdiga förhållanden där som han kommer till insikt om hur felaktig hans teori om ett stoiskt förhållningssätt till lidandet har varit. I novellen konfronteras religionsstiftaren Tolstojs föreställning om en odödlig själ i panteistisk, kosmisk mening med läkaren och naturvetenskapsmannen Tjechovs uppfattning att spekulationer om vad som sker med en eventuell själ efter döden inte går att besvara. Det är emellertid också möjligt att tolka novellen som en allegorisk framställning av missförhållanden i Ryssland under tsar Alexander den III och att i Ragin se en av alla dessa ”överfödiga” människor som befolkar den förrevolutionära litteraturen i Ryssland. Människor som inte är onda, men handlingsförlamade och inte gör något åt de samhälleliga missförhållandena. De är därför dömda att gå under tillsammans med det samhälle som de representerar, när revolutionen kommer. En helt annan infallsvinkel, som inte tidigare beaktats, är att betrakta Ragin som ”utbränd”, dvs. se hans passivitet inför lidandet som ett uttryck för en kronisk, emotionell utmattning, som kan drabba personer som arbetar i människovårdande yrken och upplever sitt arbete som fullkomligt meningslöst.

Avdelning/ar

Publiceringsår

2014

Språk

Svenska

Dokumenttyp

Examensarbete för kandidatexamen

Ämne

  • Languages and Literatures

Handledare

  • Johanna Lindbladh (FD)