Utbildning för hållbar utveckling – en gigantisk utmaning för Utbildnings-Sverige

Författare

Per Wickenberg

Summary, in Swedish

Statsmakterna kräver nu att verksamheterna vid Sveriges universitet och högskolor ska genomsyras av ett hållbarhetsperspektiv. Riksdagen har nu beslutat att dessa verksamheter ska ”främja en hållbar utveckling”. I regeringens Budgetproposition 2005/06:1 återfanns förslag till lag om ändring i högskolelagen. Där föreskrevs att 1 kap. 5 § högskolelagen (1992:1434) skall ha följande lydelse:

Högskolorna skall i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.

Denna lag trädde i kraft den 1 februari 2006. Propositionen har bland annat föregåtts av ”Att lära för hållbar utveckling”, SOU 2004:104, som lämnades som ett betänkande av Kommittén för utbildning för hållbar utveckling (24 november 2004). Kommitténs tillkomst och arbete ska ses och förstås mot bakgrund av bland annat internationella policyaktiviteter och i den svenska strategin inför samt skeendet vid the UN World Summit on Sustainable Development i Johannesburg i juni 2002. Johannesburg Summit underströk behovet av en integrering av hållbar utveckling med de tre perspektiven (social, ekonomisk och ekologisk) i utbildningssystemen. Det ledde i sin tur till att FNs generalförsamling i december 2002 beslutade om ”The UN Decade 2005-15 on Education for Sustainable Development”. Ett initiativ av Sveriges regeringschef i Johannesburg utgjordes av en inbjudan till en internationell konferens i Sverige, som senare genomfördes i Göteborg, maj 2004 (”International consultation on Education for Sustainable Development: Learning to Change Our World: Reflect – Rethink – Reform”) och som organiserades av ovan nämnda Kommitté (tillsatt av regeringen 2003) och Chalmers/Göteborgs universitet. Vid invigningen av den internationella konferensen i Göteborg säger statsminister Göran Persson i sitt invigningstal – för flertalet i publiken oväntat – att Sverige genom ny lagstiftning ska föra in hållbar utveckling som ett uppdrag till alla universitet och skolor i landet..

Ändringen av högskolelagen kommer att i första hand påverka grundutbildningen, forskningen och lärarnas kompetensutveckling men naturligtvis även universitet och högskolor som arbetsplatser. När nu kravet om hållbarhetsperspektivet skrivits in i högskolelagen och därefter följs upp i högskoleförordningen är det dags för Högskoleverket att utforma direktiv för införandet. I detta skede är det angeläget att veta hur enskilda universitet och högskolor kommer att bemöta lagens krav om hållbarhetsperspektiv och Högskoleverkets åtföljande föreskrifter samt vilka åtgärder som vidtas lokalt för att klara utmaningen.

Även de svenska läroplanerna anger redan sedan lång tid tillbaka (1994) att ”Undervisningen bör belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling” (Skolans uppgifter i Lpo94/Lpf04). Det finns också en uttalad ambition från statsmakterna att skollagens portalparagraf ska innehålla samma formulering - som nu högsskolorna har fått av riksdagen - om att ”skolan i sin verksamhet skall främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa”.

Det svenska utbildningssystemet med alla sina delar står nu alltså inför en gigantisk uppgift och utmaning. Hur kommer man att ställa sig till dessa utmaningar? Hur vill man lösa uppgiften?

Kan man? Orkar man?

Avdelning/ar